Frågor som kräver svar

I torsdags hade vi möte med stadsdelsnämnden i Enskede-Årsta-Vantör och roligt (egentligen sorgligt) nog kom många på allmänhetens frågestund. Jag förstår dem. Neddragningar kommer på löpande band vilket försämrar servicen. Nästan hundra anställningar dras in, bland annat assistenter, kultursekreterare, resurspersonal för barn i behov av särskilt stöd, drogförebyggare, konsumentrådgivare och ungdomlots. Ungdomsrådet, handikapprådet och pensionärsrådet hade alla frågor. Det klagades på ordningen trots majoritetens tryggt och snyggt satsning - undrar om den når ut till oss i förorterna? Frågor kom om hotat korttidshem för barn med funktionsnedsättningar - en bostadsrättsförening har sagt upp lokalen. Ungdomarna frågade om beslut om ungdomsrådet skulle tas utan att de fick vara med. Jag föreslog att alla partier i nämnden skulle träffa ungdomsrådet i Enskede-Årsta och demokratigruppen i Vantör. Oppositionen lämnade in en skrivelse om förslaget. Får se om majoriteten ställer upp på ett sånt självklart möte - som kanske inte kommit på tal om ungdomarna inte sagt ifrån. Länge leve stadsdelsnämnderna!

Bygg Norrbotniabanan

Läste en arg insändare från en Pitebo i DN imorse om regeringens skamliga järnvägspolitik. Den norrländska näringsministern som före valet talade om det klyvna Sverige skäms inte för att spola Norrbotniabanan när hon kommit till makten. Beslut fattas av regeringen den 18 juni. Piteå är nu i centrum för världens bioenergiforskare och skulle liksom hela Norr- och Västerbotten ha stor nytta av Norrbotniabanan. Ett Piteåföretag har enligt insändaren en "världsledande teknik för svartlutsförgasning", som gör att massabruken kan producera förnybara drivmedel på ett mycket effektivt sätt. Även vi utflyttade norrlänningar skulle ha glädje av att kunna resa hem på ett miljövänligt sätt. Skogen, malmen, älvarna och människorna i norr betyder så mycket för Sverige, tänk om regeringen!

Tiden vi lever i

Här kommer äntligen sista delen av muralmålningen vid Rågsveds tunnelbana- en hand som håller ett numera klottrat hjärta i sällskap med ett rostande rör och en reklamtavla som utlovar något om 19 minuter till alla. Tidens tand, tidens tecken eller kanske bara något som är i tiden. För Sverige i tiden kanske kungen skulle säga om han åkt förbi. Vore roligt att få höra vad konstnären eller konstnärerna ville säga med sin muralmålning. Men det viktiga är att målningen och sammanhanget kan sätta igång tankar hos oss som går förbi.

Två tredjedels muralmålning

Den här muralmålningen av gamla och nya och möjligen framtidens Rågsved täcker större delen av en betongmur under tunnelbaneperrongen i Rågsved. Jag tror inte att det är någon av oss som bor här som förargar sig över målningen eller kallar den klotter. Tvärtom är målningen en del av områdets historia samtidigt som den piggar upp morgonvandringen mot tunnelbanan och visar och påminner oss om en del av historien och vår egen tid. Däremot finns det tyvärr lite klotter på delar av målningen, vilket kommer att synas i del tre av målningen som jag visar en annan dag.

Att anlägga en damm

Så här fint börjar det se ut i våtmarken längs Kräppladiket i friområdet. Den nyanlagda dammen som staden anlägger med promenadstigar runt om gör området vackrare och mer tillgängligt. Bebyggelsen på Huddingesidan har dock sorgligt nog kommit för nära och känslan av "friområde" har försvagats. Tidigare omgavs platsen av skog och resterna av ett gammalt torp uppe på kullen. Dit brukade jag gå med mina söner när de var små. Det var ett trevligt rastställe för saft och bulle kommer jag ihåg.

En stig för alla

Så här skimrande sagolikt slingrar sig Natur- och Kulturstigen utmed Magelungens stränder i Rågsveds friområde. Inte idag förstås när det snöar men i fredags. Det är Kräpplaspårgruppen som gjort i ordning den fina stigen som lockar till härliga söndagspromenader, joggning, hundrastning, upptäcktsfärder med barn, naturkunskap för skolelever, fågelskådning, stavgång för kvinnor som försöker gå ner i vikt samt till fotoexkursioner. Jag har säkert glömt något men det är bara att fylla på i kommentarerna av er som hittar hit!

Fotobevis på begäran

Rågsved på långfredagen år 2007. Buss 744 har precis lämnat Hardemogatan och svänger runt i rondellen upp mot Bjursätragatan och min närmaste hållplats Lurstigen. För er som inte vet kan jag berätta att det tog Snösätraborna över 20 år att få nöjet att åka buss ända hem! Så ni förstår att vi tycker mycket om vår buss.

Blått som jag tycker om ...

Blåsippan blev mitt tredje vårtecken för i år. Det här rara exemplaret hittade jag när jag gick Natur- och kulturstigen i Rågsveds friområde häromdagen. Det är skillnad på blått och blått vill jag påstå. Den här blåa sippan tycker jag mycket om, till skillnad från alla partier i olika nyanser blått som nu styr Sverige, Stockholms län, Stockholms stad och Enskede-Årsta-Vantör.

Glad påsk från Rosa i Rågsved

PS Fotot är taget i höstas efter en rekordskörd av påskgula kantareller, trattkantareller och andra läckerheter. Erland var som vanligt vår fantastiske svampguide och tillsammans med Christina vårt gästfria värdpar under en avkopplande helg på Saltarö! Till påskaftonens traditionsrika middag med våra andra goda vänner Peder och Kristina blir trattisarna till en underbar soppa och kantarellerna små krustader till laxen. Mums. DS

Tänk vad ett märke kan betyda

När jag stod i kön för att hämta ut pengar från Minuten i Högdalen var det en kvinna före mig som såg mitt "Skyll inte på mig jag röstade rött"-märke och undrade var hon kunde få tag i ett märke. Jag sa förstås att det var vänsterpartiet som tagit fram märket och gav henne mitt, eftersom jag lätt kan få tag i flera. Vi pratade en stund om hur upprörda vi var över alla nedskärningar som drabbade arbetslösa som många gånger slitit ut sig i tidigare jobb och nu lönas med kraftigt försämrad ersättning. Bägge bar vi på en upprördhet och märket gav signalen att här fanns en likasinnad. Nu ska jag skaffa nya märken, både att ha på mig och i kappfickan så att jag lätt kan dela med mig.

Att ha jobbet kvar eller inte, det är frågan

Igår sa jag hej då till en tidigare arbetskamrat i Enskede-Årsta stadsdelsförvaltning som fått annat jobb. Alla administratörer går nu i väntans tider och undrar om de får behålla jobbet eller inte, eftersom det borgerliga styret ska skära ner hälften av alla administrativa anställningar i nya förvaltningen Enskede-Årsta-Vantör. Duger, duger inte, duger, duger inte ... så mal tankarna. Jag vet för jag var med när Enskede och Årsta stadsdelsförvaltningar slogs ihop 1999 och nära 70 arbetskamrater blev utan jobb. Vi som blev kvar fick en tuff arbetsmiljö. Jag var med 1997 när stadsdelsreformen infördes och vi fick vänta fem månader på besked om jobb. Sen fick jag slåss ett halvår i Hässelby för att få anställa en administratör som vi så väl behövde. Jag kan inte namnge en enda av mina tidigare arbetskamrater vars kunskaper inte gör skillnad för medborgarna och verksamheterna. Äldre erbjuds pension, som om inte deras kompetens behövs. Vilket slöseri att inte uppmuntra dem att jobba kvar till pensionen och sedan förmedla kunskaper till den nya generationen som tar vid. De yngre slutar nu om de får chansen. Det här är priset som vi får betala, både vi som röstade rött och de som röstade fram det blåa styret. Tycker ni att det är värt priset?