Tid att läsa

Jag läser Per Sundgrens avhandling Kulturen och arbetarrörelsen - Kulturpolitiska strävanden från August Palm till Tage Erlander. Boken är mycket trevligt skriven och rekommenderas till alla, inte minst vänsterpartister som är engagerade i kulturpolitik. Jag börjar rent av känna mig lite bildad efter att ha kommit halvvägs med boken, exempelvis har jag lärt om bibliotekens framväxt och hur studiecirkeln kom till. Tur att jag har en vecka kvar av semestern så jag hinner läsa klart om klasskampsbildningen, det första kulturpolitiska program som antogs av ett politiskt parti (gissa vilket) i Sverige 1946/1948 och om det stora partiets program som aldrig antogs.

Julikväll i Falmark

I afton var sommaren som bäst, kvällen ljum efter en god middag på verandan och sjön nästan helt stilla. Som gjort för en båttur på Falmarksträsket. Vi brukar åka ända till Falmarksforsen där man anlagt en liten damm för att reglera vattenståndet, men solen började gå ner så vi vände när vi nästan var framme. Luften blev kall. Men vi hann ändå fram till ån i Östra Falmark, där tallarna speglar sig i vattnet. Säg mig var det finns en vackrare plats i landet?

Träig Trästock

I lördags gjorde jag debut som besökare på drogfria Trästocksfestivalen i Skellefteå, men det var inget vidare drag. Eldkvarn spelade, men trots stor publik och en vacker kväll fyllde de inte ut den stora utomhusscenen på Nordanå, gamla läroverket och min gamla skola som gått och blivit museum. Behållningen var istället trevligt sällskap och intressanta pratstunder med engagerade ungdomar som talade för Rättvisemärkta varor och Djurens rätt, även Ung vänster var där men de hade inga roliga grejor på sina bord så de hoppade jag över ...

Folktandvård i repris

Igår kväll bet jag av en bit av min tand och imorgon har jag tid hos Folktandvården. Återigen, vilken god tillgänglighet! Men visst finns det sprickor i välfärden även här. Platserna på lasarettet har varit sprängfyllda med äldre som väntar på äldreboende. Kommunen och landstinget har nu fixat en akutlösning, men det tar tid att bygga ikapp den tidigare avvecklingen av platser i äldreboende. Däremot vill jag berömma Skellefteås äldreomsorg på 90-talet, då min mamma hade hemtjänst och senare äldreboende i Bureå. Det var toppen!

Kamp på liv och död

Vad glad jag blev när mammas pion blommade i vår vildvuxna rabatt. I ett par veckor har jag fört en som det visade sig framgångsrik kamp mot myrorna som sög i sig sötman från knopparna. Ett år blommade pionen aldrig. Myrorna hade ätit upp den. Sen dess har jag Myrrat. Inte mindre än att myrorna höll sig borta. Inte mer än att knopparna överlevde. För jag vill inte sprida mer gift än nödvändigt, även om pionen är värd ett bättre öde än att bli myrmat!

I krisen prövas välfärden

Falskt alarm. Regnet fortsätter. Nu lovas solen åter till helgen. Igår var jag till folktandvården vid Anderstorp i Skellefteå med 17-årige sonen som hade svår tandvärk. Jag ringde på morgonen och fick tid på eftermiddagen. Det visade sig att tanden måste rotfyllas. En första rensning och provisorisk fyllning under en timmes tid tog bort värken. Tack och hej sa vi, utan att lägga ut en enda krona i avgift för den snabba servicen och goda behandlingen. Barnens tandvård är ännu fredade från alliansens avgiftshöjningar och förmånssänkningar. Länge leve vår offentliga välfärd, åtminstone finns hopp om det här i Västerbotten!

Sanning och konsekvens

Nu verkar vädret vända igen, regnet har upphört, himlen klarnar och SMHI har halvt om halvt lovat sol längs norrlandskusten imorgon. Jag håller tummarna, för jag är less på att frysa i juli och gå i blöta skor. Häromdagen skrev jag om väderomslaget från het sol till kylslaget regn och om att allt ont kan föra något gott med sig. Men vid närmare eftertanke känns den gamla sanningen något tveeggad. Om den snabba väderväxlingen är tecken på klimathotet är det svårt att uppskatta sol efter häftigt regn. Å andra sidan. När forskarnas budskap kryper in på huden, när vi ser klimatkrisen i vår egen vardag, då blir vi mer mottagliga för argument om att vi behöver ändra på resursanvändningen både på det personliga och samhälleliga planet.

Att rita sin karta

Häromdagen läste jag i Norran (Norra Västerbotten, en borgerlig utpost i socialdemokratiska Skellefteå) om västerbottniska författare, exempelvis P O Enquist som växte upp i Hjoggböle mitt över sjön från vår stuga sett. Som liten ritade han kartor där hembyn alltid fanns med. Hjoggböle var centrum och vida världen periferi. Artikeln fick mig att tänka på en diskussion som vi hade i stadsdelsnämnden Enskede-Årsta-Vantör. Vi diskuterade ungdomsmottagningen och en av oss i oppositionen hävdade att Rågsved är ett centralt läge. Borgerliga ledamöter nära nog skrattade åt denna uppfattning, trots att det går både tunnelbana och bussar till Rågsved! Men P-O Enquists barndomskarta med Hjoggböle i centrum påminde mig om att hur vi ritar vår karta alltid handlar om våra utgångspunkter i livet och våra värderingar.

Att döma osett är ett oskick

Vi är många som är upprörda över att högeralliansen i Stockholms stadshus har slagit samman åtta stadsdelsnämnder till fyra utan att tala om varför. En mp:are i stadens näst största stadsdelsnämnd - Enskede-Årsta-Vantör - och jag har därför överklagat kommunfullmäktiges beslut. Vi anser att förslaget borde ha gått på remiss till stadsdelsnämnderna och motiverats offentligt. I en dom nyligen har länsrätten dock vridit på rättssäkerheten så till den milda grad att "... beredningskravet får anses vara uppfyllt även om det inte är närmare känt hur kommunstyrelsens beredning av ärendet har gått till." Osökt går mina tankar till undersåtarnas gränslösa tilltro till makten som den troskyldiga barnet slår hål på i H C Andersens sedelärande saga om Kejsarens nya kläder ...

Regnet det bara öser ner

Efter en fantastisk sommarvecka kommer nu regnet, som vattnar torra gräsmattor och fyller på vattenmagasinen. Inget ont som inte har något gott med sig. Jag skulle precis fortsätta att måla om stugan med falu rödfärg, ett projekt som jag och min bror startade förra sommaren. Då tog vi den värst utsatta kortsidan. Idag tänkte jag måla framsidan, men det får allt vänta tills solen kommer tillbaka. Nu finns istället tid att läsa klart Mustafa Cans fantastiska bok om sin mamma. Rekommenderas!

Torpens villkor äro olika i vårt avlånga land

Vid Falmarksträskets strand 90 mil norr om Rågsved har jag varit alla somrar i hela mitt liv. I Rågsved där jag bott sedan 80-talet är alla de gamla torpen tyvärr rivna, i Västerbotten har ett och annat gammalt hus fått sitt liv förlängt som sommarstuga. Vår stuga flyttades hit på 50-talet från Falmarksforsen som ligger någon kilometer härifrån och är del av hemgården för Bengt Nyström, gift med pappas underbart vänliga kusin Agda. På den tiden fanns knappt några andra stugor vid sjön i vars andra ände byn Långviken ligger, där pappa och även jag föddes. Nu ligger fritidshus och i några fall permanentbostäder som ett pärlband längs stranden. Hit till stugan måste jag komma varje år på semester för att fylla på mitt förråd av västerbottniska naturupplevelser - tallskog, rallarros, midnattsol och så suringen förstås!