I veckan intervjuades jag av tre elever från Södra Latin som gör ett projekt om Rågsved. De har ingen anknytning till Rågsved, men hade börjat fundera över varför det talas så mycket om Järva men inte om Rågsved. Eleverna intervjuar politiker, ungdomar, stadsdelsförvaltningen, ska till Rågsvedsskolan etc.
Jag berättade om kampen för Rågsveds friområde, Gemensam Jul och FN-dagen i Nya Rågsveds Folkets Hus, den fantastiska föreningen Musketörerna, Rågsveds Samhällsförening som ordnar Valborg på Perssons betong och samordnar Rågsvedsdagen och att naturen och människorna är det bästa med Rågsved för mig.
Hoppas de kontaktar Musketörerna, det rekommenderade jag varmt. Jag fyllde på med allt som händer i Vantör. Fria Teaterns Vänner som kämpar för teaterns fortlevnad, Kulturkampanjen som bygger upp ett nytt kulturhus, linje 19, kampen mot ombildningar, privatiseringen av Högdalshallen, Hagishänget, skateparken ....
Jag berättade också om Snösätraskolan som fick kvalitetspris när mina
barn gick där, men glömde att berätta om förskolan Skogsbacken som också
fick kvalitetspris, efter att mina barn gått där. Om det barnvänliga Rågsved, där barn kan röra sig fritt. Ung utan Pung kände
någon till, liksom historien om Ebba Grön förstås.
Vi pratade om segregation, att man håller sig inom sin stadsdel. Bor man på Södermalm och är ung tycker man kanske att man har det mesta inom stadsdelen. Det kan vi inte säga om Rågsved, men det är ju ingen naturlag! Gör tankeexperimentet sa jag, att tömma Södermalm på alla klubbar, allt som är spännande, vad blir då kvar?
Vet inte om jag tolkade det rätt, men fick intrycket att eleverna var lite förvånade över att engagemanget i Vantör. Hur som helst, arbetet ska resultera i en tidning och vara klart i april. Ser fram emot den läsningen!
lördag 28 januari 2012
fredag 27 januari 2012
På ABF till Fadimes minne
Hedersmord är en speciell form av mord och en del av det våld mot kvinnor som finns i hela världen. Så uttryckte Amad Eskandari sig på kvällens seminarium i ABF-huset till minnet av Fadime Sahindal. Han menar att hedersmord vare sig är etniskt eller religiöst utan ingår i klankulturer. Amad jämförde hedersvåld och mäns våld mot kvinnor med aids och cancer, två dödliga sjukdomar som kräver olika behandling.
Hedersmorden kan förebyggas. Det var Fadimes budskap. Det är hoppfullt. Pappor finns som bryter med hedersnormerna och tar döttrarnas parti. De goda krafterna måste uppmuntras. Fadime vädjade också om att vi inte skulle svika de som drabbats. Idag lever cirka 70 000 unga i hedersskugga, lägg till föräldrar och släkter. Det blir många berörda. Många lever i segregerade områden, och utvecklingen går åt fel håll.
För att bryta segregeringen måste de vita segregerade områden öppnas upp för hyresrätter, så att det blir en mångfald av boendeformer som välkomnar nyinflyttade även till innerstan och välmående förorter.
Amineh Kakabaveh som var initiativtagare till debatten, och ordförande i Varken hora eller kuvad, menade att hur bra lagar vi än har så måste man arbeta efter lagarna för att få resultat. Hon lyfte bristen på kunskap om hedersproblematik i lärar-, socionom- och polisutbildningen och kritiserade könsapartheid, dvs. att flickor till exempel badar i simhallen för sig. Det är ingen lösning i ett samhälle som strävar mot jämställdhet.
Vi ska gå med raka ryggar tyckte Gertrud Åström, ordförande i Sveriges Kvinnolobby, det gjorde Fadime. Våga se det specifika i hedersvåldet för att gå till handling. Vigselförrättare borde inte viga om inte båda partier förstår vad som händer. Tolk borde vara ett krav i dessa fall. Vi måste också vara rakare, det som vi inte vill ha i vårt samhälle ska vi förbjuda i lag, till exempel tvångsäktenskap.
Som Margareta Olofsson från Rädda Barnen sa, vi måste utgå från barnets rättigheter, förbjuda dispenser för äktenskap, förbjuda tvångsäktenskap, se över trossamfundens vigselrätt, ordna förebyggande insatser riktade till föräldrar etc. Och ställa frågor om jämställdhet till de politiska organisationer som partierna har kontakter med från länder där hedersproblematiken finns, var uppmaningen från Amineh.
Sammantaget var det en värdig minnesstund till minnet av Fadime, med påfyllnad av kunskaper och energi inför att jobba för att inte flera unga ska tvingas leva sitt liv med begränsningar i sin frihet och under hotet av våld. Vi har mycket att göra innan vi kan säga att alla unga har lika rättigheter att leva sina liv.
Hedersmorden kan förebyggas. Det var Fadimes budskap. Det är hoppfullt. Pappor finns som bryter med hedersnormerna och tar döttrarnas parti. De goda krafterna måste uppmuntras. Fadime vädjade också om att vi inte skulle svika de som drabbats. Idag lever cirka 70 000 unga i hedersskugga, lägg till föräldrar och släkter. Det blir många berörda. Många lever i segregerade områden, och utvecklingen går åt fel håll.
För att bryta segregeringen måste de vita segregerade områden öppnas upp för hyresrätter, så att det blir en mångfald av boendeformer som välkomnar nyinflyttade även till innerstan och välmående förorter.
Amineh Kakabaveh som var initiativtagare till debatten, och ordförande i Varken hora eller kuvad, menade att hur bra lagar vi än har så måste man arbeta efter lagarna för att få resultat. Hon lyfte bristen på kunskap om hedersproblematik i lärar-, socionom- och polisutbildningen och kritiserade könsapartheid, dvs. att flickor till exempel badar i simhallen för sig. Det är ingen lösning i ett samhälle som strävar mot jämställdhet.
Vi ska gå med raka ryggar tyckte Gertrud Åström, ordförande i Sveriges Kvinnolobby, det gjorde Fadime. Våga se det specifika i hedersvåldet för att gå till handling. Vigselförrättare borde inte viga om inte båda partier förstår vad som händer. Tolk borde vara ett krav i dessa fall. Vi måste också vara rakare, det som vi inte vill ha i vårt samhälle ska vi förbjuda i lag, till exempel tvångsäktenskap.
Som Margareta Olofsson från Rädda Barnen sa, vi måste utgå från barnets rättigheter, förbjuda dispenser för äktenskap, förbjuda tvångsäktenskap, se över trossamfundens vigselrätt, ordna förebyggande insatser riktade till föräldrar etc. Och ställa frågor om jämställdhet till de politiska organisationer som partierna har kontakter med från länder där hedersproblematiken finns, var uppmaningen från Amineh.
Sammantaget var det en värdig minnesstund till minnet av Fadime, med påfyllnad av kunskaper och energi inför att jobba för att inte flera unga ska tvingas leva sitt liv med begränsningar i sin frihet och under hotet av våld. Vi har mycket att göra innan vi kan säga att alla unga har lika rättigheter att leva sina liv.
onsdag 25 januari 2012
Från finsk förskola till vörtbröd
Kul att Mitt i Söderort uppmärksammat behovet av finskspråkiga avdelningar i Enskede-Årsta-Vantör, vilket jag skrev om för några veckor sedan här. Till nästa nämnd i början av februari lämnar jag in en skrivelsen i frågan och hoppas att det kan resultera i en planering för en finskspråkig avdelning.
Häromdagen skrev jag om stadsdelsförvaltningens ansökan till Söderortsvisionen här, nu har besked kommit om att pengar är beviljade för första året. Som sagt, pengar behövs, ett brett samarbete behövs, helst hade jag sett att detta kunnat göra inom ordinarie organisation och med ordinarie utökad budget som täcker behoven.
För övrigt har jag tillbringat kvällen på Nya Rågsveds Folkets Hus, med buffé och volontärer som var med och gjorde Gemensam Jul möjlig. Härliga samtal om allt från längtan till något annat än den kommersialiserade julen med stress stress stress till handfasta tips att köpa mer vörtbröd och göra en kommunikationsplan!
Häromdagen skrev jag om stadsdelsförvaltningens ansökan till Söderortsvisionen här, nu har besked kommit om att pengar är beviljade för första året. Som sagt, pengar behövs, ett brett samarbete behövs, helst hade jag sett att detta kunnat göra inom ordinarie organisation och med ordinarie utökad budget som täcker behoven.
För övrigt har jag tillbringat kvällen på Nya Rågsveds Folkets Hus, med buffé och volontärer som var med och gjorde Gemensam Jul möjlig. Härliga samtal om allt från längtan till något annat än den kommersialiserade julen med stress stress stress till handfasta tips att köpa mer vörtbröd och göra en kommunikationsplan!
måndag 23 januari 2012
Lokal utveckling i Rågsved är något annat än socialt arbete
Har ägnat kvällen åt att läsa igenom stadsdelsförvaltningens ansökan till Söderortsvisionen om utvecklingsmedel för lokal utveckling i Rågsved. I korthet handlar det om en ansökan till fyra delprojekt med kostnader om drygt 4 mnkr per år i tre år, totalt nästan 13 mnkr - Rågsved community center, sociala insatsgrupper, utvecklad fritidsverksamhet och föräldrautbildning. Allt verkar vara bra och meningsfulla och behövda insatser.
Men varför i jösse namn ska stadsdelsförvaltningen behöva söka hos Söderortsvisionen om pengar till förebyggande och tidiga insatser, fritidsverksamheter och arbetsmarknadsåtgärder anpassade till de barn och unga som finns i området? Varför har vi inte en social budget som räcker till och varför har vi inte en lokal samverkan mellan socialtjänst, fritid, arbetsmarknad och polis som kan hantera frågorna?
Svaret är att vi har en borgerlig majoritet som så fort det går prioriterar skattesänkningar före att rusta upp socialtjänsten. Ett underskott om 13 mnkr måste sparas in i Enskede-Årsta-Vantör under året. Självfallet räcker pengarna då inte till. Svaret är också att samma borgerliga majoritet har flyttat bort både skolan och arbetsmarknadsinsatserna från stadsdelsnämnderna. Självfallet måste samverkan då byggas upp igen.
Nej, lokal utveckling handlar inte om socialt arbete som är en självklarhet i en stad som säger sig sträva efter världsklass. Som bekostas med reguljära pengar i varje års budget och inte måste sökas från stadshuset. Det handlar om att bostadsbolagen ska ansvara för väl fungerande boendemiljöer, att staden ska flytta ut kontor från innerstan, att starta medborgarkontor, och gärna bibliotek, konstgräs på Rågsveds bollplan etc.
Det handlar inte om att bygga 200 villor på Rågsveds friområde, inte om att lägga ned arbetsmarknadsverksamheten som tidigare låg i Rågsved, lägga ned ungdomsmottagningen i Rågsved, att låta pengar från fritid och kultur hjälpa till att fylla de svarta hålen i socialtjänstens budget istället för att användas för att göra fritid- och idrottsverksamhet tillgänglig för alla barn och unga i Rågsved.
Förstå mig rätt. Visst vore det väl bra, i detta prekära budgetläge som är skapat av den borgerliga politiken, om pengarna tilldelas de fyra projekten. Men se till att förstärka den ordinarie budgeten nästa år. Se till att samverka med de boende i Rågsved och Vantör, lägg inte ned teatrar, privatisera inte simhallar, bygg inte sönder naturmarken. Se till att Rågsvedskolan får bra förutsättningar. Lyssna på allvar på vad folk vill.
Men varför i jösse namn ska stadsdelsförvaltningen behöva söka hos Söderortsvisionen om pengar till förebyggande och tidiga insatser, fritidsverksamheter och arbetsmarknadsåtgärder anpassade till de barn och unga som finns i området? Varför har vi inte en social budget som räcker till och varför har vi inte en lokal samverkan mellan socialtjänst, fritid, arbetsmarknad och polis som kan hantera frågorna?
Svaret är att vi har en borgerlig majoritet som så fort det går prioriterar skattesänkningar före att rusta upp socialtjänsten. Ett underskott om 13 mnkr måste sparas in i Enskede-Årsta-Vantör under året. Självfallet räcker pengarna då inte till. Svaret är också att samma borgerliga majoritet har flyttat bort både skolan och arbetsmarknadsinsatserna från stadsdelsnämnderna. Självfallet måste samverkan då byggas upp igen.
Nej, lokal utveckling handlar inte om socialt arbete som är en självklarhet i en stad som säger sig sträva efter världsklass. Som bekostas med reguljära pengar i varje års budget och inte måste sökas från stadshuset. Det handlar om att bostadsbolagen ska ansvara för väl fungerande boendemiljöer, att staden ska flytta ut kontor från innerstan, att starta medborgarkontor, och gärna bibliotek, konstgräs på Rågsveds bollplan etc.
Det handlar inte om att bygga 200 villor på Rågsveds friområde, inte om att lägga ned arbetsmarknadsverksamheten som tidigare låg i Rågsved, lägga ned ungdomsmottagningen i Rågsved, att låta pengar från fritid och kultur hjälpa till att fylla de svarta hålen i socialtjänstens budget istället för att användas för att göra fritid- och idrottsverksamhet tillgänglig för alla barn och unga i Rågsved.
Förstå mig rätt. Visst vore det väl bra, i detta prekära budgetläge som är skapat av den borgerliga politiken, om pengarna tilldelas de fyra projekten. Men se till att förstärka den ordinarie budgeten nästa år. Se till att samverka med de boende i Rågsved och Vantör, lägg inte ned teatrar, privatisera inte simhallar, bygg inte sönder naturmarken. Se till att Rågsvedskolan får bra förutsättningar. Lyssna på allvar på vad folk vill.
fredag 20 januari 2012
Fadime och Pela - Kampen mot hedersrelaterat våld går vidare
Många tankar i huvudet efter att idag ha varit på seminarium till minne av Fadime. Människorättskämpar från Tyskland, England och Sverige talade om behovet av europeiska nätverk, moralisk blindhet i brittiska skolor och tecken på könssegregering i sex- och samlevnadsundervisning i svenska skolor.
Enligt en kvinnoaktivist på seminariet är de två stora problemen idag att samhället har misslyckats med att nå ut till de nätverk av släktingar som planerar tvångsäktenskap och hedersvåld och de religiösa, ortodoxa skolorna. Fortfarande finns rädslan att bli kallad rasist när man talar om hedersrelaterat. Enligt en närvarande forskare har rädslan ökat efter att sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Men vi kan inte låta dem styra agendan!
Det känns bra att vänsterpartiet i riksdagen idag meddelar att vi självklart välkomnar kriminalisering av tvångsäktenskap. Vi ska vara tydliga med att ta de ungas perspektiv. Flickor och pojkar som inte får ha flick- eller pojkvänner, inte gå och simma etc. ska veta att vi stödjer deras rättigheter enligt barnkonventionen. Fortfarande rapporteras om "balkongflickor" och "köksolyckor", dödsfall som inte klaras upp men där mycket talar för att det är hedersrelaterat. Det är inte acceptabelt. Även på seminariet framkom brister i bemötandet från polisen, som menade att man prioriterar frågorna.
I vänsterpartiets relativt nya feministiska plattform skriver vi så här:
"Kvinnor, flickor och pojkar utsätts i Sverige och andra länder för ett hedersrelaterat förtryck och våld. Hedersvåldet är en del av det strukturella könsförtrycket och således inte begränsat eller kopplat till viss religion eller etnicitet. Det specifika med hedersvåldet är dock att det utövas med hjälp av kollektiva kontrollmekanismer och många gånger sanktioneras av släkt och omgivning. Syftet med förtrycket är emellertid detsamma, att flickor och kvinnor till varje pris ska underordnas männen och deras sexualitet kontrolleras.
Könsförtryck som utgår från hederstänkande, såsom tvångsgifte, barnäktenskap, mödomshinneoperationer och könsstympning, måste motarbetas. Samhället har inte agerat tillräckligt kraftfullt när det gäller hedersrelaterat förtryck, ibland med hänvisning till rätten att få utöva sin kultur. Kunskaperna om hedersförtryck har varit ytterst bristfälliga. Utbildning behövs både i grupper där hederstänkandet är en del av vardagen och i de yrkeskårer som möter människor som lever ett hedersrelaterat liv."
Att stoppa hedersrelaterat förtryck och våld utan att förändra hedersnormerna kommer inte att gå. Så sa Fadime. Det budskapet är tyvärr lika aktuellt idag. En möjlighet att diskutera vidare är att gå på paneldebatten den 26 januari kl 18 i ABF-huset, ordnad av bland annat Varken hora eller kuvad.
Enligt en kvinnoaktivist på seminariet är de två stora problemen idag att samhället har misslyckats med att nå ut till de nätverk av släktingar som planerar tvångsäktenskap och hedersvåld och de religiösa, ortodoxa skolorna. Fortfarande finns rädslan att bli kallad rasist när man talar om hedersrelaterat. Enligt en närvarande forskare har rädslan ökat efter att sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Men vi kan inte låta dem styra agendan!
Det känns bra att vänsterpartiet i riksdagen idag meddelar att vi självklart välkomnar kriminalisering av tvångsäktenskap. Vi ska vara tydliga med att ta de ungas perspektiv. Flickor och pojkar som inte får ha flick- eller pojkvänner, inte gå och simma etc. ska veta att vi stödjer deras rättigheter enligt barnkonventionen. Fortfarande rapporteras om "balkongflickor" och "köksolyckor", dödsfall som inte klaras upp men där mycket talar för att det är hedersrelaterat. Det är inte acceptabelt. Även på seminariet framkom brister i bemötandet från polisen, som menade att man prioriterar frågorna.
I vänsterpartiets relativt nya feministiska plattform skriver vi så här:
"Kvinnor, flickor och pojkar utsätts i Sverige och andra länder för ett hedersrelaterat förtryck och våld. Hedersvåldet är en del av det strukturella könsförtrycket och således inte begränsat eller kopplat till viss religion eller etnicitet. Det specifika med hedersvåldet är dock att det utövas med hjälp av kollektiva kontrollmekanismer och många gånger sanktioneras av släkt och omgivning. Syftet med förtrycket är emellertid detsamma, att flickor och kvinnor till varje pris ska underordnas männen och deras sexualitet kontrolleras.
Könsförtryck som utgår från hederstänkande, såsom tvångsgifte, barnäktenskap, mödomshinneoperationer och könsstympning, måste motarbetas. Samhället har inte agerat tillräckligt kraftfullt när det gäller hedersrelaterat förtryck, ibland med hänvisning till rätten att få utöva sin kultur. Kunskaperna om hedersförtryck har varit ytterst bristfälliga. Utbildning behövs både i grupper där hederstänkandet är en del av vardagen och i de yrkeskårer som möter människor som lever ett hedersrelaterat liv."
Att stoppa hedersrelaterat förtryck och våld utan att förändra hedersnormerna kommer inte att gå. Så sa Fadime. Det budskapet är tyvärr lika aktuellt idag. En möjlighet att diskutera vidare är att gå på paneldebatten den 26 januari kl 18 i ABF-huset, ordnad av bland annat Varken hora eller kuvad.
torsdag 19 januari 2012
Yrvaket från borgarhåll om Stockholms klotterpolicy
Äntligen börjar det röra på sig när det gäller stadens hittills så dogmatiskt intoleranta inställning till konstformen graffiti. DN skriver här om att politiker från folkpartiet och kristdemokraterna nu börjar ifrågasätta den klotterpolicy som de själva infört. Den policy som vänsterpartiet har kritiserat från första början bland annat för att den i princip olagligförklarar en konstform.
I Rågsved har vi en muralmålning på betongväggen under tunnelbanan som tyvärr håller på att förfalla. När jag har ringt driftsservice om klotter på målningen har ingen velat ta ansvar. Målningen är en del av Rågsveds historia och bör restaueras. Samma gäller gavelmålningarna på centrumbyggnaden, där den målning som pryder entrén till fritidsgården är i relativt hygglig form medan den andra målningen har klottrats över flera gånger.
I Rågsved har vi en muralmålning på betongväggen under tunnelbanan som tyvärr håller på att förfalla. När jag har ringt driftsservice om klotter på målningen har ingen velat ta ansvar. Målningen är en del av Rågsveds historia och bör restaueras. Samma gäller gavelmålningarna på centrumbyggnaden, där den målning som pryder entrén till fritidsgården är i relativt hygglig form medan den andra målningen har klottrats över flera gånger.
tisdag 17 januari 2012
Folkrörelsearbete på föreningsnivå
Ikväll har vi styrelsemöte för Vänsterpartiet Vantör, liksom i övriga folkrörelsesverige. Vi är fyra i styrelsen som möts hemma hos vår ordförande i Hagsätra. Medlemsmötena har vi i Rågsveds Folkets Hus eller på Picknickteatern i Högdalen. Det är våra och andras liknande möten som lägger grunden för demokratin, bra att påminna sig om det ibland!
Verksamhetsberättelsen är författad och inbjudan till årsmötet i det närmaste klar. Sex egna medlemsmöten har vi haft under året, styrelsen har haft sju protokollförda möten. Vi har varit med på Valborg på Perssons Betong och på Rågsvedsdagen med vårt röda tält, delat ut flygblad mot ombildningar av hyresrätter och för äldreomsorgskampanjen som vänsterpartiet drivit.
Våra 89 medlemmar i föreningen (39 kvinnor och 50 män) har anledning att se fram emot åren fram till valet. Med nyvald ordförande i partiet, Jonas Sjöstedt, och en partistyrelse med stärkt klimat- och miljökompetens kommer vänsterpartiet att bli det vassaste klimatpartiet i landet. För en välfärd utan vinstintressen. En feministisk politik. Här i Vantör har vi mycket att stå i.
Nedskärningar, privatiseringar, centraliseringar. Besluten fattas i stadshuset, men konsekvenserna får vi känna av. Vantörsborna har under året visat att man inte ger sig. Mobiliseringen kring Fria Teatern, Rågsveds friområde och Högdalshallen har varit uppmuntrande. Vi ger oss inte!
Verksamhetsberättelsen är författad och inbjudan till årsmötet i det närmaste klar. Sex egna medlemsmöten har vi haft under året, styrelsen har haft sju protokollförda möten. Vi har varit med på Valborg på Perssons Betong och på Rågsvedsdagen med vårt röda tält, delat ut flygblad mot ombildningar av hyresrätter och för äldreomsorgskampanjen som vänsterpartiet drivit.
Våra 89 medlemmar i föreningen (39 kvinnor och 50 män) har anledning att se fram emot åren fram till valet. Med nyvald ordförande i partiet, Jonas Sjöstedt, och en partistyrelse med stärkt klimat- och miljökompetens kommer vänsterpartiet att bli det vassaste klimatpartiet i landet. För en välfärd utan vinstintressen. En feministisk politik. Här i Vantör har vi mycket att stå i.
Nedskärningar, privatiseringar, centraliseringar. Besluten fattas i stadshuset, men konsekvenserna får vi känna av. Vantörsborna har under året visat att man inte ger sig. Mobiliseringen kring Fria Teatern, Rågsveds friområde och Högdalshallen har varit uppmuntrande. Vi ger oss inte!
söndag 15 januari 2012
Centerns valfrihet klingar falskt
Bara fem kommuner har infört LOV i Sverige för äldreboenden säger Annie Lööf i Agenda ikväll i debatten med Jonas Sjöstedt. Vad de äldre behöver är enligt centern att få välja bort och välja till ...
Vad hon glömmer att säga är att äldre som beviljas äldreboende är så vårdbehövande att de knappast är i stånd att välja, ofta är det anhöriga som får hjälpa till, om de har några. Dessutom är det ofta kö till de populäraste äldreboendena. I de akuta lägen som det handlar om får man ta emot den plats som erbjuds.
För äldre är det viktigaste att få god omsorg, säger Jonas Sjöstedt. Att personalen är välutbildad, har tillräckligt många arbetskamrater. Inte att välja mellan Carema och Attendo, de dominerande aktörerna i äldreomsorgen. I Stockholm minskar de kommunalt drivna äldreboenden i snabb takt.
Valfriheten har marknadsförts som något som ökar äldres självbestämmande, det trycker också Annie på, men i själva verket är det företagen som har dragit de flesta vinstlotterna genom att de kommit in på en lukrativ äldremarknad med minimal risk och höga vinstnivåer.
Annie Lööf glömmer också att säga att många äldre som fått plats på äldreboende inte lever så länge till, kanske bara hinner bo några månader eller ett knappt år, bortsett från demenssjuka som kan bo längre tider. Äldre röstar inte heller med fötterna, dvs. man byter inte gärna äldreboende.
För centern spelar inte ägandeformen roll, bara kvalitet säger Annie. Hon blir svarslös när Jonas påpekar att bemanningen är 10 procent lägre i privata äldreboenden. Eller att antalet deltider är fler. Eller att antalet timanställningar är fler. Ägandeformer som är vinstdrivande gör skillnad. Till det sämre.
Vad hon glömmer att säga är att äldre som beviljas äldreboende är så vårdbehövande att de knappast är i stånd att välja, ofta är det anhöriga som får hjälpa till, om de har några. Dessutom är det ofta kö till de populäraste äldreboendena. I de akuta lägen som det handlar om får man ta emot den plats som erbjuds.
För äldre är det viktigaste att få god omsorg, säger Jonas Sjöstedt. Att personalen är välutbildad, har tillräckligt många arbetskamrater. Inte att välja mellan Carema och Attendo, de dominerande aktörerna i äldreomsorgen. I Stockholm minskar de kommunalt drivna äldreboenden i snabb takt.
Valfriheten har marknadsförts som något som ökar äldres självbestämmande, det trycker också Annie på, men i själva verket är det företagen som har dragit de flesta vinstlotterna genom att de kommit in på en lukrativ äldremarknad med minimal risk och höga vinstnivåer.
Annie Lööf glömmer också att säga att många äldre som fått plats på äldreboende inte lever så länge till, kanske bara hinner bo några månader eller ett knappt år, bortsett från demenssjuka som kan bo längre tider. Äldre röstar inte heller med fötterna, dvs. man byter inte gärna äldreboende.
För centern spelar inte ägandeformen roll, bara kvalitet säger Annie. Hon blir svarslös när Jonas påpekar att bemanningen är 10 procent lägre i privata äldreboenden. Eller att antalet deltider är fler. Eller att antalet timanställningar är fler. Ägandeformer som är vinstdrivande gör skillnad. Till det sämre.
lördag 14 januari 2012
Ta tillbaka välfärden - hur gör vi?
Jonas Sjöstedt fick svara på en hel del frågor kring vinstintressena i välfärden i Ekots Lördagsintervju. Han svarade bra, men jag vill ge några kommentarer på vägen.
Ekonomisk teori fungerar inte i välfärden. Vinstintresset står i strid med att sätta människors behov främst. Äldre röstar inte med fötterna, om de är missnöjda med äldreomsorgen. Konkurrensen inom skolan leder till betygsinflation. Samband finns mellan vinstsyftande företag, låg personaltäthet och vanvård, starkast för riskkapitalbolag och stora bolag. Därför är det klokt att i första hand arbeta bort riskkapitalbolagen, men i grunden måste välfärden styras helt efter människors behov och inte efter möjligheten att göra vinst.
Inte ens forskarna i SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? har kunnat visa mätbara bevis för att ökad konkurrens ger bättre välfärd. De tvekar också om valfriheten har det egenvärde som de borgerliga vill påstå. Kontinuitet är egenvärde för elever och äldre. Det finns en hög tröskel mot att byta. Välutbildade kan göra bättre val än andra. Det finns enligt forskarna tecken på att segregationen i skolan ökar till följd av valfriheten. Marknaden fungerar inte inom välfärden.Viktigast måste vara att alla skolor och äldreboenden är bra. Man ska inte behöva välja bort, utan möjligen till.
Allmänhetens insyn, meddelarfrihet och rätten till kollektivavtal garanteras fullt ut endast i offentligt driven verksamhet, till skillnad från kooperativ, non-profit-företag, riskkapitalbolag och andra vinstdrivande företag. Så länge inte de lagliga villkoren är lika för alla utförare anser jag den offentligt drivna omsorgen är bäst, sina brister till trots. Andra utförare kan givetvis ha kollektivavtal, men kommunerna får inte kräva det rakt av i förfrågningsunderlagen. De klausuler som finns i vissa avtal med vård- och omsorgsboenden om meddelarfrihet är tandlösa. Dessutom är kommunens möjlighet att ingripa mot de brister som finns mycket större när man själv driver verksamheten, jämfört med när driften är reglerad i avtal med privata utförare. Slutsatsen är att vänsterpartiet ska fortsätta att aktivt arbeta för rätten till kollektivavtal, meddelarfrihet och allmänhetens insyn i all verksamhet som finansieras med skattepengar.
Återtagande av privat verksamhet i offentlig drift kan göras på olika sätt. När det gäller entreprenader är det enkelt att låta avtalet löpa ut och sedan driva äldreboendet och den dagliga verksamheten i kommunens regi. Tyvärr kan det ta lång tid innan övergången kan bli av, på grund av långa avtalstider. Men åtminstone efter två mandatperioder ska alla entreprenader kunna vara tillbaka i kommunen eller landstinget.
Svårare är det med avknoppade förskolor och hemtjänstenheter. De är helprivata och kan köpas tillbaka om ägarna vill sälja. Risken finns att det blir dyrt. Ägarna vill troligen ta ut ett marknadsvärde, vilket vida överstiger summan de fått köpa verksamheten för, oavsett om de bara betalat för inventarierna eller förlikat sig som Vantörs hemtjänst har gjort. Då tycker jag att det är en bättre väg att kommunen startar en ny hemtjänst eller förskola i kommunal regi i första hand i områden där det bara finns privata utförare. Nu när det föds många barn finns alla chanser för kommunen att bygga förskolor i egen regi och få platserna fyllda. Samma bör gälla nya bostadsområden där det behöver byggas skolor.
När vi fått bort riskkapitalet och de aggressivaste vinstintressena ur välfärden skapas mer plats för kommunala enheter (och non-profit-organisationer, när vi har fått till stånd en lagstiftning som likställer alla utförare) som direkt kan bära sig ekonomiskt. Men det är också en utmaning för kommunerna att driva sina verksamheter i god samverkan med personalen och brukarna, så att kvaliteten blir den bästa!
Ekonomisk teori fungerar inte i välfärden. Vinstintresset står i strid med att sätta människors behov främst. Äldre röstar inte med fötterna, om de är missnöjda med äldreomsorgen. Konkurrensen inom skolan leder till betygsinflation. Samband finns mellan vinstsyftande företag, låg personaltäthet och vanvård, starkast för riskkapitalbolag och stora bolag. Därför är det klokt att i första hand arbeta bort riskkapitalbolagen, men i grunden måste välfärden styras helt efter människors behov och inte efter möjligheten att göra vinst.
Inte ens forskarna i SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? har kunnat visa mätbara bevis för att ökad konkurrens ger bättre välfärd. De tvekar också om valfriheten har det egenvärde som de borgerliga vill påstå. Kontinuitet är egenvärde för elever och äldre. Det finns en hög tröskel mot att byta. Välutbildade kan göra bättre val än andra. Det finns enligt forskarna tecken på att segregationen i skolan ökar till följd av valfriheten. Marknaden fungerar inte inom välfärden.Viktigast måste vara att alla skolor och äldreboenden är bra. Man ska inte behöva välja bort, utan möjligen till.
Allmänhetens insyn, meddelarfrihet och rätten till kollektivavtal garanteras fullt ut endast i offentligt driven verksamhet, till skillnad från kooperativ, non-profit-företag, riskkapitalbolag och andra vinstdrivande företag. Så länge inte de lagliga villkoren är lika för alla utförare anser jag den offentligt drivna omsorgen är bäst, sina brister till trots. Andra utförare kan givetvis ha kollektivavtal, men kommunerna får inte kräva det rakt av i förfrågningsunderlagen. De klausuler som finns i vissa avtal med vård- och omsorgsboenden om meddelarfrihet är tandlösa. Dessutom är kommunens möjlighet att ingripa mot de brister som finns mycket större när man själv driver verksamheten, jämfört med när driften är reglerad i avtal med privata utförare. Slutsatsen är att vänsterpartiet ska fortsätta att aktivt arbeta för rätten till kollektivavtal, meddelarfrihet och allmänhetens insyn i all verksamhet som finansieras med skattepengar.
Svårare är det med avknoppade förskolor och hemtjänstenheter. De är helprivata och kan köpas tillbaka om ägarna vill sälja. Risken finns att det blir dyrt. Ägarna vill troligen ta ut ett marknadsvärde, vilket vida överstiger summan de fått köpa verksamheten för, oavsett om de bara betalat för inventarierna eller förlikat sig som Vantörs hemtjänst har gjort. Då tycker jag att det är en bättre väg att kommunen startar en ny hemtjänst eller förskola i kommunal regi i första hand i områden där det bara finns privata utförare. Nu när det föds många barn finns alla chanser för kommunen att bygga förskolor i egen regi och få platserna fyllda. Samma bör gälla nya bostadsområden där det behöver byggas skolor.
När vi fått bort riskkapitalet och de aggressivaste vinstintressena ur välfärden skapas mer plats för kommunala enheter (och non-profit-organisationer, när vi har fått till stånd en lagstiftning som likställer alla utförare) som direkt kan bära sig ekonomiskt. Men det är också en utmaning för kommunerna att driva sina verksamheter i god samverkan med personalen och brukarna, så att kvaliteten blir den bästa!
fredag 13 januari 2012
Rådslag krävs om bostadssegregationen
Närmare
hälften av oss bor i storstäder. Här har vänsterpartiet tappat mest i
väljarstöd de senaste tio åren. Vi
behöver en storstadsstrategi. Det var jag uppe och talade om på kongressen. Det är en överlevnadsfråga. Både för oss och
storstäderna.
Livet i många förorter liknar glesbygden. Jag vet det för jag bor i förort och har inblick i glesbygd genom att jag varje sommar är i Västerbotten. Butiker läggs ned, vårdcentraler
flyttas, kommunalkontor centraliseras, kommunala skolor läggs ned.
Arbetsplatser försvinner. Arbetslösheten är hög. De som jobbar pendlar långa
sträckor. En del måste till och med flytta för att få jobb. Själv har jag flyttat efter jobb 1974 och 1978.
Trots strategidokument där det står att en huvuduppgift är att bekämpa de ökade
klyftorna både i storstäderna och mellan städer och landsbygd saknar vi strategier för hur vi ska bekämpa segregationen. När våra partiledarkandidater frågades ut av Stockholmsdistriktets medlemstidning om de
viktigaste Stockholmsfrågorna blev svaret bostäder, kollektivtrafik, välfärd,
privatisering och kultur.
Bra svarat av alla, men inget om hur vi kan bryta
bostadssegregationen. Här måste vi tänka till. Jag tycker att vänsterpartiet ska starta
rådslag med våra föreningar i förorterna, där vi utgår från våra medlemmars och de boendes perspektiv, lär av aktuell forskning och sätter som mål att ta fram en progressiv storstadsstrategi.
Idag verkar
det som man vill byta ut oss som bor i förorter. Fattiga förorter ska förtätas genom
att bygga på omtyckta grönområden eller dra motorvägar som ökar buller och förfular miljön. De som valt att bo i förort på grund av närheten till naturen verkar inte räknas. Det är
de resursstarkas flyttmönster som driver bostadssegregationen, de flyr då de känner sig som förlorare om de bor kvar. Hur ska den trenden
brytas och hur ska vi bryta den ensidiga befolkningssammansättningen i rika
områden? Och även om nya hyresrätter byggs är de så dyra att bara välavlönade
har råd. Hur ska vi lösa det?
Tillsammans!
torsdag 12 januari 2012
Bokat besök på öppna förskolan Elefanten!
Har bokat in besök på Öppna Förskolan Elefanten i Rågsved, som tillfälligt huserar i Högdalen, Skebokvarnsvägen 324. Det ska bli roligt att komma dit igen! Och att förskolan snart får flytta tillbaka till Rågsved, förstås!
Jonas i Rågsved x 2
Kan inte låta bli att vara nöjd med att Jonas Sjöstedts första bekantskap med Stockholm var Rågsved och en konsert med Grisen skriker! Det kom fram i Radio Stockholm idag.
Någon nyhet var det inte för mig. När vi hade Jonas på medlemsmöte i Rågsveds Folkets Hus i höstas berättade han samma sak. Rågsved gör avtryck. Då som nu!
Någon nyhet var det inte för mig. När vi hade Jonas på medlemsmöte i Rågsveds Folkets Hus i höstas berättade han samma sak. Rågsved gör avtryck. Då som nu!
Finskspråkig förskola i Enskede-Årsta-Vantör?!
En hel förskoleavdelning, rättare sagt 19 barn i Enskede-Årsta-Vantör, köar för en plats i finskspråkig förskola enligt en ny kartläggning av utbildningsförvaltningen som kommer upp i nästa utbildningsnämnd. Det är
flest sökande barn i Enskede-Årsta-Vantör av alla stadsdelar.
Enligt kartläggningen har Enskede-Årsta-Vantör inga platser i finskspråkig förskola, som ingår i den gemensamma förskolekön. Förskolor som tillhör kön får extra betalt för att hjälpa till med att uppfylla barnomsorgsgarantin.
Enligt kartläggningen har Enskede-Årsta-Vantör inga platser i finskspråkig förskola, som ingår i den gemensamma förskolekön. Förskolor som tillhör kön får extra betalt för att hjälpa till med att uppfylla barnomsorgsgarantin.
Barn som idag går i finskspråkiga
förskolor (som tillhör kön) bor runt om i hela staden. En del bor kanske i Enskede-Årsta-Vantör. Det kan också finns barn som köar
till en finskspråkig förskola som inte är ansluten till den gemensamma
kön.
Hur som. Verkar troligt att vi skulle behöva en finsk förskoleavdelning i Enskede-Årsta-Vantör, kanske det går att inrätta en finsk avdelning i någon av våra planerade förskolor? Det vore förstås en klar förbättring för de famlijer som idag måste åka långt med sina barn till en finsk förskola.
Lagen om nationella minoriteter ger finskspråkiga
barn rätt att gå i finskspråkig förskola. Om lagen funnits då jag växte upp kunde jag ha lärt mig finska ... Min mamma var nämligen från Finland. Trots tre ABF-cirklar lyckades jag aldrig lära mig språket. Så det blir engelska med släktingarna!
söndag 8 januari 2012
vkongress
Hemma efter en av de två bästa kongresser jag har varit med om. Jonas som partiordförande tror jag mycket på, men förväntar mig inte rekordhöjder i opinionen bara för det.
Jag var också med när vi tog bort "k"-et ur partinamnet, och det var en avgörande kongress. Skulle nog säga att båda kongresserna var lika viktiga ur politisk synvinkel.
Tar tid att smälta alla intryck från fyra intensiva dagar. Jag kommer att återkomma på bloggen med reflektioner. Några kommentarer har jag lagt in på Vänsterpartiets Vantörs hemsida.
Jag var också med när vi tog bort "k"-et ur partinamnet, och det var en avgörande kongress. Skulle nog säga att båda kongresserna var lika viktiga ur politisk synvinkel.
Tar tid att smälta alla intryck från fyra intensiva dagar. Jag kommer att återkomma på bloggen med reflektioner. Några kommentarer har jag lagt in på Vänsterpartiets Vantörs hemsida.
lördag 7 januari 2012
Vänsterpartiets nya partistyrelse
Idag valde vänsterpartiet Jonas Sjöstedt till partiledare! Det var ett mycket löftesrikt beslut för vänstern. Nu är vi många som tror att miljö- och klimatfrågorna kommer att prioriteras högre i partiet. Det behövs. Jag hade gärna också sett Ulla Andersson som partiledare tillsammans med Jonas, men omröstningen om delat ledarskap förlorade vi knappt.
Hoppingivande för framtiden är ändå den öppna partiledarprocessen och att Jonas ser den som ett första steg. Att det var så jämnt i omröstningen om delat ledarskap visar att många vill ha nya arbetsformer. Bra!
Det var också bra att Wiwi-Anne Johansson röstades in i partistyrelsen av kongressombuden. Det stärkte klimat- och miljökompetensen betydligt. Särskilt roligt för oss i Stockholm var att socialpolitikern Karin Rågsjö nu kom in i partistyrelsen som ordinarie ledamot.
Hoppingivande för framtiden är ändå den öppna partiledarprocessen och att Jonas ser den som ett första steg. Att det var så jämnt i omröstningen om delat ledarskap visar att många vill ha nya arbetsformer. Bra!
Det var också bra att Wiwi-Anne Johansson röstades in i partistyrelsen av kongressombuden. Det stärkte klimat- och miljökompetensen betydligt. Särskilt roligt för oss i Stockholm var att socialpolitikern Karin Rågsjö nu kom in i partistyrelsen som ordinarie ledamot.
torsdag 5 januari 2012
Barnfattigdomen klyver Stockholm
Alliansen berömmer sig av att barnfattigdomen minskat i Stockholm. Visst är det sant om man tittar på staden totalt. Då har andel barn 0-17 år i ekonomiskt utsatta hushåll minskat från 21,0 till 14,4 mellan 1991 och 2008. (Källa: Rädda Barnens stadsdelsbilaga 1 b till rapporten om barnfattigdomen)
Men tittar vi på siffrorna för stadsdelarna får vi en skrämmande bild av kraftigt ökade klyftor mellan barnen. Innerstaden och välsituerade förorter har de största minskningarna i procentantdelar och i stort sett alla har minskat från tvåsiffriga till ensiffriga andelar för ekonomiskt utsatta barnhushåll.
Norrmalm som låg högst i innerstaden 1991 minskade från 21 till 7,7 procent 1991-2008 och Liljeholmen från 21,4 till 9,3 procent. 1991 var barnfattigdomen lägst i Bromma med 9,9 procent som minskade till 6,2 procent 2008. Älvjö hade lägst barnfattigdom 2008 med 5,7 %, vilket var en minskning från 11,6 procent 1991.
De så kallat utsatta stadsdelarna spelar i andra divisioner. Rinkeby hade högst andel barnfattigdom både 1991 och 2008, barnfattigdomen minskade bara med 2 tiondelar från 52,1 procent till 51,9 procent. I Kista minskade barnfattigdomen bara med 1,3 procent från 28,6 till 27,3. I Spånga-Tensta minskade barnfattigdomen något mera, från 33,5 till 27,7 procent.
Tittar vi på Rinkeby mellan 2007 och 2008 ser vi att den nedåtgående trenden har vänt och att barnfattigdomen ökat från 50,2 till 51,9 procent.
Tre stadsdelar sticker ut med ökad barnfattigdom mellan 1991 och 2008. Det är Vantör, där jag bor, samt Hässelby-Vällingby och Skärholmen. I Vantör har barnfattigdomen ökat från 24,7 till 25,7 procent, i Hässelby-Vällingby från 12,5 till 14,7 procent och i Skärholmen från 22,9 till 25,4 procent.
Vantör ingår numera i Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd, som många gånger i statistikhänseende verkar vara en sorts medelstadsdel. Jag har många gånger efterfrågat nedbruten statistik för att kunna analysera skillnaderna i olika delar men oftast fått veta att det inte finns.
Men Rädda Barnen kan! Enskede-Årsta finns med i tabellen, som visar att andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll har minskat från 18,9 till 10,3 procent. Att jämföra med Vantörs ökning från 24,7 till 25,7 procent. Äntligen svart på vitt på barns skilda uppväxtvillkor som döljs av totalsiffror!
Bara 20 år tillbaka var barnfattigdomen inte mycket större på Norrmalm än i Vantör och idag är fattigdomen mer än tre gånger större i Vantör! Och Älvsjö som 1991 hade knappt hälften så stor barnfattigdom som Vantör har 2008 en barnfattigdom som är mer än fyra gånger mindre.
Men tittar vi på siffrorna för stadsdelarna får vi en skrämmande bild av kraftigt ökade klyftor mellan barnen. Innerstaden och välsituerade förorter har de största minskningarna i procentantdelar och i stort sett alla har minskat från tvåsiffriga till ensiffriga andelar för ekonomiskt utsatta barnhushåll.
Norrmalm som låg högst i innerstaden 1991 minskade från 21 till 7,7 procent 1991-2008 och Liljeholmen från 21,4 till 9,3 procent. 1991 var barnfattigdomen lägst i Bromma med 9,9 procent som minskade till 6,2 procent 2008. Älvjö hade lägst barnfattigdom 2008 med 5,7 %, vilket var en minskning från 11,6 procent 1991.
De så kallat utsatta stadsdelarna spelar i andra divisioner. Rinkeby hade högst andel barnfattigdom både 1991 och 2008, barnfattigdomen minskade bara med 2 tiondelar från 52,1 procent till 51,9 procent. I Kista minskade barnfattigdomen bara med 1,3 procent från 28,6 till 27,3. I Spånga-Tensta minskade barnfattigdomen något mera, från 33,5 till 27,7 procent.
Tittar vi på Rinkeby mellan 2007 och 2008 ser vi att den nedåtgående trenden har vänt och att barnfattigdomen ökat från 50,2 till 51,9 procent.
Tre stadsdelar sticker ut med ökad barnfattigdom mellan 1991 och 2008. Det är Vantör, där jag bor, samt Hässelby-Vällingby och Skärholmen. I Vantör har barnfattigdomen ökat från 24,7 till 25,7 procent, i Hässelby-Vällingby från 12,5 till 14,7 procent och i Skärholmen från 22,9 till 25,4 procent.
Vantör ingår numera i Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd, som många gånger i statistikhänseende verkar vara en sorts medelstadsdel. Jag har många gånger efterfrågat nedbruten statistik för att kunna analysera skillnaderna i olika delar men oftast fått veta att det inte finns.
Men Rädda Barnen kan! Enskede-Årsta finns med i tabellen, som visar att andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll har minskat från 18,9 till 10,3 procent. Att jämföra med Vantörs ökning från 24,7 till 25,7 procent. Äntligen svart på vitt på barns skilda uppväxtvillkor som döljs av totalsiffror!
Bara 20 år tillbaka var barnfattigdomen inte mycket större på Norrmalm än i Vantör och idag är fattigdomen mer än tre gånger större i Vantör! Och Älvsjö som 1991 hade knappt hälften så stor barnfattigdom som Vantör har 2008 en barnfattigdom som är mer än fyra gånger mindre.
tisdag 3 januari 2012
Noll samordning hotar Högdalen
Nu lägger försäkringskassan ner sitt kontor i Högdalen, skriver Mittisöderort idag. Från och med februari måste Vantörsborna åka till Södermalm eller Hallunda om de ska göra ett personligt besök. Beslutet att försämra servicen i Vantör motiveras med - att det ska bli bättre service!
Den tämligen svårbegripliga kopplingen förklaras med satsningen på fem - servicekontor - med Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmydigheten. Visst är en fördel att kunna gå till samma kontor. Om du är sjukskriven med skatteproblem och tänker ta ut förtida pension, men för oss andra ....
En annan förklaring är att antal besökare hos försäkringskassan har minskat med 30 procent, de flesta väljer att gå till servicekontoren eller att använda självbetjäningen per telefon. Men de återstående 70 procenten då ... kanske de behöver en nära och tillgänglig service? Och tänk på att de 200 besökarna till Högdalskontoret säkert uträttat ett och annat ärende i Högdalen när de ändå varit där.
Det allvarliga är att varje huvudman tänker på sitt. Staten ser fördelar med servicekontor och lägger ner i Högdalen. Staden ser fördelar med stora stadsdelsnämnder och lägger ner förvaltningskontoret i Högdalen. Landstinget ser fördelar med stora ungdomsmottagningar och lägger ner i Rågsved.
Högdalen har också drabbats av att stadens nämnder drar åt olika håll. Facknämnderna verkar vara de som styr.
Kulturnämndens beslut att två år i rad halvera anslaget till Fria Teatern riskerar att leda till teaterns död. Vi har tagit upp frågan i stadsdelsnämnden och inte fått med oss majoriteten på att stödja teatern genom extraanslag eller att söka via Söderortsvisionen eftersom kulturnämnden varit negativ.
Idrottsnämndens beslut att inte bygga hela skateparken är en stor besvikelse. De ursprungliga planerna att bygga parken på Högdalstopparna som skulle bli ett natur- och rekreationsområde togs fram i dialog som stadsdelsnämnderna i Farsta och Vantör hade med de boende.
Söderortsvisionen och planen att Högdalen ska vara en tyngdpunkt enligt översiktsplanen känns allt mer avlägsen när man ser hur myndigheterna stretar åt olika håll. Utan samordning. Utan tanke på vad deras enskilda beslut får för sammantagna effekter på en stadsdel som Högdalen eller Rågsved.
Den tämligen svårbegripliga kopplingen förklaras med satsningen på fem - servicekontor - med Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmydigheten. Visst är en fördel att kunna gå till samma kontor. Om du är sjukskriven med skatteproblem och tänker ta ut förtida pension, men för oss andra ....
En annan förklaring är att antal besökare hos försäkringskassan har minskat med 30 procent, de flesta väljer att gå till servicekontoren eller att använda självbetjäningen per telefon. Men de återstående 70 procenten då ... kanske de behöver en nära och tillgänglig service? Och tänk på att de 200 besökarna till Högdalskontoret säkert uträttat ett och annat ärende i Högdalen när de ändå varit där.
Det allvarliga är att varje huvudman tänker på sitt. Staten ser fördelar med servicekontor och lägger ner i Högdalen. Staden ser fördelar med stora stadsdelsnämnder och lägger ner förvaltningskontoret i Högdalen. Landstinget ser fördelar med stora ungdomsmottagningar och lägger ner i Rågsved.
Högdalen har också drabbats av att stadens nämnder drar åt olika håll. Facknämnderna verkar vara de som styr.
Kulturnämndens beslut att två år i rad halvera anslaget till Fria Teatern riskerar att leda till teaterns död. Vi har tagit upp frågan i stadsdelsnämnden och inte fått med oss majoriteten på att stödja teatern genom extraanslag eller att söka via Söderortsvisionen eftersom kulturnämnden varit negativ.
Idrottsnämndens beslut att inte bygga hela skateparken är en stor besvikelse. De ursprungliga planerna att bygga parken på Högdalstopparna som skulle bli ett natur- och rekreationsområde togs fram i dialog som stadsdelsnämnderna i Farsta och Vantör hade med de boende.
Söderortsvisionen och planen att Högdalen ska vara en tyngdpunkt enligt översiktsplanen känns allt mer avlägsen när man ser hur myndigheterna stretar åt olika håll. Utan samordning. Utan tanke på vad deras enskilda beslut får för sammantagna effekter på en stadsdel som Högdalen eller Rågsved.