Matbutiker är politik!

Vi slänger mat som aldrig förr. Samtidigt måste vi åka allt länge för att göra våra matinköp. Många gånger är det nödvändigt med bil för att ta sig till storköpen som tar kunder från mindre butiker i bostadsområdena. Ingendera är snällt mot miljön. Dessutom har många varken råd med bil eller utrymme i lägenheten för billiga storförpackningar. Äldre, personer med funktionsnedsättningar och ensamstående föräldrar kan drabbas extra hårt. 

Handlar vi mindre mängder så finns mindre mat att behöva slänga. Samtidigt kanske det inte blir dyrare, om vi äter upp all mat vi handlar. Det här med att slänga mat och få allt längre till mataffären är ingen naturlag utan en utveckling som en klimatfientlig politik har underlättat, genom att frikostigt bevilja bygglov för stormarknader. Utan tanke på vad det gör med vardagslivet i städernas kärnor. 

Om detta skriver Somar al Naher bra i Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/somaralnaher/article19289979.ab

I Rågsved där jag bor finns lyckligtvis flera mataffärer kvar, två i centrum och några mindre affärer ute i bostadskvarteren. Trots att Lidl har fått etablera sig i utkanten av området, vid Huddingevägen. Vad jag däremot som långvarig Coop-medlem saknar är Konsum. När vi flyttade till Rågsved fanns Konsum både i centrum och på Vallhornsgatan. Idag måste jag åka till Högdalen, Älvsjö eller Huddinge för att handla i den affär som jag mest gillar. Coop skiljer sig tyvärr inte från andra kedjor.

Tack och lov har vi buss 744 som gör att det går bra att handla på Konsum i Högdalen och ändå få med sig bärkassarna till Rågsved utan att slita ut axlar och armar. Men helst skulle jag vilja handla i en Konsumbutik i min egen stadsdel. Även i Skellefteå där jag är om somrarna har Konsumbutiker jag handlat lagts ner, både på Kågevägen och i centrala stan. Nu är det stormarknader söder och norr om stan som folk handlar i. Tur iallafall att Konsum Bureå finns kvar, vår närmaste affär!

Punkterade argument för vinster i skolan

Ett mycket bra slutinlägg i debatten om vinstdrivna skolor från Ideburna skolors riksförbund http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forandring-vantar-for-vinstutdelare_3780296.svd

På punkt efter punkt visar det sig att argumenten från vinstförespråkarna i skolan är uppblåsta. Först var det valfriheten som skulle försvinna om vinster i välfärden förbjuds, men då räknades tydligen inte de ideellt syftande skolorna. Det är alltså bara valfriheten att välja vinstsyftande skolor som försvinner. Sen ojades det över att de ideella inte skulle ha kapital för att ta över skolor som kapitalet lämnat, men då var det kapital för att expandera och köpa upp skolor på en marknad. Det handlade inte om att nöja sig med att driva skola med skolpeng utan spekulation i framtida försäljning. 

Debatten mellan riksförbunden för friskolor har klargjort att det finns företag som vill driva skola om de själva tjänar pengar och att det finns ideella som vill driva skola för att tjäna eleverna. Vänsterpartiet har drivit motståndet mot vinster i välfärden och sätter frågan främst i valet. Till syvende och sist handlar det om vilket samhälle vi vill ha, för skolan är en av våra viktigaste demokratiska institutioner.

Vinstdebatten delar friskolorna - vinstsyftet ljuger inte!

Intressant och synnerligen klargörande debatt i SvD om vinst i välfärden mellan representanter för intresseorganisationer för vinstdrivande respektive icke vinstdrivande skolor.

Läs här http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/flera-friskolor-emot-vinster_3763432.svd om Ideburna skolors riksförbund som tycker ökad samhällelig insyn är självklart och bara ser fördelar med vinstförbud, till exempel fler lärare. Och här http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/debatten-om-skolan-pa-vag-att-kapsejsa_3767266.svd om Friskolornas riksförbund, som bara ser kaos och nedlagda skolor framför sig, om det blir vinstbegränsningar. Och tror inte ideburna skolor kan ta över. Men som jag och andra bloggat är argumentet om det privata kapitalbehovet i välfärden överdrivet.

Alltför länge har framförallt Friskolornas riksförbund hörts i vinstdebatten, som vore de den enda representanten för friskolorna. I artikeln från Ideburna skolors riksförbund framkommer dock att många friskolor valt att inte vara med i Friskolornas riksförbund. Bra att debatten nu tydliggör skillnaden i inställning från organisationer för vinstsyftande respektive icke vinstsyftande skolor. Ofta särredovisas inte statistik för de väsensskilda typerna av välfärd, utan allt privat drivet buntas ihop. 

De skräckscenarier som organisationen för vinstsyftande skolor målar upp ska tas som ekonomisk intressepolitik och partsinlaga. Om vinstförbud blir lag som vänsterpartiet vill förlorar vinstsyftande skolor och skolkoncerner stora pengar. Direktörerna förlorar sin skattefinansierade kassako. Riskkapitalbolagen måste söka sig nya marknader. Men svenska skolan blir kvar, i bättre form.

Upp till kamp för socialtjänsten!

Socialtjänst i kris. Mediainslagen kommer stup i kvarten om brist på socialsekreterare, för låg bemanning, svårigheter att behålla och att rekrytera personal, vilket ger en ond cirkel. Resultatet blir en allt tunnare socialtjänst, där socialsekreterarna bara hinner med de akuta fallen. De utsatta barnen och ungdomarna får därmed inte den hjälp och det långsiktiga stöd som de behöver och har rätt till.

Aktuellt i media just nu, är hur forskare bekräftar socialtjänstens kris:  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5916747

Det här är tyvärr inget nytt. I Enskede-Årsta-Vantör har vi haft ständiga problem inom socialtjänsten ända sedan sammanslagningen av stadsdelsnämnderna Vantör och Enskede-Årsta, dvs. det sammanfaller också med den period som alliansen har styrt. Deras satsningar på socialtjänsten under sina två mandatperioder har i runda slängar motsvarat det rödgröna satsade då vänsterpartiet styrde socialtjänsten 2003-2006. Samtidigt har befolkningen ökat rejält. 

Om hur alliansen i Stockholm i juni 2014 försatte chansen att skjuta till pengar har jag bloggat om här

http://rosabloggar.blogspot.com/2014/06/vi-som-garna-skattar-mera-for-en-god.html

Och bloggat här om läget i Enskede-Årsta-Vantör http://rosabloggar.blogspot.com/2014/06/19-nya-socialsekreterare-i-enskede.html

och här http://rosabloggar.blogspot.com/2014/06/till-beslut-om-fler-socialsekreterare-i.html

Vänsterpartiet har i stadsdelsnämnden tillsammans med socialdemokraterna föreslagit att förvaltningen ska utreda förutsättningar för en rimlig ärendenorm inom barnavården. Vänsterpartiet har också lagt en liknande skrivelse i socialnämnden, utifrån hela stadens situation. Utgångspunkten är den prekära situationen i vår stadsdelsnämnd Enskede-Årsta-Vantör, där skyddsombuden känt sig tvungna att gå till Arbetsmiljöverket för att personalen inte orkar mera och arbetsgivaren då ålagts att ta fram en handlingsplan. Den räcker inte säger socialsekreterare som jag har kontakt med. 

Vad som behövs är en betydligt högre överbemanning tills handläggarna kommit ifatt allt utredningsarbete som ligger efter och tills bra rutiner för arbetet är på plats och fungerar i praktiken. Utan mer personal än det som hittills tillförts kommer socialsekreterarna fortsätta att ge upp, söka sig bort. Utan en strategi för utökad öppenvård som räcker till för de intensiva insatser som många gånger behövs för att bryta en riskfylld utveckling kommer eländet att fortsätta. När vi försöker ta upp frågan om socialtjänstens resurser och läge i nämnden möts vi alltid av alliansens tystnad. Måtte vi få ett rödgrönt styre i Stockholm som efter valet satsar rejält på att upprätta socialtjänsten!

Vill folkpartiet i Stockholm ha mer lokal demokrati?

Intressant är att den folkpartistiske demokratiutredaren Olle Wästberg tar upp exemplet Stockholm i sin debattartikel i DN idag. Här går det 1331 invånare per politiskt uppdrag. Men så har alliansen ju under sina styrande mandatperioder i flera omgångar skurit ner på antalet stadsdelsnämnder. De nämnder som är närmast medborgarna. 

Så har avståndet till medborgarna ökats genom politiska beslut, där folkpartiet varit med på noterna. Samtidigt har en mängd uppgifter tagits bort från de öppna stadsdelsnämnderna och verksamheter har också regionaliserats. Så har viktiga beslut flyttats till stängda facknämnder eller längre bort från den egna stadsdelsnämnden.

Mitt lokala exempel är Vantörs stadsdelsnämnd som 2007 slogs ihop med Enskede-Årsta stadsdelsnämnd, som i sin tur slogs ihop 1999. Från att ha varit 78 ledamöter och ersättare i de tre stadsdelsnämndens Enskede, Årsta och Vantör är vi nu bara 26. Samtidigt har befolkningen också ökat. Jag kan säga att det känns allt svårare att vara en aktiv stadsdelspolitiker. I förlängningen minskar det medborgarnas möjlighet till inflytande.

Länk till artikeln:

http://mobil.dn.se/debatt/for-manga-medborgare-utan-inflytande-i-politiken/

Smäll på fingrarna för näringslivets lockrop om vinster i välfärden

Jag har bloggat om det överdrivna talet om stora privata investeringar i välfärden här: http://rosabloggar.blogspot.com/2014/07/ge-upp-borgare-slaget-om-vinst-i.html?spref=tw 

Nu skriver Expressen på ledarplats idag samma sak, och det med utomordentlig tydlighet: "De skattefinansierade välfördsföretagen kommer aldrig att investera mer privat kapital än vad de kan få tillbaka i skattepengar. Annars skulle de göra förlust. Därför kan det offentliga aldrig få in några extra investeringar från skattefinansierade företag." Och kallar det till och med "bedrägeri" när näringslivet i debatten påstår att skattefinansierade företag kan lösa välfärdens långsiktiga "finansieringsproblem".

Vad det nog handlar om i slutänden är vad Expressen nosar på i slutet i ledaren, nämligen privat finansiering av välfärden, och det finns redan vissa politiskt beslutade förutsättningar på plats. Exempelvis har införandet av LoV (lagen om valfrihet) inneburit att privata hemtjänstföretag får erbjuda privat betalda tilläggstjänster utöver de biståndsbedömda. Det ger en gräddfil in i hemtjänstsektorn, som systematiskt underminerar den kommunala hemtjänsten. 

Ju mer som välfärden upplevs som otillräcklig, ju mer utrymme för privata lösningar. Därför måste den offentligt finansierade välfärden både ges mer resurser via skattemedel och låta personalen få ett kraftigt ökat inflytande över verksamheten, i kraft av yrkeskunnande och engagemang. Det är frågor som vänsterpartiet driver, som alternativ till dagens vinstdrivna välfärd. 

Länk till Expressens ledare: http://www.expressen.se/ledare/johannes-forssberg/valfardsforetag-ar-inte-narande/

Valrörelsen för vinster i välfärden vevar på

Nu uttalar sig även Carola Lemne i frågan om vinster i välfärden. Inte oväntat då hon är Vd för Svenskt näringsliv. Hon argumenterar på välkänt manér - brister finns även i offentlig välfärd, vinster från skattemedel i byggbranschen accepteras, privata tandläkare accepteras mer än privat sjukvård, företag måste kunna göra vinst för att kunna ha en buffert etc. 

För det första: brister i offentlig verksamhet är lättare att åtgärda än i privat verksamhet pga offentlighetsprincip, meddelarfrihet samt politikens direkta styrning. 

För det andra: marknadstänkande och skattesänkarpolitik pressar även offentlig verksamhet. 

För det tredje: det är lättare att kontrollera kvalitet i ett bygge än i äldreomsorgen. 

För det fjärde: när privat tandvård drivs i småföretag uppstår inte övervinster och skatteplanering i stor skala som när riskkapitalbolag tar över. 

För det femte: privat välfärd finansieras med ersättning av skattepengar som betalas i förskott och ofta kan lokaler hyras, så det krävs inte så stora investeringar som utmålas av vinstförespråkarna (om det inte handlar om att köpa upp nya företag men det är en annan femma.)

För ett par dagar sedan var det Attendos Vd som också talade i egen sak om att förbud mot vinster i välfärden och valfrihet inte går att förena, vilket jag då argumenterade emot i en blogg här: 

http://rosabloggar.blogspot.com/2014/07/attendo-malar-upp-motsattning-valfrihet.html

Valrörelsen för vinster i välfärden går nu in i ett allt mer intensivt skede. Vänsterpartiet står pall och står för det enda radikala alternativet, förbjud vinst i välfärden. Då kan vi lämna de extrema ländernas skara och bli ett av alla de länder som har insett att välfärden inte är en vara som alla andra.

Två sidor av samma värdelösa bostadspolitiska mynt

Är det en ren tillfällighet eller en avsiktlig redaktionell styrning? Två artiklar i DN (Kultur respektive Stockholm) idag den 14 juli som tydligt visar två sidor av hur bristen på statlig bostadspolitik slår i Stockholm och Sverige. Effekten blir en skuldsättning som nationellt är nästan tre tusen miljarder kronor (sug på den siffran ett tag) och en mycket socialt och för kommunerna ekonomiskt besvärande bostadslöshet som gör att hemlösa fattiga stockholmsfamiljer i väljer att flytta till mindre orter på två-tre timmars restid från Stockholm. Projektet i Hässelby-Vällingby som beskrivs är verkligen lovvärt i det bostadspolitiska akutläget som vi har, men är tyvärr bara plåster på såren, ingen lösning på sikt.

Men utan en radikalt ny statlig och kommunal bostadspolitik som prioriterar hyresrätter med hyror som även låginkomsttagare har råd med kommer Stockholm tömmas på hushåll som vare sig har råd med dyra nyproducerade hyresrätter eller miljonlån till en bostadsrätt. För de villor som bostadsministern vill bygga i storstäderna, de Attefallshus som villaägarna kan uppföra och de andrahandslägenheter och uthyrningsrum som de besuttna kan hyra ut till allt bättre villkor löser inte bostadsbristen i Stockholm.

Stockholms stad måste istället ge allmännyttan rejält med markanvisningar och ägardirektiv som håller ner hyrorna. Staten måste subventionera det klimatsmarta hyreshusbygandet. Den borgerliga bristen på social bostadspolitik och tron på marknaden som allena saliggörande leder allvarligt nog till allt mer ökad ojämlikhet, en huvudstad som snart bara är till för de som har rejält med pengar och oändliga restider för de som måste jobba i Stockholm men inte har råd att bo där. 

Läs i DN Kultur här: http://dagens.dn.se/#reader/1229/a/441675 och i DN Stockholm här: http://dagens.dn.se/#reader/1229/c/438366

Attendo målar upp falsk motsättning valfrihet och vinstförbud

Attendo vurmar för valfrihet men bara så länge de får göra sina miljardvinster. Så uppfattar jag dagens debattartikel i Aftonbladet, som har budskapet att det inte går att kombinera valfrihet med det vinstförbud som vänsterpartiet är det enda riksdagsparti som driver. Om vinstförbudet införs kommer större delen av de privata utförarna att lägga ned och svenska folket stå där med lång näsa enligt Attendo. Läs artikeln här http://www.aftonbladet.se/debatt/article19202662.ab

Det är tydligt att vänsterpartiets utspel i Almedalen om att bygga välfärden på personalens kunskap och yrkesskicklighet och medborgarnas villkor gör vinstförespråkarna och de som vinner på vinstpolitik skrajsna. I artikeln målas upp att de som bor i äldreboenden inte ska kunna byta boende, om vinstförbudet träder in. Att äldre i exempelvis Stockholm numera bor så kort tid i vård- och omsorgsboende att de knappast hinner känna om de trivs eller inte innan de går bort nämns inte i debattartikeln. Inte heller att de hundratals Lov-utförare av hemtjänst i Stockholm gör äldre och anhöriga lätt perplexa - för hur ska en välja rätt - och dessutom till stor del har liknande inriktning.

För att verklig valfrihet ska finnas krävs därför först och främst att alla skolor, äldreboenden och vårdcentraler drivs efter medborgarnas behov och önskemål. Inte efter vinstsyftet som snedvrider verksamheten mot det som lönar sig bäst för aktieägarna. Sedan krävs att personalen får chans att utveckla och använda sig av sin yrkesskicklighet för att göra verksamheten allt bättre och motsvara det som medborgarna vill ha. Det krävs att statsmakterna satsar mer budgetpengar på välfärden och att medborgarna röstar ja till partier som inte är rädda för att höja skatten för en bra välfärd. Utförare som vill driva verksamhet på dessa villkor (och med kollektivavtal, meddelarfrihet och offentlighetsprincip) kan då erbjuda medborgarna en betydligt större variation än idag. 

Tiggarna är här så länge det inte blir bättre i hemländerna

Det förstärkta uppsökande arbetet och tiggartelefonen som Stockholms stad lanserade i början av sommaren handlar om att få de tiggande EU-migranterna att åka hem. Inte söka mer långsiktiga lösningar på den urfattiga tillvaron i hemlandet och försök till nödtorftig försörjning i Sverige. 

Detta sades aldrig i klartext tidigare även om vi var många som var skeptiska. Om de frivilliga gratisresorna hem skriver Aftonbladet här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19205911.ab

Antar att tiggartelefonen som skulle användas av de som oroade sig över tiggarnas väl och ve men bollades runt framförallt bidrar till att myndigheterna får reda på var tiggarna bor, så att de snabbare kan avhysas alternativt frivilligt fås att ge sig av hem. Utan att deras försörjning lösts i hemlandet. 

Vi kan aldrig avhysa bort fattigdom eller tro att gratisresorna hem rensar gatorna för gott i Stockholm. Som Thomas Hammarberg säger måste vi kunna arbeta efter flera strategier. Båda hjälpa på ett humanitärt sätt här hemma och i EU höja rösten och kräva att hemländerna gör sitt. 

Det kommer att ta tid. Det är bara att jobba på, och göra det i samverkann med EU-migranterna och ideella krafter. Göteborgs kommun har en annan strategi än Stockholm, och försöker hitta campingplatser och andra uppställningsplatser för husvagnar för att sluta leka katt och råtta med utsatta människor. Det är humanare och mänskligare och det exemplet bör Stockholm följa.

Försvara de mänskliga rättigheterna för EU-migranterna!

Hemlösa EU-migranter lever farligt. I Stockholm rivs lägren utan att myndigheterna har bättre boendealternativ att erbjuda, exempelvis fredade uppställningsplatser för husvagnar med sanitära möjligheter eller campingplatser som vänsterpartiet i Stockholms stad har föreslagit. Insamlingen för hemlösa EU-migranter i Högdalen vädjar nu på Facebook om bidrag till volontärkontot pg 168 49 60-6 för att kunna bidra till sovplatser exempelvis i tält eller husvagnar. Som jag bloggat om här har Stockholms stad nyligen inrättat en tiggartelefon. Vore väldigt intressant att veta vilka samtal som kommer till telefonen. Om den är de som har omsorg om medmänniskor som far illa eller de som ropar på förbud. Som Thomas Hammarberg säger här måste vi kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Både pressa hemländerna till humanitära reformer och hjälpa människor här och nu i Sverige. De repressiva vindarna blåser kallt i våra nordiska grannländer. I Danmark får inte myndigheter och organisationer hjälpa människor som saknar danskt personnummer och i Norge är det nu fritt fram för kommuner att förbjuda tiggeri. Oavsett om det är romer eller rumäner eller andra fattiga som tigger, så är det en förskräckande utveckling vi ser. Medmänskligheten får aldrig göra halt vid nationsgränser, personnummer eller andra avgränsningar. Mänskliga rättigheter är universella.

Ge upp borgare - slaget om vinst i välfärden har vunnits av vänstern!

När till och med 70 procent av företagarna vill begränsa vinsterna i välfärden, enligt en ny undersökning som Di/Skoop gjort, läs här http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=C4B072EC2878CA4C83A84D830BDDFED1.sonny4?cid=25991131&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3708464, bör väl till och med de mest förhärdade vinstförespråkare kunna besinna sig. Men icke. Hela tiden kommer nya argument för vinstsyftet. Ett exempel är att behovet av riskkapital överdrivs.

DI skriver att kapitalbehovet varierar stort beroende på om företaget hyr eller äger verksamhetslokalerma. I skolsektorn behövs inga stora materiella investeringar enligt artikeln. Inte heller för vård- omsorgsboenden. Iallafall inte när alliansen som i Stockholm lägger ner kommunala boenden och via sitt bolag Micasa AB bygger om och sedan hyr ut till privata företag. Det har gjorts exempelvis i Enskede, efter att ålderdomshemmet Åsen lades ner. Hemtjänst och assistansverksamhet kräver dessutom nästan inga kapitalinvesteringar alls. Förskolor bygger kommunala bolaget SISAB i Stockholm på uppdrag av stadsdelsnämnderna. Regelmässigt uppmanas nämnderna att undersöka om det finns privata intressenter som vill driva förskolan. 

Ett motiv för riskkapitalet att investera i egna lokaler är att de numera inte utan att betala marknadsvärdet vid en avknoppning kan ta över befintlig välfärdsverksamhet. Med LOV är det också svårt att ta över verksamhet inklusive lokaler, när det är ett befintligt kommunalt boende. Företaget måste ju ha en lokal om de ska auktioriseras för att driva ett boende. Företag har därför föredragit att driva vård-och omsorgsboenden på entreprenad, då de kan hyra befintlig lokal. Stor cred förresten till min tidigare stadsdelsnämndskollega Jonas Eklund (MP) som drev avknoppning av Rågsveds och Hagsätras hemtjänst till domstol och fick rätt i att avknoppning till underpris var olaglig. 

Men Vårdföretagarna, läs här http://www.dn.se/valet-2014/en-miljard-for-personal-som-vill-ta-over-valfardsbolag/, ger sig inte utan argumenterar med det stora kapitalbehovet som vapen mot vänsterpartiets förslag att personalkooperativ ska kunna ta över privatägd välfärd när vinstsyftet förbjuds och att det ska gå att få tillgång till kapital för ideella utförare. Enligt Vårdföretagarna kan kooperativ ändå aldrig klara investeringar för att bygga exempelvis äldrebostäder. Ja, det är möjligt. Men vi har kommunala bostadsbolag som kan bygga, och hyra ut till kooperativ likaväl som till kommunen, stiftelser och bolag som drivs utan vinstsyfte. Och som framgår i artikeln i Di ges ersättningen från kommunen för välfärdsverksamhet ofta i förskott och räkningar betalas i efterskott. 

Läs här om vänsterpartiets förslag om hur personalen ska få utveckla välfärden när vinstsyftet försvinner: http://www.vansterpartiet.se/assets/Lat-personalen-utveckla-valfarden-V140704.pdf

Vänsterpartiet har en plan!

Idag är det vänsterpartiets dag i Almedalen. Vinster i välfärden är det givna temat. Vår profilfråga, vår valvinnarfråga som ligger svenska folket väldigt varmt om hjärtat. Som min kvinnliga pensionerade sommarstugegranne sa häromdagen, ingen ska göra vinst på vår välfärd. Vänsterpartiet har dagen till ära tagit fram en rapport "Låt personalen utveckla välfärden" för att visa vad vi vill göra efter att vinstdrivande företag har förbjudits. En nödvändig motvikt till alliansens och riskkapitalets skräckpropaganda om nedlagda skolor och äldreboenden, personal som blir utan jobb etc. Som Jonas Sjöstedt sa idag, det är Sverige som är konstigt, med en så långt driven privatisering i välfärden utan reglering. Det är bara vi som låter miljarder i skattepengar läcka ut till skatteparadisen och berika aktieägarna, istället för att berika välfärden. Under valfrihetsflaggan har denna extrema politik kunnat genomföras. I grund och botten handlar det om att marknadskrafterna har fått i stort sett fritt tillträde till den jungfruliga välfärdsmarknaden i Sverige. Samtidigt har ett toppstyrt och detaljerat styr- och uppföljningssystem byggts upp, utifrån New Public Management-teorier (NPM). Detta har urgröpt tilltron till de yrkeskunniga i välfärden. Jag är väldigt glad över det tydliga avståndstagandet från NPM. Här har vi en stor uppgift att jobba med, när vi tar över styret av Stockholms stad! Vänsterpartiet vill växla över till en välfärd där personalens kunskap tas till vara. Det är utmärkt. Självstyrande verksamheter, kooperativ och personalinflytande ska uppmuntras genom en fond för välfärdsutveckling och center för välfärdsutveckling. Personalen ska kunna ta över när privata ägare drar sig ur, när de inte längre får ut vinst. Icke-vinstdrivande verksamheter ska få bättre tillgång till kapital. Sammantaget kan välfärden bli mer innehållsrik och kvaliteten större. Det kommer att gå att välja på riktigt, inte bara mellan företag, utan mellan olika inriktningar. I rapporten lanseras begreppet självstyre för intraprenader som drivs med personalinflytande, utveckling och trygga anställningsvillkor. Jag gillar begreppet självstyre mycket mer än intraprenad, som i Stockholm har kommit till stånd efter konkurrensutsättning. (Förstår att det gått till på annat sätt i andra städer).För mig är intraprenad en del i marknadstänkandet som välfärden måste bort ifrån. Jag är med på noterna när privata ägare som inte vill driva utan vinstsyfte lägger ned. Men när entreprenadavtal med privata utförare av kommunägd välfärd går ut tycker jag att kommunen ska återta verksamheten. Absout kombinera med ett radikalt ökat personalinflytande, vilket för övrigt behöver gälla all offentlig verksamhet.

Klass, kön, klimat - vänsterpartiets triss på hand!

Idag kom SCB:s statistik över ojämställdheten i Sverige, "På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet 2014." Lagom inför valrörelsen där de feministiska frågorna har fått nytt liv gör SCB en intressant tillbakablick för att ge perspektiv på hur arbetet för jämställdhet går.

Kort sagt. Det går framåt, men på tok för sakta. År 2013 arbetar 30% av alla kvinnor deltid, en minskning från 45 % år 1987. Andelen män som arbetar deltid har ökat något samma tid, kanske utslag av en allmänt otryggare arbetsmarknad, men ligger ändå lågt på 11 %. Kvinnor tar ut 76 % av föräldrapenningdagarna, jämfört med 94 % år 1985. Dessutom spelar den könssegregerade arbetsmarknaden stor roll.

Konsekvensen av kvinnors höga deltidsarbete, dominans i välfärdsyrkena och av kvinnors höga uttag av föräldrapenningdagar jämfört med män är att kvinnor år 2012 har 66 % av mäns pension.

Att kvinnor arbetar deltid även när barnen blivit tonåringar visar att deltid inte bara handlar om att kvinnor i högre grad än män tar ansvar för de små barnens omsorg. Det handlar också om hur jobben är organiserade. Yrken där kvinnor i hög grad jobbar har fler deltider än mansdominerade yrken. I klartext handlar det om att kvinnors vård och omsorg har flyttat ut från hemmen. Men bygger fortfarande år 2014 på föreställningen att mannen har det huvudsakliga försörjningsansvaret.

Även de tidsbegränsade anställningarna ökar, och det mer i privat sektor än i offentlig sektor. Förstås är det fler kvinnor än män som har de osäkra anställningarna, som också är flest i den privata sektorn. En förklaring är privatiseringen av välfärden, där kvinnor har betalat priset i form av allt osäkrare arbetsvillkor.

Det finns bra politiska svar på låglöner och fattigpensioner. För det krävs en politik som kombinerar feminism med klass och faktiskt klimaträttvisa. Vänsterpartiet har en sådan politik. Vi vill i Stockholms stad göra ett historiskt låglöne- och jämställdhetslyft i kvinnodominerade yrken och har avsatt 150 mnkr i vår alternativa budget för 2014. Självfallet heltid som rättighet för alla.

Dessutom vill vi avskaffa Lagen om valfrihet och stoppa privatiseringar i välfärden. När vi minskar de absurt många hemtjänstföretagen minskar också klimatskadliga bilresor härs och tvärs i staden. När vi samtidigt startar fler kommunala hemtjänstenheter får fler anställda arbetsvillkor enligt kollektivavtal. Och de privata enheter som drivs utan vinstsyfte ska förstås också ha kollektivavtal. Klass, kön, klimat går hand i hand i vänsterpartiets politik. Vi är det enda partiet som har triss på hand i framtidsfrågorna!