Trodde ni som jag att allmän och lika rösträtt för män och kvinnor infördes i Sverige 2018? Eller rättare sagt åren 1918 -1921, då 1918 gällde valet till kommunfullmäktige och först 1921 omfattades valet till riksdagen.
Trodde ni som jag att den allmänna rösträtten nu gällde både rika och fattiga? Då trodde vi fel, vilket jag uppmärksammades på genom ett inlägg av Kjell Rautio på Tvitter.
För även efter 1921 begränsades rösträtten. Första året fick män inte rösta om de inte gjort lumpen. Häktade eller de som satt på anstalt fick inte rösta förrän 1937. De som gjort personlig konkurs eller försörjde sig med fattighjälp fick inte rösta förrän 1945. De omyndiga fick inte rösta förrän 1989 då omyndighetsförklaringen avskaffades av riksdagen.
Människosynen bakom att vissa människor utesluts från demokratin är långt ifrån det grundläggande synsättet om människors lika värde. Pacifister var ovärdiga. Kriminella var ovärdiga. Fattiga var inte värdiga att bestämma hur landet och kommunen skulle styras förrän efter andra världskriget, de som nog hade mycket att säga om bristerna i samhället. Omyndigförklarade människor stod ännu längre bort från demokratin, de som var svagast fick inte rösträtt förrän samma år som min yngste son föddes och han är inte 30 år fyllda.
Visst är det väldigt stort att fira att kvinnor äntligen fick rösta på samma villkor som män 1918-1921, men smolk i glädjebägaren att det inte gällde de fattigaste kvinnorna, de som satt i fängelse, de som var omyndigförklarade.
Kanske visste jag om begränsningarna i rösträtten tidigare, men inte lagt det på minnet, inte reflekterat över betydelsen. Jag minns inte, men vet att jag idag känner tvekan att fira 100-årsminnet av allmän och lika rösträtt nästa år.
PS Om jag ska fira något nästa år så ska det vara på ett arrangemang där människosynen bakom begränsningarna lyfts fram och diskuteras, så att firandet inte på något sätt bekräftar en falsk bild. Sedan kan vi fira 30 år-minnet år 2019. DS
