Tankar från en cykeltur

Idag cyklar jag för första gången det här året till jobbet! Det tar 45 minuter och är härligt, nästan inget glasskross på cykelbanorna. En magisk känsla infinner sig när jag cyklar över Skanstullsbron, staden ligger framför mig!

Som boende i Rågsved nära gränsen till Huddinge är det inte självklart att jag känner att jag tillhör staden eller att staden tillhör mig. Det är som ett annat rike många gånger.

Genom att cykla från yttersta söderort till maktens boning i stadshuset upplever jag fysiskt hur staden ändrar sig i takt med att jag lämnar förorten. Den upplevelen är inte lika tydlig när jag åker tunnelbana till jobbet, även om det märks på de som stiger på när vi passerar en välmående stadsdel i Enskedeområdet.

Att vi bor i en stadsdel där många dricker hårt märks också när jag står utanför systemet i Högdalen och delar ut broschyrer mot langning. De som tar är mest kvinnor med barn, kanske tänker de på framtiden. Några säger högljutt ifrån att de aldrig langar, bra säger jag, och tänker att sånt ser man ju inte på utsidan.

Äntligen blommor på Östberga Torg

Idag var jag på Östberga Torg och det såg trevligare ut än på Östbergadagen då rabatterna var uttorkade och folk med rätta var missnöjda. Inne på fritidsgården var det solidaritetslunch idag för en skola i Chile för funktionshindrade barn.

Marie och jag från (v) i stadsdelsnämnden träffade Ruth (som ordnat lunchen)som en uppföljning av vänsterpartets möte i Östbergaskolans matsal den 14 april. I en annan del av Östberga pågick möte med nätverket för Årstafältet så nog pågår det spännande aktiviter i det här området.

Men Östberga är delat fast det är så litet. Göta landsväg slingar sig mellan den gamla och nya delen och endast på valborg lär folket på Östbergahöjden traska över gränsen för att gå till brasan i parkleken i gamla Östberga. Annars har man sina egna centrum, förskolor och parklekar. Fritidsgården och den nyrenoverade skolan på Östbergahöjden lockar inte barn och ungdomar från gamla Östberga.

Visst vore det toppen med en omvänd planprocess där folket i hela Östberga får vara med och bestämma hur de vill att sitt område ska utvecklas. Det är något att kämpa politiskt för!

Rapport från en öppen frågestund

Smått och gott på öppna frågestunden
På senaste stadsdelsnämnden i Högdalen kom mycket folk till öppna frågestunden! Partivännen Karl-Erik talade för sitt medborgarförslag om seniorbostäder i Högdalen. Rågsvedsbon Barbro klagade över för höga farter på Snösätravägen. En glad Enskedekvinna talade för en upprustning av Vårflodsparken. En nöjd pensionär tackade för en utredning om samlingslokaler som bekräftade att det bara var i den av borgarna nedlagda restaurangen på Enskede Nya servicehus som pensionärsgruppen rymdes med sina möten.

Utförsäljning av allmännyttan
Argast var hyresgäster i Tuppen-huset som sålts till Boultbee och som frågade borgarna vad de hade för demokratisyn när de sålde huset utan att fråga hyresgästerna och frågade oppositionen om de skulle köpa tillbaka huset om vi kom till makten. Svaret från nämndordföranden (kd) blev inte särskilt klargörande, prat om att det var bra med flera olika fastighetsägare och mer jag minns knappt vad han sa. Själv sa jag att jag förstod att de känner sig kränkta och att det diskuterats i vänsterpartiet att köpa tillbaka hus men att inget är bestämt.

Värdighetsgaranti för hyresgäster
Jag kom att tänka på kd:s vurm för värdighetsgarantier för våra äldre och personer med funktionsnedsättningar. Tänk om de kunde utfärda en värdighetsgaranti för hyresgäster i allmännnyttan också! Slippa tvingas köpa sin lägenhet för att slippa bli såld till privata fastighetsägare eller slippa bli hyresvärd för sina egna grannar eller slippa bli hyresgäst hos sina egna grannar bara för att någon inte har råd eller inte vill köpa sin lägenhet. Bara bli respekterad för att man vill bo kvar i allmännyttan.

Ett säkert vårtecken

Efter spring i höghusen på Vallhornsgatan med 1:a Maj-tidningen och en runda till anslagstavlorna i området med 1:a Maj-affischer möttes jag av bruset från vattnet i fontänen på Rågsveds torg! Blompottorna fanns på plats redan förut och nu återstår att ta bort klottret runt centrum så får vi det riktigt fint.

Upphandling - vår tids mirakelmedicin

Nu hotas ungdomsmottagningen i Rågsved och Dalen av upphandling! Förra året var hotet sammanslagning, med samma argument. Lokalerna är för dåliga och för dyra. Enligt alliansens beslut i södra sjukvårdsstyrelsen är lösningen på lokalproblemen att göra en upphandling! Fantasilöst och en logik som är svår att förstå.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i sjukvårdsstyrelsen lade istället en motskrivelse om att ta fram förslag på en konkret och långvarig lösning för ungdomsmottagningarna i Söderort. Det är jätteviktigt att mottagningarna drivs i offentlig regi, med tanke på att samverkan mellan sjukvården och socialtjänsten. Varken ungdomarna eller personalen kan må bra av att aldrig få arbetsro.

Bakom dörrarna på Ervallakroken

Idag har jag och Fredrik knackat dörr. Vi träffade mest bara trevliga människor som delade med sig av sina tankar. Ingen ville köpa sin hyresrätt. En pappa oroade sig över att barnens kamrater i Rågsvedsskolan inte hade svenska som modersmål. En arbetslös man fick inga jobb på Jobbtorget. En dam som bott 50 år i huset berättade nöjt om förebyggande hembesök från äldreomsorgen och missnöjt om indragning av korttidsvård på Högdalens äldreboende. Vi gav henne telefonnummer till lokala pensionärsrådet.

När vi kom ut flockades barnen kring oss och frågade vad vi gjorde, om vi talat med deras mammor osv. De trivdes bra, lekplatsen var ok förutom en trasig grej. En av flickorna gick på en muslimsk skola och de andra på Rågsvedsskolan. De ville veta vad vi jobbade med, var vi bodde och frågade oss om både moderaterna och vänsterpartiet!

Sammantaget gav en timmes dörrknackning en ögonblicksbild av vad barn och vuxna tyckte och tänkte. Ingen gillade moderaterna och flera röstade på vänsterpartiet. Det var fantastiskt att de pratade så öppet med oss som de inte kände. Samtidigt fick vi intrycket att grannarna inte hade så mycket kontakt med varandra. Läge för HGF att ordna gårdsfest kan man tycka...

Tankar från en flygbladsutdelning

Igår eftermiddag delade Sven-Åke och jag ut flygblad om marknadshyror i Högdalen. Vi fick ut våra flygblad på en halvtimme. De flesta som tog av mig var äldre, kvinnor och män med utländskt ursprung.

De riktigt unga bara susade förbi. Jag fick dock en trevlig pratstund med partikamraten Mattias och hans tjej och med en lärare vars moderata mamma skulle rösta på sossarna nästa val, för hon var trött på privatiseringarna!

Mindre trevligt var att jag för första gången mötte en person som öppet sa nej till ett flygblad med hänvisning till att han var sverigedemokrat. Killen som var i 30-årsåldern skämdes inte för sina åsikter. Det kändes ruggigt.

De flesta som inte tog flygblad avböjde artigt och många gånger med ett leende. Men ytterligare två personer sa högljutt nej när de såg att jag kom från vänsterpartiet. Det kändes tråkigt. Om de inte haft så brått hade jag frågat varför de var så arga.

Med våra opinionssiffror måste vi vara nyfikna på varje person som inte vill ha med oss att göra. Jag har ju mina egna tankar om varför det går så dåligt för partiet men vill gärna veta vad andra tycker. Du som läser denna blogg - välkommen att mejla mig dina åsikter