Mitt andra vårtecken

Igår kväll då jag kom hem från årsmötet med Rågsveds Samhällsförening gick jag en snabb stavgångspromenad runt kvarteret, och då såg jag mitt andra vårtecken för i år! Eller rättare sagt, först hörde jag ljuden och sen såg jag dom ... massor av kalvbenta ungdomar som spelade basket på Snösätraskolans skolgård precis nedanför där jag bor. Kvällen var ljum och marken torr, mer inbjudande kan väl inte våren vara för ungdomar med spring i benen?

Söderorts Djurgården - fast bättre

Våren har kommit till Rågsved, för idag såg jag min första tussilago! Jag upptäckte en massa andra saker också när jag stavade mig fram längs gångstråken i Rågsveds friområde. Exempelvis att Stockholm stad har börjat rensa upp i markerna för att göra det lättare att bevara våra fina gamla ekar. Dessutom börjar den nya våtmarksdammen ta form i friområdet. Vi som bor här älskar att promenera längs Natur- och kulturstigen eller cykla på Göta landsväg som löper igenom området, men vet andra stockholmare om så fint vi har det? Enda smolket i glädjebärgaren är att Huddinge kommun byggt hus lite väl nära friområdet och att det är ganska nedklottrat runt rastplatserna. Ska bli intressant att se om den borgerliga majoritetens "snyggt och tryggt" satsning når ända till friområdets bänkar och stenmurar. En miljövän sa mig förresten att Rågsveds friområde är minst lika fint som Djurgården, och det har han ju faktiskt rätt i. Kom och titta ni som inte tror mig!

SL-kortet - den nya klassmarkören

Den nedskärning som upprör mig mest i alliansens ”friare” Stockholm är att det inte längre är självklart att fattiga behöver åka buss eller tunnelbana. När vänsterpartiet var med och styrde höjde vi nivån för ekonomiskt bistånd så att kostnader för SL-kort ingick i anständighetsnivån för alla som har rätt till ekonomiskt bistånd. Förut syntes klasstillhörigheten i kläderna. Sedan årsskiftet har innehav av SL-kort blivit den nya klassmarkören i vår stad. Idag får fattiga stockholmare avstå från att köpa mat om de måste lämna sitt bostadsområde för att uträtta ärenden, åka till sjukhus, träffa vänner, följa barnen till fotbollsträningen, gå på stadsdelsnämndens öppna möten eller har fräckheten att vilja utnyttja gratisinträdet på Stadsmuséet som det borgerliga styret så flott bjuder på. När det folkpartistiska kulturborgarrådet har behållit den fria entrén till stadens museer som vi införde har det moderata socialborgarrådet passat på att avskaffa SL-kortet i normen. Kontentan är att den folkpartistiska kulturpolitiken gynnar de välbeställda som slipper trängas med de fattiga på stadens museer. Tala om att slå två flugor i en smäll!

Hurra för lokal demokrati

Igår kväll utspelades marssammanträdet mellan oss rödgröna politiker och våra blåa motståndare i Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd. Vi tyckte olika om det mesta. Vårt rödgröna lag ville utreda medborgarförslag om utomhusbad på Årstafältet. Vi ville att nämnden skulle ställa sig bakom ett annat medborgarförslag om att bilarna skulle köra högst 30 km på Sköntorpsvägen. Laget i tre nyanser blått ville inte detsamma. Men i en demokratifråga var vår vänsterflank mer lyckosam. Vi fick igenom en bordläggning av remissen om fixartjänster för äldre, så att pensionärsrådet får säga vad de tycker. Det är viktigt att beslut inte forceras fram så att man hinner tänka efter. För att beslut ska bli bra behöver många bidra med sina tankar. Igår segrade demokratin över politisk prestige och det vill jag hurra för. Hurra!

Stor uppmuntran

Nu har jag fått den första kommentaren till min blogg och det gjorde mig riktigt glad. Det var Johanna Helles, drogförebyggande samordnare i Vantör som gratulerade mig till bloggen. Hon är en fantastisk människa som arbetar för en bättre värld, både här i Vantör och i Centralamerika. Johanna har uppmuntrat oss i Vänsterpartiet Vantör att starta ett internationellt utbyte med lokala politiker från FMLN i El Salvador. Förförra året träffade vi kommunalrådet från Santa Tecla och i höstas bjöd vi tillsammans med Vänsterpartiet Farsta och Årsta in Carlos Palma från Santa Tecla att vara med i vår valrörelse. Förutom att Carlos uppmuntrade oss enormt efter det dystra valresultatet förstod vi genom våra samtal med honom att vi måste tillbaka till ett folkrörelsearbete om vi ska ta tillbaka makten. Vi ska inte prångla ut färdiga lösningar till människor, utan vara aktiva där vi bor, lyssna och uppmuntra människor att ta ansvar för att rätta till orättvisor och frågor som behöver lösas. Det arbetet ska vi ge vårt fulla stöd.

Logisk slutsats?

Jag började blogga eftersom jag var så trött på att skriva insändare till Mitt i Söderort som aldrig kommer in ... trodde jag! Döm om min förvåning när jag i förra veckans tidning läste Jonas Eklunds (mp) och mina egna ord (v) på insändarsidan. Vi skrev om att vi har överklagat kommunfullmäktiges beslut om sammanslagningen av stadsdelsnämnderna i Stockholm, eftersom vi inte tycker att beslutet har gått rätt till. Berörda stadsdelsnämnder har inte fått yttra sig och det saknas motivering till varför just våra områden slagits ihop. När jag öppnade Mitt i Söderort igår kom den andra chocken, Jenny Norbergs (v) och min insändare var stort uppslagen på insändarsidan! Vi sitter för Vänsterpartiet i Enskede-Årsta och Vantörs stadsdelsnämnd och ville berätta för söderortsborna att vi tänker arbeta mot privatiseringar och nedskärningar och för demokrati och ökade satsningar på kommunal verksamhet.

Min slutsats blir att när man tar ett steg åt sidan, så kan man i själva verket förflytta sig flera steg framåt.

Att vänta på bussen

Jag känner mig alltid lika nöjd när jag kan ta 744:ans buss från Högdalen och stiga av vid Lurstigen i Rågsved, bara någon minuts gångväg hem. Bussen går en gång i halvtimmen men med fulla matkassar i händerna är det värt att vänta istället för att ta tunnelbanan.Vi som känner till den långa kampen för att få 744:an att svänga upp på Bjursätragatan njuter varje gång vi åker. För att få vår buss krävdes det mer än 20 år av folklig opinion, en ombyggnad av vägen för miljontals kronor och ett rödgrönt styre som vet att även förorterna hör till Stockholm. Det lönar sig att arbeta politiskt, men man måste ha tålamod.

Dansband + Rågsved = Sant

Ikväll visas sista avsnittet av Leende guldbruna ögon, som till stora delar utspelar sig i Rågsved, där jag och min familj bott i snart 25 år. Jag älskar serien som knyter ihop mitt liv i Rågsved med ungdomsåren i Skellefteå, där dansen i Folkets Park var det givna lördagsnöjet. Jag var aldrig bra på att dansa, men det var på parken som alla kompisar samlades. Ofta träffade jag också mina kusiner från Långviken vid dansbanorna runt om i bygden.

I kampen mot fördomar är det en fullträff att i teveserien gifta ihop dansbandsmusiken med 50-talsförorten Rågsved. Här har mången danslysten svängt sina lurviga på Folkets Hus, som tyvärr nyligen gick i konkurs. Här bor vi som flytt arbetslöshetens norrland eller krigets Bosnien, Somalia och Irak eller vi som vill bo nära naturen. Här har våra barn vuxit upp och fått förmånen att gå på Rågens förskolor (Skogsbacken hette det när sönerna gick där) och i Snösätraskolan, som fått Stockholms stads kvalitetspris. Visst finns det problem men också mycket kraft i Rågsved. Det är kraften som jag vill fokusera på. Nu satsar vi på att få igång Nya Rågsveds Folkets Hus!

Skellefteå AIK

Heja Skellefteå AIK! Och då menar jag inte bara hockeylaget utan även den Allmänna Intelligenta Kommunen som satsar på miljö och folkhälsa. I Skellefteå finns nu ett biogasverk som kan göra bränsle av allt från matsopor till slam från reningsverk och det är världsunikt! Min barndomsstad satsar också brett på ett folkhälsoprogram med visionen om världens friskaste befolkning år 2020. Jag kan bli nostalgisk för mindre när jag jämför hur det är i Sveriges huvudstad där jag snart bott i 30 år. Här halverar det borgerliga styret miljöförvaltningen och drar in folkhälsoprogrammet innan bläcket torkat på papperet ... Tack och lov att jag som utflyttad skelleftebo får en informationstidning från Skellefteå kommun några gånger om året så jag kan drömma mig bort till de icke borgerligt styrda oaser som finns kvar i landet. Längtar intensivt till sommaren då jag får andas norrlandsluft i tallskogen vid Sjöbottens badstrand och slipper kvävningskänslan i det trippelblåa Stockholm – stad, landsting och riksdag!

Hej och välkommen!

Här hittar du snart Rosas blogg!