Cyklopen har brunnit!

Tråkiga nyheter i Dagens nyheter. Ungdomshuset Cyklopen i Högdalen har brunnit ned och polisen misstänker att branden var anlagd. Sex års projekt och tre års uppbyggnad av kulturhuset är till spillo. I somras samlades tusen ungdomar varje månad på Cyklopen enligt Kulturkampanjen. Hoppas att huset var försäkrat, men det kanske man inte hade råd med? Kontraktet går ut 2010 och det tar tid att få ihop pengar att bygga upp igen. Jag hoppas att projektet inte är slut i och med branden, ungdomarna som byggt upp huset har varit verkliga entusiaster, och de har ju också fått statligt stöd nyligen.

Knacka dörr på Ervallkroken

Idag har jag tillbringat att par eftermiddagstimmar i samspråk med trevligt folk i ett av höghusen på Ervallakroken i Rågsved. Tillsammans med en styrelsekompis i vänsterpartist Vantör knackade jag dörr för att lyssna på synpunkter från hyresgästerna. Otroligt nog ville nästan alla prata med oss, och förstås blev vi inbjudna på te till en turkisk kurd!

Nästan alla var nöjda med Stockholmshem - ta åt er av berömmet - förutom att det hyresgäststyrda underhållet var borta och alla renoveringar ger hyreshöjningar. Att inte alla håller ordning på soporna var ett bekymmer liksom störande musik och fulla människor från en närbelägen krog. Annars trivs folk rätt bra, vilket inte är förvånande för mig som bott i Rågsved över 25 år, men kanske för andra. Vi träffade flera som bott i huset sen 50-talet och som är hemma här. Det är värt att lyfta fram när media mest skriver ner förorterna!

En av de första vi pratade med jobbade på förskolan i området. Hon tog spontant upp att avståndet hade ökat från "golvet" till "de som bestämmer" när stadsdelsförvaltningarna slogs samman, vilket vi var helt emot. Nu kommer order, förut visste man vad som var på gång. Nu vet man inte vilka som jobbar på förvaltningshuset, till skillnad från när kontoret låg i Högdalen. Som avslutning fick vi veta att det verkligen var bra att vi knackade dörr - kul!

En fjärdedel av dörrarna hade "svenska namn" och några vi pratade med kunde inte svenska. Nästa gång får vi ha foldrar om vänsterpartiet på engelska var en lärdom. Otrygghet togs upp av både äldre och yngre, medan en riktigt gammal dam inte alls var rädd av sig. Hon tyckte allt var bra i huset och i Rågsved! Ingen av de ungdomar vi pratade med brukade vara på fritidsgården, de pluggade eller satt framför datorn.

En sak som var tydlig och som måste bli bättre är Rågsveds centrum. Många köper sin mat i Högdalen, Hagsätra eller på Lidl men inte i vårt faktiskt unika hästskoformade centrum. Det är ett sorgebarn, det känns otryggt på kvällen, det är dyra affärer, inget intressant. Någon tyckte att torghandel skulle liva upp, kanske behövs mer folk i rörelse, bygga bostadshus längs Hagsätravägen, mer belysning, andra visste inte vad som kunde göras, bara att det inte var bra.

Intressant för mig som ledamot av stadsdelsnämnden var damen som vi träffade då hon just kom från maken som bor på Högdalens äldreboende, vilket nyligen tagits över av Carema. Maten var kall den första tiden, förut togs maten från Rågsveds äldrecentrum, nu kommer den djupfryst från annan ort. Maten hade dock blivit lite varmare efter klagomål, men den var fortfarande smaklös.

Jag kunde tipsa den äldre damen om att hon kunde klaga hos förvaltningen och skicka klagomålen till lokala pensionärsrådet och PRO. Där har vänsterpartiet en aktiv ledamot, som damen också väl kände till. Helt klart är att anhöriga som ser brister är livsviktiga för att bevaka kvaliteten i äldreomsorgen när det blir allt mer privatiserad - alltmer skyddad från övriga delar av allmänhetens insyn.

Försämringar av maten och negativa miljöeffekter av långvariga transporter till följd av konkurrensutsättningen har inte blivit tillräckligt belyst tycker jag. Oppositionen i stadsdelsnämnden har försökt uppmärksamma det, men inte mött något intresse från styrande borgerliga partier. Det är helt enkelt så att från högersidan saknas intresse för samhällseffekterna av konkurrensutsättningen. Därför gör den sannerligen skäl för namnet dogmatisk!

Vintern har kommit till Rågsved!

Nu rullar snömaskinerna ... Den ståtliga granen är ingen tillfällig ditsatt julgran utan en som verkligen har sina rötter i Rågsved. Desto bättre att granen också blir en riktig julgran snart, när lamporna sätts dit!

Ta gröna linjen till kulturen

Ta tunnelbanan till Rågsved innan veckan är slut, kila in på Rågsveds Folkets Hus och titta på, nej upplev är ordet, fotoutställningen Livet med tiden - av Elisabeth Ohlson Wallin. Då får ni en helt underbar stund, med små berättelser om livet till ett montage av gamla fotografier av unga människor och nya fotografier av samma människor när de blivit gamla människor ... hängde ni med?

Allt mindre lokalt

På torsdag är det dags igen. Nämndsammanträde i Enskede-Årsta-Vantör. Månadens lokaldemokratiska händelse i vår stadsdel, kan man säga. Fast det har ju blivit mindre lokaldemokratiskt efter alla sammanslagningar som varit.

En gång i tiden var vi tre nämnder, med tre möten i månaden, på tre olika platser i området - eller fler, eftersom vi roterade sammanträdesplats i de då ganska små stadsdelarna, när man jämför med dagens 85 000 invånare!

Förr kunde nämnden sammanträda i Östberga, Årsta, Gamla Enskede, Högdalen, Rågsved, Bandhagen, Örby, Hagsätra ... Ja ni hör ju att stadsdelsnämnden rörde sig runt på ett annat sätt än idag. Och folk som bodde nära kunde slinka in. Inget SL-kort eller bil behövdes för att träffa politiker.

Nu är de öppna sammanträdena bara i förvaltningshuset vid Globen, gamla "Scan-huset", för de som vet, precis vid ingången till Slakthusområdet. De som söker sig till den öppna frågestunden är våra mest engagerade invånare. Inget ont om det, men den demokratiska segregationen har definitivt ökat.

För er som orkat läsa ända hit, kan jag berätta att stadsbyggnadsnämnden kommer på torsdag kl 18.00 till Palmfeltsvägen 19 C för att informera om planprojekt och svara på frågor.

Tippar och hoppas att det kommer många, byggfrågor engagerar. Förra gången var vi i Högdalen (förra året) och då kom folk från många olika delar av vår stora stadsdel, det var kul!

Vitamintillskott på ABF-huset ger hopp om tillfrisknande

Idag har jag skrivit reservationer till nästa veckas sammanträde i stadsdelsnämnden Enskede-Årsta-Vantör, pust! Tyvärr är det mycket som måste skrivas i dessa privatiseringens tidevarv. Igår på Socialistiskt forum lyssnade jag på föredrag om privatiseringen, som ätit sig in i mångas medvetande till den grad att ordet "kund" kan användas ganska obesvärat till och med av forskare inom äldreomsorgen.

Offensiven som går ut på att minimera den offentliga sektorn är en ideologisk framgång för moralkonservativa krafter och en marknadsmässig framgång för kapitalet, som har funnit den idealiska arenan för säkra vinster - den offentligt finansierade äldreomsorgen. Uppmuntrande var det norska fackets motståndskamp och arbete för Modellarbetsplatser - där det visat sig att medarbetarstyrd utveckling var mer effektiv än konkurrensutsättning! Det är ju inte oväntat för oss som tror på gräsrötternas kraft, men mer av den varan i Sverige också, så kan vi nog vända högerskutan.

Jag måste säga att det fungerade som en stor dos multivitamintabletter för mig att möta alla vänstersinnande människor som vällde in på Socialistiskt Forum i ABF-huset igår - som Joe Hill sa en gång, Sörj inte - organisera er!

Rädda den svenska modellen

Flygbladen om Lissabonfördraget som hotar de svenska kollektivavtalen gick åt som smör i solsken imorse när vår främste aktivist Sven-Åke och jag delade vid Rågsveds t-bana. Samma sak var det igår i Högdalen, när Fredrik, Mattias och Martin var i farten. Månde folkets intresse för våra flygblad vara ett järtecken och tyda på att även folkets representanter i riksdagen tar sitt förnuft till fånga ...

K-märk!

Rågsveds graffitikonstverk vittrar och klottras sönder! K-märk och restaurera snarast tycker jag. Men trenden i stan är tvärtom, man blandar ihop konst med klotter. Det tycker jag lika illa om som jag ogillar klotter som bara förstör, och faktiskt gör Rågsved illa.

Valfriheten som metod för att slå sönder ett samhälle

Söndag morgon gör DN mig dubbelt glad. Först att en notis om Stockholmsdagen hade fått plats, om än liten, i tidningen - kul! Och samtidigt nödvändigt att de stora tidningarna blir bättre på att spegla vad Stockholmsvänstern gör, vilka vänstervisioner som finns i, om och för vår stad.

Kulturdelens dubbla uppslag är den andra glädjespridaren, där Kajsa Ekis Ekman klär av valfriheten likt sagan om Kejsarens nya kläder. Hon skriver att "Valfriheten hyllas som en befrielse från tvång men liknar mest ett himla besvär." Kanske kan besväret få vissa att tveka, och det är bra.

Än värre är följderna för de mest utsatta i vårt samhälle, som de borgerliga helt friskriver sig från. I Kista-Rinkeby är till exempel samverkan mellan skolan och socialtjänsten en icke-fråga idag, som en följd av det fria skolvalet. Och hur går det för våra multisjuka äldre, när biståndsbedömarna ska samverka med ett otal privata hemtjänster och vårdcentraler och privatsjukhus och gud vet vad?

Att få en stark rödrosagrön regering som kan vända skutan är därför det strategiskt viktigaste vägvalet i Sverige idag. Om vi vill ha ett solidariskt land.

Dagens valfrihetsbegrepp handlar om att välja det bästa för sig själv och sin familj, det är en handling som inte ser till grannens barn, allas barn. De som väljer fel kan skylla sig själv, samhället friskriver sig från ansvar. Barn drabbas av föräldrars situation. Idag betyder valfrihet enligt Ekman att "ingen ska lägga sig i". Vad gör en sådan begränsad och privatiserad valfrihet med oss som människor och med vårt samhälle som vi byggt upp tillsammans i generationer?

Ett sätt att utforska värderingarna bakom mantrat valfrihet är att precis som Ekman fundera över inom vilka områden där vi inte har valfrihet. Rätten att vägra ett arbete finns exempelvis inte för arbetslösa, även om det betyder att rycka upp sig själv och barn från orter där man har sina djupaste rötter.

Ekman skriver att förut handlade valfrihet om rätten att välja något annat, för arbetarbarn rätten att välja studier, för kvinnor rätten att välja abort. Idag handlar valfrihet om att välja mellan samma sak. Du måste vara informerad för att välja rätt, det bekräftas i forskning om det "fria" skolvalet. På så sätt exkluderas de som inte kan koderna, har kontakterna.

Klyftorna ökar med valfriheten, som på ett skenbart rättvist sätt säger att alla har får välja, men effektivt döljer bakomliggande orättvisor, de viktiga valen.

Jag sörjer att solidariteten i rättighetsbegreppet har avväpnats och gjorts till något fult. Det har ersatts med ett marknadstänkande som leder till tvånget att välja, annars är du förlorare. När vi tänker rättigheter finns något bra att gemensamt kämpa för. När vi tänker valfrihet vänds fokus till den egna nyttan.

Vi människor vill ha bra förskola, skola, äldreomsorg och service för funktionsnedsatta, nära där vi bor. Alla är vi trötta på kommersen kring telefon, el och bredband. Tänk när vi har fått strojke, då ska vi dessutom i sjuksängen under 20 minuters samtal med biståndsbedömaren välja äldreboende, där vi ska bo till livets slut.

De största vinnarna på valfriheten är företagen som har släppts lösa - det är vår! Samtidigt får alla andra ägna sin fritid till att orientera oss i val av än det ena än det andra, i förhållande till de viktiga valen i livet - vad vill vi göra av vårt liv, hur vill vi göra gott för andra? Tanken svindlar, kanske är valfriheten enligt Ekman i själva verket en form av kontroll!

Att knäcka demokratikoden...

Oj vad trögt det var att gå upp tidigt och åka in till Stockholmsdagen på ABF-huset, men oj vad glad jag är att jag orkade. Seminariet om barns utemiljö och möjlighet att påverka planeringen lärde mig att barnkartor i GIS kan användas för barns inflytande i planeringen.

Trafik och höga hus har negativ inverkan på barns utelek enligt forskningen. Skolvägar är samtidigt lekvägar, vilket gör att det inte fungerar att dressera barn till trafiksäkerhet. Vi måste bygga en barnvänlig stad där trafiken fungerar på stadens villkor och inte ses som transportleder. Trafikolyckor med barn har glädjande nog minskat, men till priset av att barns rörelsefrihet har begränsats - oroliga föräldrar skjutsar barnen ...

Slutsats nummer ett: om bara viljan finns kan vi ha både ett barnperspektiv och barns perspektiv med i stadsplaneringen!

Seminariet om inflytande, demokrati, självkänska och jämställdhet i kommunala förskolan Tusenskönan i Rågsved var en annan höjdare. Barnen får lära sig demokratiska verktyg, problemlösning, empati, öva på demokrati - tänk vad valdeltagandet ska gå upp i Rågsved när barnen blir 18 år!

Jag kan inte återge alla roliga exempel som gavs - från demokratiskt beslutade och dokumenterade regler i barngruppen om när man får riva legobyggen till barns aktiva deltagande i festkommittéer och efterföljande utvärdering! En riktig rysare för personalen själva var när barnen själva plötsligt insåg att de kunde rösta om vilken fröken som de ville skulle läsa saga - och fick igenom sin vilja!

Slutsats nummer två: Mitt recept för en vitaliserad demokrati är att vi värnar och stärker den svenska förskolan - den måste vara bäst i världen!