Lagen måste ändras!

Visst är det skönt att våra folkvalda har ett ord med i laget när en blivande statschef - läs prinsar och prinsessor - väljer partner, skriver Ingrid Hedström i sin DN-krönika idag. Det ger en gnutta kontroll för folket genom sin valda regering över den ärvda statschefsposten får vi veta. Man kan ju slippa tronföljargemåler med fascistiskt förflutet eller påbrå när regeringen har veto mot valet av make.

Men varför ska vi nöja oss med 5 procent kontroll när vi kan få 100 eller åtminstone 95 procent? Om svenska folket väljer sin statschef så kan vi väga in hur makens eventuella barlast påverkar - om statschefskandidaten är gift, partner, sambo, särbo förlovad - eller åtminstone ta ställning till kandidatens gärning, karaktär och värderingar, så långt de går att utläsa. Däremot kan en statschef gifta om sig, därav de osäkra sista 5 procenten!

Ingrid Hedströms krönika åskådliggör det ärvda ämbetets omöjlighet i ett demokratiskt samhälle som strävar efter jämstställdhet och tolerans. Varje nytt giftermål i kungliga familjen sätter fokus på frågan. Försöken att överse med bristerna i systemet istället för att ta bort grundorsaken ter sig allt mer verklighetsfrämmande.

För vilken annan familj skulle vi anse det vara förenligt med svensk lag att acceptera att pappan ska godkänna dotterns val av livskamrat, att regeringen ska godkänna en kvinnas val av livskamrat, att en olämplig make kan sållas bort genom att pappan eller regeringen säger nej?

Att hederskulturen är upphöjd till lag när det gäller statschefen i Sverige är en skam för vårt land. Den lagen måste bort, och det är alla demokraters plikt att arbeta för den frågan till den är löst.