Hemma efter en mycket lång dag på resande fot, en erfarenhet som jag delar med tusentals stockholmskor och stockholmare idag. För min del har jag gått, simmat, åkt buss, tunnelbana och pendeltåg under dagens och kvällens lopp, men det har förstås inte varit de vanliga rutterna utan de som stått till buds.
Morgonen började med apostlahästarna till Högdalshallen, där jag på vägen hittade en mobil. Vad göra, låta ligga, bli förstörd eller ta upp, lämna till polisen, göra en människa glad? Det blev det sistnämnda. En lycklig förskollärare fick tillbaka sin mobil vid dagens slut, och jag fick en oväntad pratstund om Reggio Emilio-pedagogik, chokladask på köpet, fast jag bara gjorde det som en människa ska göra.
Åter till morgonen. Efter att simmandes ha sett solen gå upp över Högdalen insåg jag att kaoset var för stort, kön för lång och ersättningsbussen till på köpet trasig! Jag tog istället buss 143 mellan Högdalen och Liljeholmen, att resan skulle ta två timmar tills jag nådde tunnelbanan i Liljeholmen visste jag inte då! Väl på tricken gick resan fort, trean tog mig sista biten till jobbet.
Kvällen var vikt för valledarträff på Kungsgatan 84. Trevligt gäng, kort och effektivt möte, så vi hade hopp om att komma hem före midnatt. Vi satsade på pendeln till Älvsjö och den gick i tid, hade lediga sittplatser och var rena lyxen jämfört med morgonens maratonbussresa. Sen fortsatte turen, 143:an stod inne och vi kom med, visserligen fick vi stå men ändå!
Och som sagt, när jag klev av bussen kunde jag lämna den upphittade mobilen till dess rätta ägare, så det blev en bra dag till slut. Ändå. Trots allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
lundmarkrosa@gmail.com