Infrastruktur för återbruk

Precis som Mattias Hagberg i boken Skräp får jag ett närmare förhållande till mina sopor när jag är i sommarstugan och sorterar alla sopor, än i stan där vi visserligen har viss sopsortering men också sopnedkast en trappa ned. Här i Skellefteå har vi sortering av bioavfall, så långt har tyvärr inte Stockholm hunnit.

Bokens författare skriver om sin farmor som återanvände soporna av gammal vana och behov att hushålla med det man hade. Det gjorde också min mamma, uppvuxen som hon var som ett av 13 syskon i en finsk torparstuga med kök och kammare.

Jag kommer ihåg att mamma sköjde plastpåsar för återanvändning istället för att slänga. Då tyckte jag det var skämmigt, men idag är jag glad att ha lärt mig att återanvända istället för att ständigt köpa nytt.

För att minska på soporna krävs en samhällelig infrastruktur som gynnar återanvändning, till exempel återbruksrum i anslutning till sopsorteringsstationer. Där kan vi ställa grejer som vi vill bli av med som någon annan kan ha nytta av.