Rik på hembygder

Så här semesterns sista dag tänker jag på hur rik jag är som har två hembygder, Rågsved om vintern och Sjöbosand om sommaren. Att det inte fanns jobb i Västerbotten när jag gått klart skolan har alltså fört något gott med sig!

I Stockholm är det jobb och politik för hela slanten och i Skellefteå jobb med stugan och storfamilj ... Skämt åsido, det är avkopplande att byta miljö, träffa släkt och vänner och uppleva en annan del av Sverige. Politiken är också Stockholmsdominerad, så det är berikande att leva med två Sverigeperspektiv.

Egentligen är det ju tre hembygder jag har, om jag räknar Muijala, Finland där min mamma föddes och där jag varit många barndomssomrar och träffat stora släkten. Mamma hade 12 syskon, så jag har rekordmånga kusiner. Tråkigt nog kan jag inte finska, det fanns inte hemspråk när jag gick i skolan.

Många har det som jag, man har flyttat för att få jobb. Att ha flera hembygder gäller också de som flytt till Sverige från förtryck, men många kan aldrig återse sin barndoms trakter. Ett sätt att hålla kvar kontakten är att värna om modersmålet, det är viktigt att barnen får göra det redan i förskolan.