På väg men inte framme

Kan trots allt inte låta bli att vara glad över att som kvinna leva idag och inte på 1700-talet, då kvinnor blev avrättade när de krävde att få bilda egna föreningar. Det ödet drabbade Olympe de Gouges, född 1748 och skändligen mördad 1793.

Och tänk att Stockholmsäktenskapen uppstod som en konsekvens av äktenskapslagstiftningen, som fram till 1921 omyndigförklarade kvinnor som gifte sig. Från 1884 blev ogifta kvinnor myndiga vid 21 år, samma som för män.

I Sverige fick kvinnor rösträtt 1919-1921, bland det senaste i Europa, i Frankrike inte förrän 1944. Även rösträtt för alla män infördes sent i Sverige, 1909. Säkert vet någon klok varför dessa två länder var så sena?

Först tio år efter att jag var född kriminaliserades våldtäkt i äktenskapet och inte förrän jag gick första året i gymnasiet kom särbeskattning för äkta makar. Inte undra på att mamma inte började jobba igen efter att barnen fötts.

Fortfarande är det dock skillnad på formella rättigheter och hur de efterlevs i praktiken. Det är skälet att jag börjat läsa kursen "Kvinnor och mänskliga rättigheter", idag har jag läst första kapitlet i Annika Åkerbloms "När kvinnor fick rättigheter. Sverige 1700-2010."