Moderaterna med Filippa Reinfeldt och Anna König Jerlmyr får med rätta pisk av Sanna Rayman i SvD idag. De förhalar en sprutbytesverksamhet, som är en livräddande hälsopolitisk insats, först i landstinget och nu senast i Stockholms stad.
Bakgrunden till det senaste moderata draget är att Vänsterpartiet i stadshuset med stöd av övriga oppositionen föreslog ett yrkande i budgetdebatten om att Stockholms stad skulle biträda landstingets ansökan till Socialstyrelsen om en sprutbytesverksamhet på försök.
På detta yrkande la borgarna ett avslagsyrkande, motiverat med att sprututbytet ska på remiss till stadsdelsnämnderna! Att M hittar på alla möjliga hinder är inte oväntat i den här frågan, men att FP, KD och C hänger på är fegt.
Att samråda med stadsdelsnämnderna om placering av sprututbytesverksamhet har den moderatstyrda socialroteln haft all tid i världen på sig att göra. Före valet.
Och redan 2007 la vänsterpartiets Karin Rågsjö och Jackie Nylander samt en enskild folkpartist motioner om sprututbyte. Än idag har dessa motioner inte varit uppe till debatt i fullmäktige. Det är inte klokt att moderaterna tillåts strypa en viktig politisk debatt på det här sättet.
Som tidigare hemlös narkoman i Malmö, och ve och fasa, med en hygglig medvetenhet om hur politiken styr eller inte styr ens destruktiva liv från dag till dag så representerade kvinnorna som arbetade på sprutbytet i Malmö en normalitet i vansinnet som jag levde i. De tog tålmodigt hand om mina sår i armvecket och tog med jämna mellanrum de väsentliga prover de skulle. Framförallt när jag blev ordentlig sjuk i hepatit B (återkom till Malmö från annat län utan sprutbyte) och när livet blev outhärdligt så fanns de där. De gjorde allt som stod i deras makt för att jag skulle få hjälp att komma från mitt grava beroende. Tyvärr insåg de allt för väl att för samhället är detta en icke fråga och att man slogs mot väderkvarnar. Självklart skademinskning, men inte enbart. Något måste ta vid när man inte orkar längre. Det går att förena en restriktiv politik med harm- reduktion, tro det eller ej. Missbrukare är rationella i sitt sammanhang men inte enligt politikens eller samhällets snäva synsätt.
SvaraRaderaMen som någon sa: - ”Missbruk är inte så sexigt” eller för att använda vad missbruksutredaren tidigt i utredningen skrev på DN: den främsta bristen för missbrukarvården är låg politisk prioritet.
Jimmy Blondin, Socialpedagog
Hej Jimmy
SvaraRaderaJag önskar att de som är emot sprutbyte kunde ta sig tid att lyssna noga på dina erfarenheter. När du berättar vad de som jobbar på sprutbytesverksamheten i Malmö betydde för dig, så blir det konkret varför den är viktig. Trots att det går oerhört trögt finns det ändå politiker som fortsätter att slåss för utökad sprutbytesverksamhet. Och snart ska vi förhoppningsvis ha den i Stockholm.
Hälsningar Rosa
Tack Rosa!
SvaraRaderaJag är naturligtvis inte representativ med min erfarenhet eftersom de vi talar om inte är en homogen grupp.
Dessutom har jag en akademisk utbildning vilket en mindre andel av gravt beroende människor nog har efter att ha blivit drogfria.
Själva praktikergruppen är väldigt tyst i sammanhanget. Däremot hörs forskarna och läkarna.
Sannolikt är att missbruksutredningen kommer föreslå att landstingen blir huvudman. Frågan är om det kommer gå från ett missköt kommunalt uppdrag till ett missköt landtingsuppdrag. Enligt min mening ser jag fördelar med att staten tar över hela uppdraget. Tyvärr så är det ingen option i resonemanget.
En annan viktig aspekt är att den debatt som finns nästan uteslutande handlar om harm-reduction. Något som legaliseringsivrararna hänger på med argumentet som total frihet åt individen i det demokratiska samhället.
Skademinskning är ingen psykosocial behandling som i många fall behövs om vi nu hade haft en ambition om att människor ska få delaktighet och inflytande i det svenska samhället. Det målet talas det allt för lite om, dvs att få stöd till att bli skattebetalare.
Så min poäng är också att sprutbyte eller läkemedel ska existera som en insats (metod)i ett större sammanhang. Dvs att man också behöver behandling för att kunna fungera i ett socialt sammanhang och växa som människa. Risken är, som syns redan i dag, att man nöjer sig med medicin och därmed får en grupp av narkomanerna inte hjälp med psykiska funktionshinder eller störningar. Narkomaner har en överrepresentation av just detta. Medicin "botar" inte trauman tex.
Sist, var är diskussionen om kvinnligt missbruk och de behov de har. Var är den sk "kritiska" massan som ombud för dem.
Jimmy Blondin
Hej igen!
SvaraRaderaVisst önskar man att praktiker skulle höras mer i debatten. Jag sitter i en stadsdelsnämnd och följer hur de kämpar mot minskade resurser, vilket de försöker göra den styrande borgerliga majoriteten uppmärksam på. Vårdbudgeten äts upp av boendekostnader och behandlingsinsatserna får stryka på foten. Det är inte klokt. Men med ett kommunalt styre som hellre sänker skatter än satsar på socialtjänsten är inte annat att vänta. Här föreslås också att lägga ned kvinnoverksamheten, som varit mycket uppskattad men som i sammanslagningen av stadsdelsnämnder kommit i skymundan. Den räddades en gång pga aktiva brukare och stridbar opposition. Nu verkar personalen själva ha gett upp och har andra jobb.
En glädjande faktor här i Rågsved är dock föreningen "Musketörerna" som består av folk som vuxit upp här och börjat missbruka och lyckats sluta, deras anhöriga och även stödmedlemmar. De jobbar aktivt med att hjälpa medlemmar att komma tillbaka till samhället och är även mycket aktiva i Rågsved i många sammanhang.
Håller med dig om att sprutbytet måste ses i ett större sammanhang och att målet måste vara att erbjuda bra behandling för att så många som möjligt ska kunna leva ett bra liv delaktiga i samhället.
Det är viktigt att så många som möjligt fortsätter att driva den frågan nu då det pga sprututbytet finns medialjus narkotikafrågan. Oppositionen i vår stadsdelsnämnd kommer att fortsätta att vara aktiva i de här frågorna.
Med vänlig hälsning Rosa
Hälsningar Rosa