Debatt på Årsta Torg

Idag debatterade jag grönområdesfrågor och kvalitetssäkring med Eva Solberg (M), Åsa Öckerman (MP) och Magnus Dannqvist (S) på soliga Årsta Torg. Så mycket till debatt hann vi inte med, mer att klargöra våra partiers ståndpunkter och svara på några publikfrågor. Tackar Årsta Folkets Hus för det fina initiativet och att ni ordnar årliga kultur- och demokratidagar!

I min inledning poängterade jag att vi har fem större grönområden i stadsdelsområde: Årstaskogen,Älvsjöskogen, Årstafältet, Rågsveds friområde och Högdalstopparna, varav de tre sista är hotade av den borgerliga politiken.

Jag lyfte också hur olika gröna områden värderas. Stadsparker kontra landskapsparker, där många i våra förorter föredrar den vildare naturen i landskapsparken istället för finpromenader i en stadspark. Koloniområden som är viktiga för integration, rekreation och biologisk mångfald ses som en markreserv för bostadsbebyggelse. Roligt nog var det en äldre herre i publiken, i moderatjacka, som också lyfte koloniområdenas betydelse och ville värna Göta landsväg som ringlar sig genom Årstafältet!

När vi kom in på kvalitetssäkringen tryckte jag hårt på att uppföljningarna av äldreomsorgen måste bli djupare och mer omfattande. Om bristerna ska kunna upptäckas i tid, kan vi inte nöja oss med att utföraren säger att man har gjort si eller så, de måste visa det. Nuvarande verksamhetsuppföljningar är inte tillräckliga, det har visat sig på Attendos boenden på Östermalm och Södermalm. Nu senast också på Caremas boende i Hässelby-Vällingby (Råcksta).

Idag är vi beroende av insiderkunskap från anhöriga, praktikanter och personal för att få reda på många brister. Jag får själv ganska ofta samtal från anhöriga till boende på privat drivna äldreboenden, och då är förvaltningen duktig på att tag i problemen. Men problemen måste förebyggas, det ska inte gå så långt att de äldre inte får sina insatser, att de får betala för mycket för maten, att det inte dokumenteras rätt i journalerna, att de inte får gå på toa under lunchtid för att personalen inte räcker till.

Privatiseringspolitiken gör att staden måste vara otroligt noggrann när man skriver förfrågningsunderlag. Det som inte står i avtalet gäller inte och då kan man inte häva avtalet vid brister eller kräva nedsatt ersättning. Staden måste också inse att det inte är några idealister som driver merparten av äldreomsorgen utan företag som har ett vinstintresse. Stora pengar som sätts på spel och företagens PR-maskineri dras igång när deras intressen hotas.

Det som händer idag i äldreomsorgen är tydliga bevis på att det är bättre om kommunen får återta driften. Då kan vi ta itu med problemen direkt, för problem uppstår även i kommunal omsorg. Vi slipper hela upphandlingsbyråkratin och kan lägga pengarna direkt i äldreomsorgen. Personalen kan garanteras kollektivavtal och meddelarfrihet. Politikerna kan direkt ställas till svars när något går fel.