Städerskornas löner är ett mått på samhällets anständighet

Lördagmorgon lyssnar jag på radio och hör ett reportage om städarnas usla löne- och arbetsvillkor. Att städerskorna själva får betala timslånga restider mellan passen i de besuttnas bostadsområden. Betala slitet med värk i sina kroppar. Hur barnen i dessa besuttna hem ibland inte ens vet städerskans namn, hon som varje vecka besöker och städar deras rum, toaletter, vardagsrum och kök.

Samtidigt tänker jag på städerskorna och städarna som städar i kommunens lokaler, i vår egen stadsdelsförvaltnings lokaler, i förskolorna i Enskede-Årsta-Vantör.  Hur det genom Kommunals fackliga arbete har kommit fram vilka försämringar det upphandlade städavtalet har medfört för de anställda. Att vi som sitter i stadsdelsnämnden fattar beslut i lokaler som städas fina av människor som knappt kan leva på sin lön.

Jag skäms. Det sa jag på det öppna nämndmötet  som Kommunal besökte i sin starka manifestation för anständiga arbetsvillkor för sina medlemmar. Idag när jag lyssnade på radion om rut-städerskornas villkor tänkte jag på att man brukar säga att ett samhälle kan bedömas utifrån hur man behandlar sina äldre. Lika sant är att politiken kan bedömas utifrån de villkor man sätter och som styr städerskornas löner.