Kan efter att här i Helsingfors ha sett filmen byggd på Kjell Westös Där vi en gång gått, inte låta bli att tänka på min morfar, Karl Theodor Långström, som slapp ut ur de vitas fångläger efter tre månader. Han var som fattig torpare och skomakare på de rödas sida men kom ut med hänvisning till att han var en god arbetare, inte hade varit ledare och hade 13 barn att försörja.
Min mamma har berättat att de vita kom hem till deras torp och frågade efter vapen, och hotade att skjuta barnen om de inte berättade var gevären fanns. Morfar hade lika gärna kunnat bli skjuten på fläcken, de vitas hämnd var oresonligt hård. Tyvärr hann jag aldrig träffa morfar, han dog innan jag föddes. Att Kjell Westö lyfter fram den här mörka sidan i Finlands historia behövs verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
lundmarkrosa@gmail.com