Naturens under i friområdet

"Hur kan ni bara ha tanken på att förstöra, riva ner, vårat Naturvårdsområde." Så började ett mejl från en Rågsvedskvinna som kom ikväll. Det var ställt till ansvariga politiker i facknämnderna och stadsdelsnämnden.

"För mig och många andra är det en lungnande mental plats att komma till, att få se de djur som finns kvar, uppleva naturen, andas frisk luft och bara få känna lungnet. Ska tala om en händelse som jag fick uppleva för något år sedan.

Jag tog en promenad med min hund "Givetvis kopplad" så får jag helt plötsligt se en Rådjursget med sina kalvar, jag såg henne och hon såg mig. Hon stampade med hoven för att varna sina kalvar att det var otryggt för dom, dom la sig ner, och geten stog och avvaktade på vad som skulle hända, en normal reaktion hos djuren, när vi människor kommer in på deras revir.

Det var en ynnest för mig att få uppleva detta ögonblick, jag blev glad och lycklig.

Vad kommer att hända när ni går in och skövlar deras mark, ska vi inte få ha kvar några djur i vår natur? Har ni hört Sven-Bertil Taubes Änglamark? Lyssna på den och tänk efter vad budskapet i den uppmanar.

Så nu ber jag er att inte bygga en massa hus och vägar på Rågsveds naturvårdsområde. Det svider i mitt hjärta när jag tänker på vad som skall hända. "Människan är det största Odjuret"

Alltså INGET BYGGE!"

Hennes beskrivning fångar verkligen varför det är så viktigt för oss Rågsvedsbor att ha kvar friområdet i orört skick. Självfallet svarade jag henne att jag delar hennes uppfattning.