Nu är krafter igång för att förlänga betänketiden inför omvandlingar av allmännyttan till bostadsrätter, motiverat med att det behövs mer blandade boendeformer i ytterstaden. Rågsved där jag bor tas som exempel på ett område där folk anses behöva längre betänketid.
Vad säger oss detta resonemang egentligen? Att vi som bor i ytterstaden till skillnad från innerstaden inte begriper lika snabbt som innerstadsborna vilket klipp det kan vara att få köpa sin lägenhet till underpris? Det vill säga i innerstaden är det klipp, inte lika säkert i ytterstaden.
Tänk om folk i Rågsved faktiskt vill bo i allmännyttan, för den frihet och trygghet som det ger. Tänk om folk inte vill belåna sig upp till skorstenen, av oro för att inte klara räntorna om de blir sjuka eller arbetslösa? Tänk om folk vill ha kvar allmännyttan, för att barnen ska kunna bo när de växer upp?
Den tjusiga bild som debattörerna målar upp av ansvar, trygghet och upprustning i ombildade områden rimmar illa med berättelserna från Dalen. Där har de stora problemen med sophantering och bilkörning på gång- och cykelvägar tagits upp i ett mycket kritiskt medborgarförslag till stadsdelsnämnden.
En annan baksida är den oro som hyresgäster som inte vill ombilda känner inför utdragna ombildningsprocesser, där betänketiderna förlängts av olika skäl. Planerade upprustningar ställs in och otrivsel breder ut sig bland grannarna, när ombildningsivrarna driver på för att få folk att säga ja.
Istället för att oroa hyresgäster som gillar att bo i allmännyttan och oroa sig över att Rågsvedsborna inte köper sina lägenheter borde debattörerna börja oroa sig över bristen på allmännytta i innerstaden, som idag bara är enstaka procent efter utförsäljningarna som den moderatstyrda alliansen drivit igenom.
Håller helhjärtat med!
SvaraRaderaHåller helhjärtat med!
SvaraRaderaJag utgår från att Hyresgästföreningen anlägger moteld mot förslaget!
SvaraRadera