Stockholm är inte som Skellefteå

Skellefteå är inte som Stockholm. Skriver Sakine Madon i Norra Västerbotten. Det handlar om två städer som styrs helt olika politiskt. I Stockholm förs en ideologiskt mycket medveten politik som säljer ut så mycket som möjligt av gemensam egendom. Förskolor, hemtjänst, hyreshus som stockholmarna arbetat ihop i generationer. Avknoppningar, utmaningar och utförsäljningar gör några rika men många fattigare.

I den ena staden är jag uppväxt och i den andra bor jag nu. Om sommaren är jag tillbaka i Skellefteå där jag bodde fram tills jag gått ut gymnasiet. Utan sommaren i Skellefteå är jag en halv människa. Jag är präglad av min uppväxt. Geografiskt och politiskt. Tallskogen, hjortronmyrarna, insjöarna. Arbetarlitteraturen hemma i vardagsrummet. 1-majtågen med pappa. Vänsterengagemanget i Folket i Bild Kulturfront under IB-affären.

Bor i Rågsved. I Vantör där simhallen drivs av ett riskkapitalbolag. Där vård- och omsorgsboendet drivs av ett annat riskkapitalbolag. Där hemtjänsten avknoppades till underpris och där moderaterna och folkpartiet sedan dess vägrar låta äldre få möjligheten att välja kommunal hemtjänst i Rågsved och Hagsätra. Där högstadieskolan väljs bort av elever till förmån för vinstdrivande grundskolor eller skolor i stan.

Sakine skriver att det som är bra för ledande partier inte behöver vara det bästa för kommuninvånarna. Kritisk både mot blåa Stockholm som säljer till underpris och röda Skellefteå som driver en kommunal camping. Säger att företag inte behöver vara sämre i vården bara för att de är företag, om man har bra regler. Vad hon inte säger är dock att företag är till för att ge vinst till ägarna, till skillnad från kommunen.

Hur goda reglerna än är riskerar vinstintresset att pressa tillbaka kvaliteten genom minskad bemanning, glädjebetyg, sämre villkor för personalen. Marknadstänkandet spiller också över på kommunerna. För att vi ska vara säkra på att det är människors behov som är viktigast, måste vinstintresset bort ur skolan, äldreomsorgen och övrig välfärd. Då finns också plats för ideella organisationer som vill utveckla välfärden.

I Skellefteå är det mesta av välfärden fortfarande kommunal, som en följd av en medveten politik. Den välfärd som mina föräldrar jobbade ihop finns kvar i gemensam ägo. Vinster har inte hamnat i Jersey. För mig är valet lätt. Jag fördrar kommunal camping om jag får välfärden utan vinstsyfte, istället för en stad med privatisering som dogm, som minskar vår gemensamma egendom och gör staden allt mer segregerad.