Hälften av pengarna till kvinnorna!

Feminism och kvinnliga författare är temat för mitt läsande nu. Halvägs inne i Caitlin Morans bok Konsten att vara kvinna och jämsides Ordfronts senaste temanummer Feminism en gränslös kamp. Sen har jag oläst Anita Salomonssons Lika som kärlek eller sammanliggningen i Lubboträsk, Anita född i Hjoggböle som enda kvinna av fyra kända författare från byn. Som jag missat att läsa, men ska ta igen i sommar.

Morans bok är skriven i ett rasande tempo och mycket underhållande. Hon uppmanar till stridbar feminism. Jag håller inte med om allt och delar inte alla erfarenheter, men det gör inget. Hennes uppgörelse med förvrängda utseende- och klädideal är uppfriskande. Hade jag en tonårsdotter skulle jag ge henne boken. För Moran är feminism övertygelsen om att kvinnor ska vara lika fria som män. Den definitionen är bra.

I Ordfront läser jag hur den tidiga kvinnorörelsen såg på kraven på ekonomisk självständighet och rösträtt för kvinnor. En feminist och socialist som Wilhelmina Drucker 1897 insåg redan då att den ekonomiska självständigheten skulle vara svårare att uppnå än den politiska. Rösträtten skulle inte inkräkta på männens ekonomiska makt som gav dem gratis arbetskraft i hemmet och billig arbetskraft som arbetsgivare.

Än idag är inte kvinnors och mäns löner lika. Än idag arbetar många fler kvinnor deltid än män. Än idag har vi en könssegregerad arbetsmarknad. Än idag tar kvinnor huvudansvar för barn och hem. Trots rösträtten som kom 1921. Och vi har en alliansregering som med vårdnadsbidrag håller kvinnor borta från arbetsmarknaden. Som ökar inkomstklyftorna mellan kvinnor och män. Så, feminist, vad annars?