Spruckna drömmar i Rågsved

I natt jag drömde. Tänk om det som sägs om Rågsved blir verklighet.

Tänk om vi hade en kommunal förvaltning i Rågsved. Med många arbetsplatser. Bättre möjligheter för matställen och matbutiker att överleva och utöka. Kanske fler butiker. mer kultur. Fler som åker till Rågsved för att jobba. Inte bara ifrån. Fler upptäcker Rågsved. Vårt unika friområde. Fler som bor i Rågsved kan jobba i vår stadsdel. Fler i Vantör kan cykla till jobbet. Mer liv på dagarna. Mera än sovstad.

Tänk om öppna förskolan är kvar i Rågsved. Eller åtminstone tillbaka. Inte utlokaliserad i flera år till Högdalen i brist på bra lokaler. Tänk om SISAB kunde snabba på och göra klart lokalerna i Rågsvedsskolan. Tänk om öppna förskolan skulle ha byggts klar med rekordfart, för att Rågsved sägs vara prioriterad i Söderortsvisionen. Tänk så många fler småbarnsföräldrar som skulle upptäcka öppna förskolan. Ha ett bra ställe att gå till. Få kontakter. Så bra för barn och föräldrar.

Tänk om fritidshemmet Vallen byggts upp så fort som möjligt, när lokalen blev nedbränt. Så att barnen kan vara trygga med att deras skola är viktig även för de som bestämmer. Så att barnen varje dag slipper se de förkolnade resterna av Vallen. Slipper skada sig i bråten. Tänk om barnen och personalen på skolan redan kunde ha flyttat in i en ny fin lokal för Vallen och förskoleklasserna som var där.

Tänk om vi hade konstgräs på Rågsveds bollplan. Som många unga önskat. Som utlovats. Som alla säger sig vilja. Tänk om det i alliansens satsning på konstgräs 2014 funnits pengar över till Rågsved. Tänk om idrottsnämnden kommit ihåg att Rågsved skulle vara prioriterat. Kanske för mycket begärt.

Nä, det var visst  bara önskedrömmar. Att det som lovas av alliansen om att prioritera Rågsved inte stämmer gör mig arg. En ska inte narras. En som är stark ska vara snäll.