Från transportkompani till rejält handlingsutrymme

Stadsdelsnämndens dagordningar har blivit tristare. Allt färre beslutsärenden och allt fler uppföljningar. Viktiga beslut fattas i kommunfullmäktige och av höga chefer. Sannerligen inte i stadsdelsnämnden, annnat än när vi beslutar om verksamhetsplanen och privatiseringar. Men även verksamhetsplanen är hårt styrd av de pengsystem och privatiserinar som alltmer styr budgeteringen. Allt fler beslut tas i bolagsstyrelserna bakom stängda dörrar. Vad som återstår är projektpengar och ytterstadspengar, som tas av kapitalet och inte av driftsbudgeten som det borde.

Av dagordningens 30 punkter till kommande sammanträde i Enskede-Årsta-Vantör kallas 11 för beslutsärenden och sju för remissärenden. Av de 11 är det bara två som rör konkreta beslut, att inrätta en förskolepaviljong och att inrätta en gruppbostad. De andra ärendena är framförallt uppföljning av privata entreprenader, där det aldrig föreslås viten eller uppsägningar av avtalen, när de inte följs. Den slutna delen har sex ärenden. Bara ett är ett beslutsärende av rang, dvs. ett upphandlingsärende.

Ett viktigt beslutsärende på öppna delen är förvisso tertialrapporten, dvs. hur det gått med mål, uppdrag och budget. Men rapporten ger ingen samlad bild av äldreomsorg, socialtjänst eller förskola. Redovisningen är till för att stadshuset ska se att budgeten följs och görs därför inte utifrån varje verksamhets perspektiv. Dessutom har rapporten en detaljnivå som skymmer den större blicken. Dessutom vet jag ju att anställda är djupt kritiska till indikatorer som inte säger något viktigt och att så mycket av det arbete som görs inte syns i de budgetuppföljningsrapporter som skrivs.

Övriga punkter är formaliteter, anmälningar av protokoll, stadsdelsdirektörens information, redovisningar, beslut i sekretessbelagda individärenden etc. Och så har vi Nämndens frågor. Där anmäler vi när vi vill lägga skrivelser, eller ställer frågor. Men på det stora hela, alla textmassor som vi plöjer, känns långt från reellt beslutsfattande. Jag drömmer om en stadsdelsnämnd med ett riktigt handlingsutrymme, i pengar och rätt att göra lokala prioriteringar, tillsammans med medborgarna.