Den här staden måste tänka i stort och inte i stuprör. Inte ställa grupper mot varandra. Om det fick vi stadsdelsnämnden i Enskede-Årsta-Vantör en lektion ikväll. Hyresgäster hos Stockholmshem AB på Handelsvägen 186 protesterade mot att behöva flytta, då det exceptionellt tillgängliga huset ska byta ut karaktär.
Permanentboende som fått vanliga lägenheter i huset via medicinsk förtur och fått dyrbar bostadsanpassning ska flytta till andra fastigheter för att ge plats till ungdomsbostäder med tidsbegränsade kontrakt hos SHIS Bostäder. Ett antal andra permanentboende i insprängda lägenheter som varit handikappanpassade från början ska flytta inom huset, för att bereda plats för en efterlängtad gruppbostad.
Att huset på Handelsvägen är så tillgängligt och har så nära till tillgänglig service gör det lättare för personer med funktionsnedsättningar att klara vardag och arbetsliv. Det finns inga ersättningslägenheter som kan garantera denna vardagstrygghet, fick vi veta ikväll. En flytt gör människor beroende av bistånd som de inte behöver idag. Självbestämmandet minskar, vilket är i strid med ambitioner om att vara världens mest tillgängliga huvudstad. Dessutom tveksamt om det går att få ersättningslägenheter med så hyggliga hyror som på Handelsvägen 186, vilket är viktigt efter personer med funktionsnedsättningar generellt har låga inkomster.
Det verkar vara stort samhällsekonomiskt slöseri att göra om lägenheter i ett så tillgängligt hyreshus till ungdomsbostäder, istället för att göra det möjligt för fler rörelsehindrade att bo permanent i huset. Efterfrågan finns. Det är inte etiskt att ställa en grupp med funktionsnedsättningar mot en annan. Att personer med svåra funktionsnedsättningar tvingas flytta för att bereda plats för en gruppbostad är en dålig paniklösning. När vi i nämnden beslutade om gruppbostaden framgick inget om att nuvarande hyresgäster måste flytta.
Som jag ser det har förvaltning/nämnd och bolag/styrelse fått var sina hedervärda uppdrag från staden: Skaffa fram ungdomsbostäder! Skaffa fram gruppbostäder! I ivern att fullfölja har helhetssynen tappats bort. De som bor i huset har blivit överkörda. Ett föredömligt tillgängligt permanentboende tenderar att övergå till tillfälligt ungdomsboende. Känslan av inkludering för boende personer med funktionsnedsättningar förloras.
Nä staden. Nu får vi backa bandet. Och som min ersättare i stadsdelsnämnden Lars Sterneby sa, att vi har hamnat i den här dåliga situationen beror på att staden har byggt för lite hyreslägenheter!