Instämmer

Som man frågar får man svar

Kan inte låta bli att kommentera att äldreborgarrådet i SvD säger att staden har saknat den samlade bilden av Lex Sarah- och Lex Maria-anmälningar. Den som är det minsta insatt i den kommunala byråkratin vet att det är stadsledningskontoret som säger åt stadsdelsnämnderna vad de ska rapportera in till stadshuset. Svårare är det inte.

Jag har arbetat med verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser i stadsdelsnämnd i många år. Det var mycket tydligt att verksamhetsberättelserna under borgerligt styre blev magrare på intressanta uppgifter om kvalitet i verksamheten som till exempel kommentarer till domar och inspektioner från olika myndigheter. Orsaken var att dessa uppgifter inte längre skulle redovisas.

Jag kommer ihåg att vår MAS - medicinskt ansvarig sjuksköterska- alltid skrev en redogörelse över Lex Sarah och Lex Maria som togs in i verksamhetsberättelsen. Där gavs också en jämförelse med tidigare år. De lokala politikerna fick en mycket god insyn, och det är ändå den lokala nivån som ansvarar för äldreomsorgen.

Riktigt trist

Ofta är det tråkigt att få rätt, eftersom de negativa konsekvenserna av det felaktiga beslutet inte kan göras ogjorda. Sammanslagningen av Enskede-Årsta och Vantörs stadsdelsnämnder var fel när den beslutades av det blåa styret i Stadshuset och blir ännu mera fel när vi ser konsekvenserna:

".. anser flertalet intervjuade att myndighetsutövningen överhuvudtaget inte har fungerat sedan sammanslagningen mellan Enskede-Årsta och Vantör." Citatet är hämtat ur en färsk konsultrapport (vilken i raden kommer jag inte ihåg) om individ- och familjeomsorgens barn- och ungdomsverksamhet i Enskede-Årsta-Vantör.

Nedskärningar följde i spåren på sammanslagningen, men kritik från länsstyrelsen tvingade fram personalförstärkningar. Men det har inte räckt till. Sammanslagningen av nämnderna har lett till en jätteorganisation, med stort avstånd till ledningen. Inte heller tror man att det "nått fram till nämnden hur arbetsituationen egentligen är". Om det skulle jag säga att oppositionen visste, men de som makten har ville inte höra.

Liknande tongångar kan läsas i revisorsrapporten "Rektors roll och ansvar". Rektorerna ansåg att det är långt till ledningen i utbildningsnämnden. Grundskolerektorerna att det nära stödet minskat sedan de kom till utbildningsförvaltningen. Friheten att påverka sin skola var större i stadsdelsnämnden. Gymnasierektorerna undrade om deras signaler når till politiken ...

Min slutsats är att stort inte alltid är bra, för stor organisation skapar avstånd till chefer och politiker, minskar insynen, försämra arbetsmiljön, effektiviteten och kvaliteten. Till syvende och sist är det medborgarna som vi är till för som drabbas.

54 000 röster väntar på oss

Var tredje medlem i fackförbundet SKTF vet inte vilket parti de skulle rösta på om det var val idag läser jag i SKTF-tidningren nr 2/2010. Kommunaltjänstemännen är betydligt mer vilsna i valfrågan jämfört med svenskarna i allmänhet, där det bara är var femte som tvekar. Däremot står det klart att SKTF-medlemmarna håller mer på de rödgröna än på alliansen, där till exempel moderaterna bara får tio procent.

SKTF-tidningen efterlyser "politiska visioner med rötter i den verksamhet som bedrivs inom vård, omsorg och skola. Det saknas visioner för det kommunala kulturlivet, för fritidsverksamheten och socialtjänsten. Det saknas allt som oftast också nya visioner för de kommunala bostadsbestånden, den tekniska verksamheten och hälso- och miljöskyddet."

Totalt är det 54 000 osäkra SKTF:ares röster som står på spel i valet. Självfallet måste V ta den kastade handsken. Vi har bara fem procent av SKTF:arnas röster. Här behövs nya tag - kanske inspirerade av norska modellkommuner - för att göra det trovärdigt att en röst på vänsterpartiet är en röst på ett parti som kan utveckla välfärden tillsammans med de anställda och brukarna.

Vy mot Göta landsväg

Rågsveds friområde är en oas i Stockholm - blir naturreservat om (förlåt, när) rödgröna vinner valet!

Vinter i Rågsveds friområde

Stillheten är underbar!

Inblick i verkligheten

I torsdags kväll var Marie Antman och jag från vänsterpartiet i Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd ute med fältassistenterna. Vi hann med besök på Hagsätra fritidsgård, Örbygården och Dalens fritidsgård förutom rundor i lokala centrum för att kolla läget. Kylan bet i kinderna när vi pratade med ungdomarna vid Hagsätra tunnelbanestation, men för en fältassistent gäller det att hålla humöret uppe i alla väder!

Sådanana här stunder är höjdpunkter i en stadsdelspolitikers arbete, att få vara ute i verkligheten och följa den duktiga personalens arbete. Ett mycket viktigt inslag i fältassistenternas arbete är den förebyggande delen, att finnas i skolan och få goda relationer med ungdomarna. Det är guld värt när det händer något allvarligt.

Intrycken från kvällens möten väcker tankar om ungdomars villkor. Hagsätra fritidsgård finns sedan ett par år i tillfälliga lokaler, milsvida ifrån Dalens vackra och nyrenoverade gård med möjligheter till flera olika aktiviteter.

Segregationen skär även genom fritidsgårdarna, skiljer ut unga i stort sett beroende på klass och ursprung. En bilväg kan vara muren som håller rik ch fattig ifrån varandra. Vi måste hitta sätt att bygga vår stad och driva våra verksamheter och fördela våra skattepengar så att gränserna rivs ner till grunden.

Kill- och tjejkvällar finns på gårdarna som ett sätt att verka för att båda könen ska känna sig hemma på gården men är samtidigt uttryck för den ojämställdhet som finns i vår samhälle. Här krävs politisk vilja att satsa på ökad jämställdhet, fjärran från det vi ser i Stockholms stad idag.

Vi behöver tydliga och utmanande poitiska mål för jämlikhet och jämställdhet, mer resurser till verksamhet och utbildning för både ungdomar och anställda. Vi behöver ta bättre vara på personalens engagemang och stockholmarnas kreativitet, kanske kan de norska erfarenheterna med modellkommuner tjäna som inspiration?