Lokalbussens betydelse för kvinnofriden

I fredagskväll kom jag hem sent, hade varit på solidaritetsfest i Tyresö genom föreningen LUCA, som driver ett projekt till stöd för barfotabarnmorskor i Guatemala. Skulle som vanligt ta buss 744 hem till Rågsved via Högdalen.

Väl på bussen fick vi veta att bussen inte skulle åka ordinarie rutt via Bjursätragatan pga snön, utan fortsätta Rågsvedsvägen fram. En tjej i kön blev upprörd, rädd som hon var att gå hem från tunnelbanan och valde därför alltid 744:an som stannade nära hennes hem.

Jag frågade var tjejen bodde och konstaterade att vi bodde nära varandra, så jag erbjöd mig att gå med henne hem från Rågsvedsvägen. Hon sa ja men vi båda ifrågasatte varför bussen inte skulle gå den vanliga vägen, som faktiskt har byggts om för 20-25 miljoner kronor bara för att SL skulle börja köra buss där igen. Det var ett krav som Rågsvedsborna hade drivit i decennier.

När vi promenerade uppför Bjursätragatan berättade tjejen att hon hört mycket om våld, händelser som jag inte kände till fast vi bor nära. Bilden av Rågsved varierar verkligen med oss individer. Jag har bott över 25 år här utan att råka illa ut. Men jag går alltid längs upplysta gator och inte på parkvägar och känner mig trygg med att 744:an stannar nära där jag bor om kvällarna.

På den korta väg som vi hade sällskap berättade tjejen också om ostädat i tvättstugan, nedskräpning på gården, lyhörda hus, en hyresvärd som inte agerar. Som ganska ny i området kände hon sig inte helt bekväm. I ett nötskal handlade vårt samtal om hur viktigt det är att känna trygghet och trivsel i sitt bostadsområde.

Dagen efter sågs vi på bussen igen och hejade! Jag tänker att vi båda fick med oss något bra av vårt möte, vi hejar på en person till, vi lär ta sällskap hem nästa gång vi ses om kvällen i Högdalen när bussen inte går den vanliga rutten ...

Fortsätt kulturdebatten!

Efter en intressant diskussion med mina söner är jag beredd att se både datorspel och rollspel som kulturformer. En son beskriver att många datorspel är som interaktiva böcker. Rollspel ser han som improvisationsteater. Min yngsta son gillar framförallt det sociala umgänget i spelandet och att deltagarna skapar berättelsen. Båda tar upp att datorspelsvärlden är starkt kommersialiserad, och att spelutvecklingen driver fram behov av starkare datorer, vilket blir dyrt för tonåringar.

För mig är det viktigt att ha ett medborgarperspektiv i kulturpolitiken samtidigt som kulturarbetarna ska ha goda arbetsvillkor. Den knuten måste vi kunna lösa. Att stora delar av arbetarklassen - som via skatten finansierar det offentliga kulturlivet - samtidigt saknas i detta kulturliv är utmaningen för vänstern.

Det kan ju inte vara rättvist om säg 80 procent av barnen på Östermalm går i Kulturskolan, och tar del av de kommunala subventionerna som till stor betalas av lågavlönade stockholmare i förorterna. Samtidigt går kanske 15 procent av förortsfamiljerna barn i Kulturskolan, istället spelar många datorspel och rollspel - nya kulturformer - utan någon som helst kommunal subvention.

Jag funderar också på hur människors eget kulturskapande kan synliggöras genom till exempel folkets hus. Då behövs ökat stöd till samlingslokaler och lokal kulturverksamhet. Varför inte skapande verkstäder i alla stadsdelar för alla åldrar?

Vad jag förstår vore det bra med längre remisstid för vänsterns förslag till kulturpolitiskt program, det verkar inte vettigt att hasta fram beslut när mycket återstår att diskutera och kompletterande underlag behöver tas fram. Så jag skrev till partisekreteraren och vädjade om förlängd remisstid. Det tycker jag att fler ska göra. Så att fler kan delta i kulturdebatten, och påverka det nya programmet. Men idag har jag fått svar, det ser mörkt ut, om inte någon i partistyrelsen begär återremiss. Gör det blir min uppmaning!

Tillfälle i Rågsveds Folkets Hus!

Stoppa plastkortet

Stockholms stad har hittat på ett plastkort som de anställda ska ha för att säga rätt saker till media, vilket Hanne Kjöller sågar bra i DN idag. Till exempel ska man hålla sig till sitt eget arbetsområde, dvs inte tipsa om fel och brister inom andras område. Tala om att vilja inskränka de anställdas meddelarfrihet!

2-0 till Skellefteå

Vi som flyttat från Skellefteå får en tidning från kommunen, kul att läsa tycker jag. Senaste numret har en artikel om hur Skellefteå hanterar den ekonomiska krisen. Personalen ska inte dras ner, klokt! Underhåll ska tidigareläggas, infrastrukturprojekt finns i tänket, liknar det som Stockholms stad planerar. Men här minskar personalen, blir privata eller arbetslösa, med 8 000 på fyra år.

Mer skiljer. Stockholm sålde ut Birka energi under en tidigare borgerliga majoritet, Skellefteå Kraft finns kvar. Den ökande vinsten i bolaget har kunnat användas till välfärden utan att höja skatten. Vinsten går alltså tillbaka till medborgarnas väl och ve, istället för att hamna i privata företagares redan välfyllda fickor. Investeringar för 1 800 miljoner kronor kan göras, vilket ger jobb till arbetslösa.

Hänt på stadsdelsnämnden

Öppet möte med med stadsdelsnämnden ikväll. Roligare möblering av sammanträdeslokalen överraskande positivt, förut satt allmänheten och politikerna jättelångt ifrån varandra. Det kändes mycket bättre ikväll, nu kunde folk iallafall se varandra i ögonen.

Pensionärsrådet slöt upp kvinno- och mangrant, äldreomsorgen var ju temat för kvällen. Intressant föredragning av förvaltningen, vi får hoppas att de goda ambitionerna med att förbättra maten, måltidssituationen, sociala aktiviteter, utevistelse och dokumentation kan infrias och att inte det ökade socialbidraget gör att man måste göra nedskärningar.

Senare träffade vi projektledaren för nya ytterstadssatsningen i söderort. Tight tidplan, medborgardialogen först i höst, inte särskilt stora möjligheter för medborgarinflytande som jag kan se det just nu.

Ett försvar att lita på