Söndagskaffe på Fria Teatern

Idag var det öppet café i Högdalen, ordnat av Fria Teaterns vänner. Fullt med folk som vill ha kvar Fria Teatern, upprörda över kulturnämndens halvering av anslaget. Nästa år ska det inte bli några pengar alls, om inte de borgerliga politikerna ändrar sig.

Vänföreningen kommer att fortsätta att ordna söndagscaféer för att samla och skapa opinion för att kulturnämndens beslut ska omprövas. Det planeras musik och andra uppträdanden på den öppna scenen. Förhoppningsvis ska det också bli samtal och debatt med lokala politiker och kulturpolitiker.

För ska vi ha levande förorter ska vi ha kvar våra teatrar. Staden måste satsa mer på kulturen, inte mindre. Det går stick i stäv med Söderortsvisionen att lägga ner en teater i Högdalen. Tänk om borgerliga kulturpolitiker!

Natten räddad på Mårtensgården

Fick nyss veta att Mårtensgården nu är fullt bemannad nattetid, till skillnad från förra veckan, förra året och jag vet inte när. Det var Socialstyrelsen som i höstas i sin nattliga tillsyn upptäckte att demenssjuka inte hade personaltillsyn hela natten på Mårtensgården, Årstabergshemmet och flera andra vård- och omsorgsboenden.

Jag får ta reda på hur det här har gått till, för det har verkat totalt omöjligt varje gång vi i rödgröna oppositionen har krävt att bemanningen omedelbart måste utökas. Trots rekordstort överskott i budgeten har borgarna inte skjutit till mer pengar till Mårtensgården, med motiveringen att den så kallade pengen hindrar detta.

Så sent som på förra stadsdelsnämnden den 20 januari då vi debatterade verksamhetsplanen röstades oppositionens förslag ner om att omgående, dock senast natten till den 31 januari, se till att alla avdelningar/våningsplan på Mårtensgården skulle bemannas dygnet runt med närvarande personal.

Skönt att demenssjuka på Mårtensgården och deras anhöriga nu kan vara trygga med att tillsynen finns hela dygnet. Men man frågar sig hur det kunde bli på detta viset? Ska en rik kommun inte kunna ordna full nattbemanning utan behöva få uppmaning från en statlig tillsynsmyndighet?

Om falluckor och återvändsgränder

Mycket vill ha mer heter det. Och saliga äro de fattiga. Sådana tankar far genom mitt huvud när jag läser i dagens DN att Fredrik Reinfeldt stolt talar om sina skattesänkningar på världsekonomimötet i Davos. Upp och ner vända världen när rika måste lockas med mer pengar för att vilja bo kvar i landet medan sjuka och arbetslösa hotas med mindre pengar för att vilja bli friska och produktiva i kungariket Sverige.

Statsministern talar till världens höjdare i Davos och tar som vanligt de priviligierades perspektiv, till skillnad från Lena Andersson som i samma tidning skriver om ett Sverige av växande orättvisor som står och väger: "Ska en anda befästas där insikt om människans skörhet beskrivs som ´nån annan-ism´ eller som omtanke och jämlikhetssträvan" frågar sig Lena Andersson. Hon pekar ut "...socialdemokratins huvuduppgift är att påminna om hur det känns från maktunderlägets sida, särskilt när det motsatta perspektivet är så väl tillgodosett".

Mitt eget partis uppgift är också under debatt efter många dåliga val. Vi måste få en nytändning om vilket roll vi vill ha i samhället, vad vi kan bidra med och hur vi vill göra det trovärdigt att vår politik går att genomföra. Vänsterpartiet ska konsekvent ta underifrånperspektivet och koppla ihop med folkflertalets. Våra paroller ska vara jämlikhet och jämställdhet. Till skillnad från "valfriheten" som inte bara är en fallucka för de som inget har utan en återvändsgränd för medelklassen. Vinstintresset måste bort från välfärden. Alla skikt i samhället får det bättre om jämlikheten ökar. Vi har till och med forskningen på vår sida!

Sänkta anslag bäddar för sänkt skatt

Det vi ser i Stockholms stad är förstadiet till nästa skattesänkning. På annat sätt kan jag inte tolka de tokminskade föreningsbidragen inom idrotten. Borgarna har visserligen fått backa lite på besparingarna på grund av proteststormen, men inriktningen står fast.

Liknande besparingar finns i många kommunala verksamheter, men idrottsstödet kan stå som symbol för jakten på "onödiga" kostnader, allt för att pressa utgifter så att Sten Nordin kan presentera sänkt kommunalskatt i höst. Ideellt arbetande föräldrar får nu jaga sponsorer istället för att träna ungarna.

En givet slutsats är att föreningslivet omhuldas i retoriken men inte i praktiken av borgarna. Arbetslinjen ska nu in i den ideella sfären (som om den inte fanns där förut...). Liknande gap mellan verklighet och teori finns för kulturen, på det sociala området och för handikapporganisationerna.

Borgarna brinner för de vinstdrivande företagen, inte de ideella organisationerna. De kommer i kläm mellan pengsystem och mäktiga koncerner i anbudsgivningar, men är bra att skylta med för att göra privatiseringarna mer aptitliga.

De äldres väl före företagens

I hemtjänsten i Stockholm har ideella organisationer inte längre råd att driva hemtjänst, enligt Dagens Samhälle nr 3/2011. För pengen räcker inte. De som inte är lika seriösa tar av brukarens tid, för att ge vinst åt sina ägare.

I Enskede-Årsta-Vantörs hemtjänst rusar personalen som skållade råttor (ursäkta uttrycket!) för att hinna med de äldre. Anställda betalar priset genom att stressa, städa snabbare och inte hinna ta lunch alla gånger.

Efter Socialstyrelsens tillsyn av Mårtensgården har stadsdelsnämnden fått höra att pengen inte räcker för att bemanna alla fem våningar nattetid, utan fyra personal går runt på rullande schema. I den heliga valfrihetens namn stoppar peng-systemet ökad bemanning. Då hjälper inte 40 mnkr i överskott.

Pengen är beslutad av kommunfullmäktige och ska ges lika till privat och kommunalt, den kan inte ruckas på även om bemanningen brister. Exemplen visar att peng-systemet inte är till för de äldre utan för företagen.

Men det visste ju vänstern redan. Dags för högern att öppna ögonen!

Hatten av för Halland!

Varför kan alla anställda i region Halland erbjudas heltid och inte alla anställda i Enskede-Årsta-Vantör? När alla facken i stadsdelsnämnden yrkade på heltid som en rättighet och deltid som en möjlighet sa arbetsgivaren nej. När rödgröna oppositionen tog upp samma förslag fick vi inte heller respons.

I Halland har man däremot en överenskommelse, genom att moderaterna tog en "kastad handske" från socialdemokraterna enligt Etc nr 3, 2011. Regionen har öronmärkt 5 mnkr för reformen, och ska klara rätt till heltid för tusentals anställda genom planering. Kvinnor som arbetar deltid allra mest blir vinnare.

Vad lever vi i för en tid då kvinnor måste lita till en man för att klara försörjningen? Om Halland kan, så kan väl Stockholms stad, och Enskede-Årsta-Vantör! Nu är det bara för moderaterna att ta den kastade handsken ...

Hemlösa göre sig ej besvär

Hemlösheten är ofattbart nog osynliggjord i Enskede-Årsta-Vantörs verksamhetsplan, klubbad av den borgerliga majoriteten, baserad på en borgerlig budget i stadshuset. Detta trots att vi hade 329 hemlösa i senaste mätningen 15 april 2010, 54 fler än 2008, 91 fler än 2006. Inget annat stadsdelsområde hade fler hemlösa än Enskede-Årsta-Vantör. De som låg närmast var Södermalm med 219 och Farsta med 214 hemlösa.

När vänsterpartiet lyfte frågan i debatten fick vi veta att hemlösheten är komplex, att man inte kan klumpa ihop hemlösa, att man minsann bygger nya bostäder och så vidare. Att hemlösheten inte är enkel att lösa är knappast argument mot en samlad plan, snarare tvärtom. När vi har 51 hemlösa mellan 20 och 25 år bör det vara tillräckligt tungt för att sätta alla klutar till. Men nej.

Om det är att klumpa ihop hemlösa att ha en tydlig plan, som vi rödgröna vill, är det bra mycket bättre än att osynliggöra hemlösa som borgarna gör. Kanske beror oviljan att tala om hemlösheten att man har så lite att komma med? För utförsäljningen av allmännyttan har inte gynnat hemlösa, tvärtom har antalet billiga bra hyresrätter minskat rejält. Kanske för att missbruksvården skärs ned? Eller för att väntetiden till budget- och skuldrådgivning är tio månader?

En halvtidsanställd ska jobba med hemlösheten fick vi veta. Det blir inte många minuter över för var och en av de 329 hemlösa. När oppositionen önskade en redogörelse från förvaltningen om hemlösheten som vi fått tidigare uppmanades vi författa en skrivelse. Inte ens det kunde vi enas om vid sittande bord. Till slut kom det ändå en fråga från borgerligt håll om att få information om arbetet med hemlösheten. I det kan vi inte göra annat än att instämma.