Om falluckor och återvändsgränder

Mycket vill ha mer heter det. Och saliga äro de fattiga. Sådana tankar far genom mitt huvud när jag läser i dagens DN att Fredrik Reinfeldt stolt talar om sina skattesänkningar på världsekonomimötet i Davos. Upp och ner vända världen när rika måste lockas med mer pengar för att vilja bo kvar i landet medan sjuka och arbetslösa hotas med mindre pengar för att vilja bli friska och produktiva i kungariket Sverige.

Statsministern talar till världens höjdare i Davos och tar som vanligt de priviligierades perspektiv, till skillnad från Lena Andersson som i samma tidning skriver om ett Sverige av växande orättvisor som står och väger: "Ska en anda befästas där insikt om människans skörhet beskrivs som ´nån annan-ism´ eller som omtanke och jämlikhetssträvan" frågar sig Lena Andersson. Hon pekar ut "...socialdemokratins huvuduppgift är att påminna om hur det känns från maktunderlägets sida, särskilt när det motsatta perspektivet är så väl tillgodosett".

Mitt eget partis uppgift är också under debatt efter många dåliga val. Vi måste få en nytändning om vilket roll vi vill ha i samhället, vad vi kan bidra med och hur vi vill göra det trovärdigt att vår politik går att genomföra. Vänsterpartiet ska konsekvent ta underifrånperspektivet och koppla ihop med folkflertalets. Våra paroller ska vara jämlikhet och jämställdhet. Till skillnad från "valfriheten" som inte bara är en fallucka för de som inget har utan en återvändsgränd för medelklassen. Vinstintresset måste bort från välfärden. Alla skikt i samhället får det bättre om jämlikheten ökar. Vi har till och med forskningen på vår sida!