Det vi ser i Stockholms stad är förstadiet till nästa skattesänkning. På annat sätt kan jag inte tolka de tokminskade föreningsbidragen inom idrotten. Borgarna har visserligen fått backa lite på besparingarna på grund av proteststormen, men inriktningen står fast.
Liknande besparingar finns i många kommunala verksamheter, men idrottsstödet kan stå som symbol för jakten på "onödiga" kostnader, allt för att pressa utgifter så att Sten Nordin kan presentera sänkt kommunalskatt i höst. Ideellt arbetande föräldrar får nu jaga sponsorer istället för att träna ungarna.
En givet slutsats är att föreningslivet omhuldas i retoriken men inte i praktiken av borgarna. Arbetslinjen ska nu in i den ideella sfären (som om den inte fanns där förut...). Liknande gap mellan verklighet och teori finns för kulturen, på det sociala området och för handikapporganisationerna.
Borgarna brinner för de vinstdrivande företagen, inte de ideella organisationerna. De kommer i kläm mellan pengsystem och mäktiga koncerner i anbudsgivningar, men är bra att skylta med för att göra privatiseringarna mer aptitliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
lundmarkrosa@gmail.com