En cyklist talar ut

Cyklar ibland från Rågsved till jobbet i stan. När vädret är hyggligt. Det är ett bra sätt att få motion och hålla blodtrycket i schack, men också förenat med livsfara. Så länge jag håller mig i förorterna går det utmärkt, det är gott om plats på cykelbanorna och mycket grönska som förgyller cykelturen. Som stadsdelspolitiker är det nyttigt att passera sitt stadsdelsområde varje dag. Se klassamhället som skär genom Enskede-Årsta-Vantör genom tydligt uppdelade stadsdelar av hyreshus och villor.

Så fort jag kommer fram till Nynäsvägen blir det outhärdligt bullrigt. När jag susar över Skanstullsbron till hippa Söder känner jag frihetskänslor och att jag tillhör staden. Men det gäller att hålla tungan rätt i mun och fötterna stadigt på pedalerna. Skulle jag väja för en glasbit eller tappa koncentrationen och vingla finns risken att jag orsakar en seriekrock. Få cyklister håller avståndet och nästan ingen plingar vid omkörning, så man får ingen vink om att någon är på gång att köra förbi.

Ibland kör cyklister om på höger sida. Många kör mot rött. Utan att skämmas. För att inte tala om att knappt någon stannar för att släppa förbi gångtrafikanter vid övergångsställen. När jag stannar och tydligt visar att jag vill släppa över gångtrafikanterna får jag ett tacksamt stort leende tillbaka. Kan tala om att det är beroendeframkallande. Hoppas fler vill pröva. Då får vi säkrare gator.

Många cyklister verkar ha så förfärligt bråttom att man inte har tid med trafikreglerna. Om man nu kan dem. Ska vi få en cykelstad för alla krävs att cyklister lär sig trafikreglerna eller använder de regler man en gång lärt. När jag nu är igång vill jag säga att en del gångtrafikanter behöver tänka på hur de går. Att inte stega rätt ut i en cykelbana. Att stanna vid övergångstället och visa att man vill gå över, inte bara snedda snabbt ut på gatan så att man som cyklist inte hinner förstå att man vill gå.

Så nu har jag fått ur mig veckans intryck från cykelstråket Rågsved-Stadshuset-Rågsved. För jag vill ha en cykelstad där alla är välkomna - från elitcyklisten till motionären, jobbpendlaren, vardagscyklisten och sällancyklisten. Där gångtrafikanter respekteras och respekterar. Och förstås - mer utrymme på gatorna för cyklister och mindre för bilar. För klimatets och trivselns skull.