Hej och tack Jonas!

Ikväll berättade Jonas Sjöstedt att han avgår som partiledare efter åtta år och flyttar till familjen i Hanoi. Det var ett ledsamt, om än delvis väntat, besked i en tid då partiet går framåt, ökar i förtroende, skärper tonen och pressar regeringen när de går långt högerut, är på väg att kaosprivatisera arbetsförmedlingen, inte skyddar välfärden i kommunerna, hotar arbetsrätten, öppnar för marknadshyror. Där sätter Vänsterpartiet stopp, där går gränsen.

Men förstås, vi vill inte ha partiledare på livstid. Så det är väl bara att bita i sig att den partiledare som jag gillat allra mest någon gång måste sluta. Innan han valdes bloggade jag från 2007 och framåt om behovet av en ny partiledare och att Jonas var min kandidat. Här och här och här och här och här och här kan du läsa. Även om jag inte gillat allt Jonas har gjort så har jag aldrig ångrat mitt stöd. Vänsterpartiet har gjort skillnad i praktiken, både nationellt och kommunalt, blivit grönare och ökat rättvisan för vanligt folk med Jonas som partiledare.

Nu är det upp till oss medlemmar att ta vara på det förtroende som partiet har idag och se till att vi skaffar oss en ny partiledare, eller två i delat ledarskap, som är kloka, modiga och har brett förtroende i landet. Så att vi efter valet 2022 är redo att vara med och styra!