Att ha jobbet kvar eller inte, det är frågan

Igår sa jag hej då till en tidigare arbetskamrat i Enskede-Årsta stadsdelsförvaltning som fått annat jobb. Alla administratörer går nu i väntans tider och undrar om de får behålla jobbet eller inte, eftersom det borgerliga styret ska skära ner hälften av alla administrativa anställningar i nya förvaltningen Enskede-Årsta-Vantör. Duger, duger inte, duger, duger inte ... så mal tankarna. Jag vet för jag var med när Enskede och Årsta stadsdelsförvaltningar slogs ihop 1999 och nära 70 arbetskamrater blev utan jobb. Vi som blev kvar fick en tuff arbetsmiljö. Jag var med 1997 när stadsdelsreformen infördes och vi fick vänta fem månader på besked om jobb. Sen fick jag slåss ett halvår i Hässelby för att få anställa en administratör som vi så väl behövde. Jag kan inte namnge en enda av mina tidigare arbetskamrater vars kunskaper inte gör skillnad för medborgarna och verksamheterna. Äldre erbjuds pension, som om inte deras kompetens behövs. Vilket slöseri att inte uppmuntra dem att jobba kvar till pensionen och sedan förmedla kunskaper till den nya generationen som tar vid. De yngre slutar nu om de får chansen. Det här är priset som vi får betala, både vi som röstade rött och de som röstade fram det blåa styret. Tycker ni att det är värt priset?