Lugnet före stormen

Lördag förmiddag, vindstilla, sju plusgrader och solen lyser över mitt hem på Stövargatan i Rågsved. Men det är ett bedrägligt lugn.

Några grannar har kallat till möten om att bilda bostadsrättsförening. Känslan som fyller mig är ofrihet och vanmakt. Jag vill inte köpa och jag vill inte bli hyresvärd åt mina grannar som inte har råd att köpa. Jag vill att våra kvarter ska vara bra att bo i för alla. Ingen ska vara andraklassens boende som hyresgäster i bostadsrättsföreningar.

På annan plats pågår utförsäljning till privata hyresvärdar av flera allmännyttiga bostadshus i Rågsved, bland annat i Snösätra. När hyresgäster inte vill och kan köpa ska husen säljas över huvudet på de boende, som förlorar trygghet, plats i internkön, i ungdomskön och som förlorar sin valfrihet - som det så vackert heter i andra sammanhang.

De som valt att bo i kommunens bostadsbolag äger nämligen inte rätt att välja bostad i högeralliansens Stockholm. Vi får inte välja att ha kvar kommunen som hyresvärd. En del av oss har valt att bo i hyreshus i Rågsved och en del av oss har inte haft råd att bo i andra stadsdelar. Rika Östermalm och Bromma har inte haft bostäder att erbjuda de mindre bemedlade. Vi som valt att bo här har valt fel i alliansens ögon och ska antingen tvingas att köpa våra lägenheter eller säljas till högstbjudande.

Motbjudande är ordet - valfriheten gäller bara de som har pengar och handlar bara om pengar. Valfrihet är ett begrepp och en möjlighet som hör hemma på marknaden. Jag tror istället på solidaritet och alla människors rättigheter till en god bostad.