Plåster på såren

En remiss om borgarnas barnpolitik behandlades på senaste stadsdelsmötet, och det är en fråga där vänsterpartiet och alliansen står mycket långt från varandra. Där vi vill satsa på pedagogiken i förskolan som det första ledet i det livslånga lärandet vill de borgerliga partierna satsa på nygamla konservativa favoriter som vårdnadsbidrag, flerfamiljssystem och bidrag till egna barn i familjedaghem.

Dessa former av barnomsorg konserverar uråldriga könsroller, där kvinnan blir kvar i hemmet, eftersom pappan fortsätter sitt yrkesliv medan mamman tar hand om barnomsorgen.

I förskolan strävar vi efter att öka antalet pedagogiskt utbildade förskollärare medan de som utför barnsomsorg i hemmet kan ha vilken utbildningsbakgrund som helst. Det säger sig självt att de höga ambitionerna i förskolans läroplaner har mycket bättre möjligheter att uppfyllas i förskolan än i barnomsorg som bedrivs i hemmen.

Självklart bör familjedaghemmen få finnas kvar, eftersom det finns barn som måste ha mer småskalig barnomsorg på grund av till exempel allergier, men det finns ingen anledning att bygga ut den här typen av barnomsorg med ytterligare varianter. Statistiken visar klart att föräldrar föredrar förskola, mycket få har ansökt om det nya vårdnadsbidraget - det går ju inte att leva på, vare sig för en ensamstående mamma eller för par som är vana vid två heltidsinkomster.

Alliansen menar att vi är emot valfriheten när vi vill värna om förskolan, och att vi är emot att föräldrarna får välja själv. Men när de väljer, väljer de förskolan så jag kan inte se annat än att vår politik gynnar det som föräldrar vill ha. Den valfrihet som borgerliga partier erbjuder är ingen reell valfrihet, eftersom den diskriminerar ensamstående föräldrar som inte kan leva på 3000 kr i månaden.

Enda ljuspunkten i den borgerliga remissen är förslaget att bygga ut allmän förskola från tre istället för fyra år som gäller idag. Det gynnar barnen som annars inte skulle få ta del av en pedagogisk verksamhet. Samma effekt skulle det bli om dessa barn gick i vanliga förskolan, men en utbyggd avgiftsfri förskola kan vara ett steg mot en avgiftsfri förskola för alla barn, vilket jag tycker vore bra. Mer fokus på förskolan än på barnomsorg med andra ord - även om barnomsorgen kommer på köpet!

Den borgerliga tanken är förstås att allmänna förskolan ska vara komplement till de olika typer av barnomsorg i hemmet som ingår i deras barnpolitik. Jag ser förslaget om allmän förskola för treåringar som ett indirekt erkännande av att de gammaldags barnomsorgsformerna i allmänhet inte håller måttet i pedagogiskt hänseende och ett led i kompromissen med kd som står för den mest bakåtsträvande borgerliga barnpolitiken.