Dottersstolthet

Idag kom oväntat en av min sedan 23 år döde fars arbetskamrater på Folksam förbi stugan och bad att få hälsa på mig. Jag tror inte att vi hade setts sedan jag flyttade från Skellefteå om jag inte sprang förbi pappa på kontoret någon gång då jag var hemma och hälsade på.

Det visade sig att pappas arbetskamrat var pappa till stuggrannens måg, vilket jag inte visste trots att vi haft stugor bredvid varandra i decennier. Vi pratade om folk som jobbat på Folksam då min pappa levde, flera lever idag fast de är gamla (min pappa skulle ha varit över 90 om han levt idag). Han lovade hälsa och jag lovade hälsa min bror som han också kom ihåg mycket väl.

Jag fick ett infall och frågade hur det var att arbeta med min pappa, Ivar Lundmark, som ju var 30 år yngre och fick svaret att han var mycket kunnig - en legendar inom Folksam! Vad roligt det är att få en sådan erkänsla för sin pappa, samma stolthet kan man känna för sina barn.

Sådana möten stärker, gör en sedd, att träffa någon som kände ens föräldrar, visste hur de var, kan berätta. I anonyma Stockholm är det sällsynt att träffa gamla vänner spontant, men i lilla Skellefteå är det möjligt. Både på gott och ont, idag var det på gott!