Långt ifrån medborgarnytta

Medborgardialog diskuteras i nätverk bland kommunpolitiker. Jag har blivit med i ett sådant nätverk. Vi hade första träffen i fredags. Där fick jag veta att erfarenheten visat att medborgarna är mest intresserade av att föra dialog om det finns en tydlig koppling till resurser och om frågor som medborgarna uppfattar som viktiga.

Osökt kom jag in på Boendedialogen i Söderortsvisionen, som haft återkoppling i dagarna tre i Rågsved med final idag på Rågsvedsdagen. Som boende i Rågsved har vi fått veta att festplatsen på Perssons Betong rustats upp, att det städas bättre, att det blivit bättre belysning, att det har varit trygghetsvandringar osv.

Det här är frågor som människor tycker är viktiga och där det som blivit bättre uppskattas, men samtidigt är det ganska politiskt ofarliga områden. De stora frågorna som rör resurser och kapital är det betydligt svårare att få gehör för. Även om Boendedialogen har tillkommit har inte de ordinarie beslutsvägarna ändrats.

Vi har till exempel exploateringsnämndens beslut om markreservation för NCC på kolonilotterna och Bråtegränd, där borgarna inte ens kom ut på koloniföreningens visning av området! Om det varit äkta dialog skulle sammanträdet hållits i Rågsved och ha förberetts genom en visning av området. Och sammanträdet skulle ha varit öppet för allmänheten. Det hade jag kallat åtminstone embryo till medborgardialog!

Hade borgarna tänkt efter före hade inte förvaltningshuset i Högdalen lagts ner och allt flyttats till Slakthusområdet, utan då hade det nya förvaltningshuset placerats i Högdalen eller någon annan ytterdel av Enskede-Årsta-Vantör. Där det hade gjort mest nytta. Där medborgare som inte gör sin röst hörd är bosatta. Sådana aspekter som man ska tänka på när man vill öka medborgardialogen.

Hade Kulturnämnden vägt in Söderortsvisionen i sina beslut om kulturbidrag hade de frågat sig vad det skulle innebära för Högdalen att dra ner på anslagen till Fria Teatern. De skulle då förhoppningsvis kommit till ett annat beslut. För några år sedan drog de ner anslaget till Picknickteatern, som nu lever på marginalerna. Om Kulturnämnden hade haft sitt sammanträde i Högdalen och det hade varit öppet för allmänheten hade många kunnat ta del av hur politikerna resonerade.

Parkteatern är en annan fråga som människor tycker är viktiga men där de inte haft någon talan i Stadsteaterns styrelse som inte sett till att lägga flera föreställningar i förorterna. Visst kostar det men tänk den nytta och glädje som förortsborna hade haft med mer sommarteater! Helt i linje med Söderortsvisionen.

Ungdomsmottagningen i Rågsved finns knappt, det är en filial som mest är stängd och som därför inte lockar till sig ungdomar. Om borgarna tänkt medborgarnytta hade de först och främst frågat ungdomarna i området hur de ser på ungdomsmottagningen, sedan hade de förhoppningsvis tänkt en gång till och summerat ihop samhällsnyttan med att vara nära där de unga bor med kostnaden och insett att det blivit plus.

Och simhallen i Högdalen. Där man ska privatisera fast folk är nöjda. Var finns medborgardialogen? Varför vill man inte lyssna i denna fråga? Jo, för att det handlar om mycket pengar för företagen att tjäna om de får driva hallen.

Sammantaget har vi långt från medborgarnyttan i Stockholms politiska liv, det är lätt att som medborgare uppfatta boendedialogerna som närdemokrati, dvs. i princip få bestämma över toalettpapperet men inte över hur badrummet ska byggas!