Utan kris ingen utveckling

KRIS Vänsterpartiet har bara 4,5 procent i dagens SCB. En statistiskt säkerställd minskning. Jag har skrivit om partiets harvande kring 4-procentsgränsen flera gånger och efterlyft en ny ledning för partiet. Inte bara partiledaren utan hela partistyrelsen.

Vänsterpartiet är i en kris efter att ha gått igenom valnederlag efter valnederlag. Samtidigt saknar jag ett riktigt krismedvetande i partiets ledning. De vågade inte se krisen i vitögat och ordna en extra kongress. Det hade vi behövt efter valet eller som start på nya året.

Istället fick vi en framtidskommission. Vi hoppade över krisbearbetningen, det blev vakuum upplever jag det. Vi saknade partiforum att diskutera nederlaget i. Istället gick vi väl och funderade själva, och i våra föreningar. Men inget samlat för hela partiet.

Ur kris kan utveckling komma. En kris ger möjlighet att stärkas, när man bearbetat krisen. Jag tror inte att det är möjligt för ett parti att hoppa över den fasen, likväl som inte människor kan hoppa över krisen när den kommer. Känner ingen entusiasm inför framtidskommissionens rapport.

Det enda som är bra med vänsterpartiets låga siffror att ingen i längden kan förneka att vi är i en kris. Vi stagnerar. Som Jens Holm skriver, det händer för lite, vi förvånar sällan.

Mitt hopp är att kommande kongress ska besluta om delat ledarskap, som en följd av många motioner som föreslår detta. Att vi också ska ta fram en vision som är spännande, innovativ, solidarisk, konkret som slår an hos människor, talar till deras längtan, tro på rättvisa och nyfikenhet.