Barnfattigdomen klyver Enskede-Årsta-Vantör

Enskede-Årsta-Vantör har en barnfattigdom på 15,5 % år 2011, enligt Rädda Barnens årsrapport 2013. Mycket, men inte långt från snittet i Stockholms stad på 13,7 %. Verkar inte så illa, eller?

Nja, bakom siffrorna döljer sig stora inkomstskillnader. Rädda Barnens årsrapport 2013 visar att Vantör 2011 har 24,3 % barnfattigdom och Enskede-Årsta 8,5%, jämfört med hela områdets 15,5 %. De nedbrutna siffrorna visar att Vantörs höga barnfattigdom osynliggörs när statistiken för hela Enskede-Årsta-Vantör slås samman. Även Enskede-Årstas gynnsamma läge, några %-enheter från innerstadssiffrorna, försvinner i snittsiffran.

Från 1991 till 2011 har Enskede-Årsta minskat barnfattigdomen från 18,9 till 8,5 % medan Vantör bara minskat minimalt från 24,7 till 24,3 %. På 20 år har skillnaderna mellan Enskede-Årsta och Vantör ökat från 5,8 till 15,8 %-enheter. Det är större skillnad 2011 än 2005 (14,6 %-enheter) men mindre än 2010 (16,4%-enheter). Som Rädda Barnen skriver "Sedan 1990-talets början har inkomstskillnaderna ökat kraftigt mellan de rikaste och de fattigaste barnfamiljerna."

De allra rikaste barnfamiljerna i Sverige skulle 2011 kunna försörja nästan tre familjer till på sin inkomst, medianfamiljen hade mer än dubbelt så mycket pengar som barnfamiljer med lägsta godtagbara levnadsstandard medan de som hade det bäst bland de allra fattigaste nätt och jämnt fick ihop till det mest nödvändiga. Så ser verkligheten ut bakom snittsiffrorna i Enskede-Årsta-Vantör som inte verkar så farliga.

Rädda Barnen ska ha heder av att de fortsätter att redovisa statistiken även för de tidigare stadsdelsområdena, så att det blir möjligt att granska skillnaderna inom socioekonomiskt segregerade stadsdelsnämnder. Tyvärr är mycket av stadens och framförallt landstingets statistik inte nedbrutna, utan utgår från nuvarande stadsdelsnämndsindelning. Så döljs segregationen i ohälsa under snittets tjusigare yta.