En midsommarhistoria

Igår när hela familjen, uppklädda, var på väg till tunnelbanan i Rågsved för att åka och fira midsommar med släkten i Farsta, ropade en somalisk kvinna till oss: "Är ni svenskar?" Ja svarade vi och såg undrande ut, den frågan hade vi aldrig fått i Sverige förut.

Kvinnan fortsatte, när hon hört att vi var "svenskar", och frågade: "Varför flyttar alla svenskar härifrån, när invandrarna kommer hit? Vi är inte farliga!" Jag sa att vi hade bott här i över 25 år. Kvinnan frågade om vi var på väg till landet, och jag svarade vart vi var på väg.

Min man skämtade om att det var så kallt i Sverige, så man borde egentligen flytta till ett varmare land, kanske (underförstått Somalia) ... Kvinnan tyckte Sverige var ett bra land att bo i, mycket bättre än Somalia där det var våld och otrygghet. Om svenskarna flyttade till Somalia, skulle det också bli ett bra land tyckte hon.

Kvinnan vars namn jag inte vet skulle fira midsommar på Östermalm, där hon sedan många år kände en familj som hon umgicks med. Hon var ensam i Sverige, utan släkt, den gamla mamman bodde i Damaskus och fadern var död. Vi skildes och önskade varandra glad midsommar.

Jag är glad för att kvinnan ställde sin fråga, som hon kanske funderat länge på. Kanske tänkte hon nu eller aldrig, den här familjen ser ut och vara "svenskar" (blonda söner), de verkar vara på väg att fira midsommar, precis som jag.

Och nu tänker jag på alla tusentals personer som bor i Rågsved och inte är födda i Sverige och tänker varför har vi inte pratat mer med varandra, tidigare, då hade kanske fler svenskar valt att bo kvar i Rågsved istället för att flytta ut när invandrarna flyttar in ...