Att åka 744:an mellan Högdalen och Rågsved är ingen vanlig busstur, tvärtom. Det är en levande historielektion i 1900-talets Sverige, iallafall om du har turen att åka med fru S. Och en lektion om hur det är att vara gammal i högerns Sverige.
Varje gång jag åker buss med fru S får jag veta lite mera om hur det var att vara fosterbarn, att börja arbeta vid 12 års ålder, att uppfostra sina egna barn som ensamstående mor, att kämpa fackligt för att kvinnor ska ha lika lön som män.
Jag får veta att fru S ryter till på PRO-möten, att hon fortfarande gör sin stämma hörd när hon ser orättvisor som att de höga politikerna höjer sina löner och att pensionärerna får betala mer skatt än de som arbetar. Hon vet att kamp lönar sig, för hon uppnådde målet att kvinnorna på distributionen fick samma lön som 1:e tryckaren, och därmed en anständig pension när åldern var inne.
Fru S frågar mig hur det går med politiken. Jag är försiktigt opmistisk och tänker på senaste SCB-siffrorna för Stockholms kommun som visade 9,5 procent. När jag säger att hon borde gå in i Vänsterpartiet börjar hon prata EU-val och berömmer Piratpartiet för att prata tydligt och rakt på sak. När jag säger att V har lika bra integritetspolitik som PP säger fru S att den där Ohly går det inte så bra för, och inte Sahlin heller, hon är för svag i fru S ögon.
När jag säger att PP inte har någon politik annat än för Internet till skillnad från V, säger hon att det kan komma. 80 år och mer därtill som kämpat mot överheten i hela sitt liv tycker att PP är en frisk fläkt. Hon reagerar mot höga EU-löner och tycker att Sverige ska gå ur EU, ändå röstade hon inte på det enda parti som har EU-utträdet inskrivet i partiprogrammet!
Bussturerna med Sonja lär mig mycket, och jag hoppas jag får åka många gånger fler med henne så att jag kan fånga upp vad vi i V behöver bli bättre på, för att Sonja ska känna förtroende för ett parti som vänsterpartiet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar