Reclaime stadsdelsnämnderna

Stadsdelsnämnderna är inte vad de var en gång.

Lokaldemokrati där de boende inte hade alltför långt till lokalpolitikerna och de öppna mötena i nämnden. Där det mesta av lokal kommunal service avhandlades och beslutades. Där vi kunde handla snabbt när det behövdes. När föräldrar var missnöjda med skolan kom de och diskuterade med politiker som fattade besluten.

Så är det inte idag. Skolbarnsföräldrar har ingen öppen kanal att vända sig till när de är missnöjda. Istället får man byta skola. De som inte fattar galoppen får skylla sig själva. Så trollar borgarna bort sitt ansvar.

De som vill klaga på omsorgen om äldre, funktionsnedsatta, socialt utsatta har fortfarande chansen, gör det tack och lov när stora nedskärningar är på gång. Men mycket har blivit privat, och det är svårare att göra något åt bristerna.

Nu på torsdag har vi stadsdelsnämnd i Enskede-Årsta-Vantör. Av dagordningens 13 beslutsärenden handlar 5 om privatiseringar på ett eller annat sätt, 4 om oppositionens skrivelser om eländet till följd av högerpolitiken och 2 om rapporteringar till Socialstyrelsen.

Återstår månadsrapporten om 24 miljoner kronor plus och en rapport som bland annat visar allt fler pojkar prövat narkotika. Vi har alltså pengar att satsa till en förstärkning av det förebyggande arbetet, men i M-klassade Stockholm styrt av stadshuset premieras budgetöverskott högre än allt annat.

Med vänsterpolitik hade vi haft mer pengar i budgeten, vi hade kunnat förstärka alla verksamheter i stadsdelsnämnden och ha en budget i balans. Plus minus noll är målet, inte att alltid ha tio tjugo miljoner kronor plus.

Stadsdelsnämnderna måste åter få spela roll.