Dags att syna moderat socialpolitik

Får under lördagsstädningen FAMNAS (Riksorganisationen för vård och omsorg utan vinstsyfte) annonsbilaga i min hand och blicken faller osökt på barn- och äldreministern Maria Larsson svar om värdet av non-profit-sektorn inom vård och omsorg. Hon säger att "större utrymme för idéburna organisationer inte får betyda att socialtjänsten på något sätt frångår eller abdikerar från sitt lagstadgade ansvar."

Det var iallafall bättre besked än vad det moderata socialborgarrådet Anna König Jerlmyr lyckades ge under frågestunden i kommunfullmäktige den 21 februari. Trots tre frågor från Roger Mogert (S) vägrade hon svara på hur mycket det offentliga skulle dra sig tillbaka från välfärden och lämna över till välgörenhet. Frågan är högst adekvat eftersom socialborgarrådet strax dessförinnan hade skrivit i Aftonbladet att det offentliga ska vara ett komplement till det civila samhället (och inte tvärtom). Den här perspektivförskjutningen som statsministern också står för måste upp till en bred debatt!

I fullt genomfört skick skulle Anna König Jerlmyrs extrema politiska ståndpunkt nämligen innebära att socialpolitiken går tillbaka i tiden till när utsatta människor fick lita på bättre bemedlades välvilja, som när som helst kan upphöra. Att vi redan är på väg mot ett minskat samhällsansvar märks efter den första och inne på den andra mandatperioden med M-märkt socialpolitik. För högern går skattesänkningar före till och med den ynka miljon kronor till handikapporganisationernas intressepolitiska arbete, som drogs in så fort Ulf Kristersson fick ansvaret för socialroteln! Inget av de båda moderata socialborgarråden har heller fått fram de 100 miljoner kronor årligen i budgettillskott till den sociala barnavården som behövs enligt Kristersson egen BUSS-utredning.

Den moderata välgörenhetsdiskursen får inte heller stöd hos volontärerna och non-profit-organisationerna. De vill inte ta över ansvaret för socialpolitiken, utan fortsätta som komplement till det offentliga. Ideellt arbete har definitivt en roll att fylla, det har många gånger bidragit till att lyfta fram brister i den allmänna välfärden. Ett mycket tydligt exempel är kvinnojourernas arbete. Men när väl samhället blir varse sprickorna i välfärden ska samhället också ta sitt ansvar.

Men med högerstyrd socialpolitik får vare sig organisationerna eller socialtjänsten tillräckligt med resurser, till skillnad från vad som avsätts i Vänsterpartiets budgetreservation. För oss i vänstern som vill ha en välfärd utan vinstintressen är organisationerna i FAMNA intressanta att samverka med, till skillnad från riskkapitalbolagen som gynnas av högerns politik.