Dagen efter

Dagen efter höstens första stadsdelsnämnd med öppen frågestund kan jag än en gång konstatera att befolkningen inte hittar fram till lokalpolitikerna, åtminstone inte den här vägen. Ett par Årstabor var på plats, en för att göra reklam för Årstafältets dag den 22 augusti - dit ska vi förstå för att visa att vi värnar fältet mot de som vill bygga bort Söderorts sista gärde.

Annars hade fältassistenterna mycket bra information om sitt arbete, de gör säkert stor skillnad för många ungdomar i vårt område. På min fråga om drogsituationen fick jag veta att vi inte skiljer oss från Stockholm i stort. Det låter bra men när man tänker efter säger det mycket litet, eftersom höga värden i ett områden vägs upp av låga värden i ett annat.

Med cirka 85 000 invånare är Enskede-Årsta-Vantör en stor del av Stockholm, med en lika stor segregring som i staden i stort. Vi har arbetarklassområden som Rågsved, Hagsätra, Dalen, Östberga och övre medelklassområden som Enskedefältet, Gamla Enskede , Stureby och Örby.

Skillnaderna upplever jag då jag cyklar till jobbet rakt igenom vårt stadsdelsområde. Glasskross på cykelbanan mellan Rågsved och Högdalen hör till vardagen liksom föräldrar som cyklar med barnen till skolan i Enskede. Kvinnor och män som går från Rågsved eftersom de saknar SL-kort till dito från Stureby som kör bil till jobbet i stan. Tät flerfamiljsbebyggelse i Vantör till lummiga villaträdgårdar i Gamla Enskede.

Det är dags att prata högt om våra skilda levnadsvillkor och sätta upp en agenda som prioriterar gemensam välfärd, solidaritet och att minska på skillnaderna mellan fattig och rik.