Valfrihet reducerad till noll

Idag besökte jag Öppet Hus på Bageriet, en liten kommunal sysselsättningsenhet i Stureby. Här finns stor oro för att enheten ska tvingas att lägga ned som en konsekvens av att alliansen vill införa "peng-system" inom socialpsykiatrin. Det är bra att kunna välja sysselsättning, men man befarar att det nya systemet kommer att fungera i motsatt riktning.

Pengen räcker inte för att driva små enheter. Var finns då valfriheten undrar med rätta brukarna. Stora enheter passar inte alla. En del har svårt att åka kommunalt, var finns valfriheten om små enheter slås ut, frågar man. Vissa kan inte ens kan ta sig till en sysselsättning på tunnelbaneavstånd. Var finns då valfriheten?

Annat som oroar är för kort betänketid när man erbjuds en plats och för kort omställningstid för att komma igång med arbetsträningen. Har man varit borta länge från arbetslivet är det ett stort steg att börja om igen. Sköra människor på väg tillbaka ska vi vara rädda om.

Jag är principiellt emot pengsystem eftersom den anpassning till marknaden som systemen innebär står i motsatsställning till personligt utformade insatser efter behov och dessutom alltid innebär att skattepengar går till vinster i företagen. Medborgarna borde få vara trygga med att skatterna går till allmännyttiga ändamål och inte till vinster i privata företag.

Ärendet om ersättningssystemet är ute på remiss i stadsdelsnämnderna. Vi i Enskede-Årsta-Vantör ska besluta nästa torsdag. I den bästa av världar tar majoriteten hänsyn till kritik - måtte brukarnas kritik nå fram och borgarna ta sitt förnuft till fånga, åtminstone i denna fråga!