Styrningskrisen är ett faktum

I takt med att borgerligheten marknadsanpassar gemensam verksamhet kommer negativa effekter för medborgarna i dagern i skolan, äldreomsorgen, biblioteken, apoteken... Skolresultaten sjunker och skillnaderna blir större, samtidigt som vinsterna i den privatiserade skolan ökar. Till och med utbildningsministern talar nu om vinstkontroll, när det tidigare bara var vänsterpartiet som drev frågan. På radion i morse berättades att privatiseringen av apoteken varken lett till lägre priser eller ökad tillgänglighet på viktiga mediciner.

I DN idag skriver Henrik Berggren, apropå privatiseringen av biblioteken i Nacka, om styrningskrisen i spåren av marknadsstyrningen av offentlig verksamhet. Intressant är att DN på ledarplats vill stoppa konkurrensutsättning av biblioteken i polemik med PM Nilsson, DN Kultur igår, som i desperation över förhållandet på Lunds stadsbibliotek ville lägga ut all bokutlåning på entreprenad. Man skulle tänka sig det motsatta förhållandet mellan ledare och kultursida...

De negativa effekterna av privatiseringarna syns kanske tydligast i skolan, där konkurrensutsättningen kanske gått längst, med HB:s ord "Det ironiska är att han (Jan Björklund, min kommentar) försöker återskapa en nationell enhetsskola med professionella lärare men saknar medlen för att göra det. Istället har vi fått en övertro på utvärdering, statlig detaljstyrning och otillfredsställande lösningar som lärarlegitimationen."

Liknande utveckling ser vi också inom äldreomsorgen. I stadsdelsnämnderna är föredragningslistorna numera fyllda med ärenden om verksamhetsuppföljningar på längden och tvären, utan att det verkar bli någon bestående skillnad. De brister som uppdagas det ena året åtgärdas men återkommer något år senare.

Den kommunala styrningen av äldreomsorgen försvåras i takt med att allt fler verksamheter läggs på entreprenad eller ingår i kundvalssystem. Det är tydligt att det är strukturella problem i äldreomsorgen, men det blir allt svårare att åtgärda med det stora spretande antalet privata utförare. De politiskt beslutade verksamhetsplanerna kan fyllas av de bästa målsättningar, men möjligheten att genomföra förbättringar blir allt sämre, eftersom privata utförare får mångåriga avtal som inte omförhandlas i brådrasket.