Äldres rättigheter i boendet behöver stärkas!

Min läsning av det intressanta temanumret om äldreomsorgen i Socialvetenskaplig tidskrift, nr 3-4 2014 har nu kommit till artikeln Hem eller vårdplats - hur behandlas personer med omsorgsbehov i lagstiftningen. Juristen Per Norberg reder i artikeln ut i vilken grad som hyreslagen är tillämplig på särskilda boenden och vilka gråzoner och svarta hål som finns. Hans slutsats är att det skulle behövas en specialreglering av hyresförhållandet i särskilda bostäder. Ingen förändring har nämligen gjorts i hyreslagen för att den ska fungera för omsorgsbehövande människor.

Det var Ädelreformen som gav kommunerna huvudansvaret för boenden för personer med omsorgsbehov. Äldre skulle ha rätt till en bostad med frihet och skyddad integritet samtidigt som de skulle få stöd i sitt dagliga liv i bostaden. När kommunerna började sluta hyresavtal med de äldre som bodde i särskilda boenden blev hyreslagen tillämplig.  När landstinget hade ansvaret gällde i regel bara den socialrättsliga lagstiftningen. Vården var dominerande inslag i boendet, som ofta var organiserat enligt sjukvårdens principer. (Steg för steg har vården tagit mera plats även i kommunens boenden, då de äldre numera är väldigt omsorgsbehövande när de får en lägenhet). Idag är det två lagregleringar som gäller. Sociallagstiftningen styr förhållandet omsorgsgivare och omsorgstagare och hyreslagen styr förhållandet hyresvärd och hyresgäst i särskilda boenden.

En allvarlig brist som Per Norberg tar upp är att det saknas en allmän lagregel som tvingar en hyresvärd att installera dörröppnare vid husets entré, bredda en hall eller göra badrummet större för en hyresgäst med omsorgsbehov. Det trots att det finns bidrag som både täcker ombyggnad och återställning. Däremot ger hyreslagen rättigheter för en hyresgäst att ändra ytskiktet i lägenheten, vilket förstås är bra. Samtidigt illustrerar detta att de som har mest behov är minst skyddade. Kvarboendeprincipen enligt socialrättsliga lagar blir en chimär så länge äganderätten styr. De möjligheter som finns idag är att kommunen ställer krav i samband med bygglov, men det täcker inte alla situationer.

Ett annat område där det är bristande lagskydd är hyresskulder. Brister i hyresbetalning borde inte kunna vara grund för uppsägning av personer som på grund av begynnande demens glömmer att betala hyran. Även om socialnämnden går in och betalar hyran och ordnar förvaltare har det hänt att äldre har avhysts i sådana situationer. Idag råder i stort konsensus om att barn inte ska vräkas, men vi behöver också enighet om att äldre som håller på att bli dementa är lika skyddsvärda.  

Det finns ytterligare områden där det är ett oklart rättsläge för särskilda bostäder, i synnerhet vad som gäller för personer som bor ihop med en äldre i ett särskilt boende. Till detta kommer den starka kollektiva dimensionen som både äldre och personal upplever finns i ett särskilt boende. Även detta talar för behovet av en speciallagstiftning hävdar Per Norberg, och det är lätt att hålla med honom efter att ha läst hans artikel.