Tankar från en cykeltur

Idag cyklar jag för första gången det här året till jobbet! Det tar 45 minuter och är härligt, nästan inget glasskross på cykelbanorna. En magisk känsla infinner sig när jag cyklar över Skanstullsbron, staden ligger framför mig!

Som boende i Rågsved nära gränsen till Huddinge är det inte självklart att jag känner att jag tillhör staden eller att staden tillhör mig. Det är som ett annat rike många gånger.

Genom att cykla från yttersta söderort till maktens boning i stadshuset upplever jag fysiskt hur staden ändrar sig i takt med att jag lämnar förorten. Den upplevelen är inte lika tydlig när jag åker tunnelbana till jobbet, även om det märks på de som stiger på när vi passerar en välmående stadsdel i Enskedeområdet.

Att vi bor i en stadsdel där många dricker hårt märks också när jag står utanför systemet i Högdalen och delar ut broschyrer mot langning. De som tar är mest kvinnor med barn, kanske tänker de på framtiden. Några säger högljutt ifrån att de aldrig langar, bra säger jag, och tänker att sånt ser man ju inte på utsidan.

Äntligen blommor på Östberga Torg

Idag var jag på Östberga Torg och det såg trevligare ut än på Östbergadagen då rabatterna var uttorkade och folk med rätta var missnöjda. Inne på fritidsgården var det solidaritetslunch idag för en skola i Chile för funktionshindrade barn.

Marie och jag från (v) i stadsdelsnämnden träffade Ruth (som ordnat lunchen)som en uppföljning av vänsterpartets möte i Östbergaskolans matsal den 14 april. I en annan del av Östberga pågick möte med nätverket för Årstafältet så nog pågår det spännande aktiviter i det här området.

Men Östberga är delat fast det är så litet. Göta landsväg slingar sig mellan den gamla och nya delen och endast på valborg lär folket på Östbergahöjden traska över gränsen för att gå till brasan i parkleken i gamla Östberga. Annars har man sina egna centrum, förskolor och parklekar. Fritidsgården och den nyrenoverade skolan på Östbergahöjden lockar inte barn och ungdomar från gamla Östberga.

Visst vore det toppen med en omvänd planprocess där folket i hela Östberga får vara med och bestämma hur de vill att sitt område ska utvecklas. Det är något att kämpa politiskt för!

Rapport från en öppen frågestund

Smått och gott på öppna frågestunden
På senaste stadsdelsnämnden i Högdalen kom mycket folk till öppna frågestunden! Partivännen Karl-Erik talade för sitt medborgarförslag om seniorbostäder i Högdalen. Rågsvedsbon Barbro klagade över för höga farter på Snösätravägen. En glad Enskedekvinna talade för en upprustning av Vårflodsparken. En nöjd pensionär tackade för en utredning om samlingslokaler som bekräftade att det bara var i den av borgarna nedlagda restaurangen på Enskede Nya servicehus som pensionärsgruppen rymdes med sina möten.

Utförsäljning av allmännyttan
Argast var hyresgäster i Tuppen-huset som sålts till Boultbee och som frågade borgarna vad de hade för demokratisyn när de sålde huset utan att fråga hyresgästerna och frågade oppositionen om de skulle köpa tillbaka huset om vi kom till makten. Svaret från nämndordföranden (kd) blev inte särskilt klargörande, prat om att det var bra med flera olika fastighetsägare och mer jag minns knappt vad han sa. Själv sa jag att jag förstod att de känner sig kränkta och att det diskuterats i vänsterpartiet att köpa tillbaka hus men att inget är bestämt.

Värdighetsgaranti för hyresgäster
Jag kom att tänka på kd:s vurm för värdighetsgarantier för våra äldre och personer med funktionsnedsättningar. Tänk om de kunde utfärda en värdighetsgaranti för hyresgäster i allmännnyttan också! Slippa tvingas köpa sin lägenhet för att slippa bli såld till privata fastighetsägare eller slippa bli hyresvärd för sina egna grannar eller slippa bli hyresgäst hos sina egna grannar bara för att någon inte har råd eller inte vill köpa sin lägenhet. Bara bli respekterad för att man vill bo kvar i allmännyttan.

Ett säkert vårtecken

Efter spring i höghusen på Vallhornsgatan med 1:a Maj-tidningen och en runda till anslagstavlorna i området med 1:a Maj-affischer möttes jag av bruset från vattnet i fontänen på Rågsveds torg! Blompottorna fanns på plats redan förut och nu återstår att ta bort klottret runt centrum så får vi det riktigt fint.

Upphandling - vår tids mirakelmedicin

Nu hotas ungdomsmottagningen i Rågsved och Dalen av upphandling! Förra året var hotet sammanslagning, med samma argument. Lokalerna är för dåliga och för dyra. Enligt alliansens beslut i södra sjukvårdsstyrelsen är lösningen på lokalproblemen att göra en upphandling! Fantasilöst och en logik som är svår att förstå.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i sjukvårdsstyrelsen lade istället en motskrivelse om att ta fram förslag på en konkret och långvarig lösning för ungdomsmottagningarna i Söderort. Det är jätteviktigt att mottagningarna drivs i offentlig regi, med tanke på att samverkan mellan sjukvården och socialtjänsten. Varken ungdomarna eller personalen kan må bra av att aldrig få arbetsro.

Bakom dörrarna på Ervallakroken

Idag har jag och Fredrik knackat dörr. Vi träffade mest bara trevliga människor som delade med sig av sina tankar. Ingen ville köpa sin hyresrätt. En pappa oroade sig över att barnens kamrater i Rågsvedsskolan inte hade svenska som modersmål. En arbetslös man fick inga jobb på Jobbtorget. En dam som bott 50 år i huset berättade nöjt om förebyggande hembesök från äldreomsorgen och missnöjt om indragning av korttidsvård på Högdalens äldreboende. Vi gav henne telefonnummer till lokala pensionärsrådet.

När vi kom ut flockades barnen kring oss och frågade vad vi gjorde, om vi talat med deras mammor osv. De trivdes bra, lekplatsen var ok förutom en trasig grej. En av flickorna gick på en muslimsk skola och de andra på Rågsvedsskolan. De ville veta vad vi jobbade med, var vi bodde och frågade oss om både moderaterna och vänsterpartiet!

Sammantaget gav en timmes dörrknackning en ögonblicksbild av vad barn och vuxna tyckte och tänkte. Ingen gillade moderaterna och flera röstade på vänsterpartiet. Det var fantastiskt att de pratade så öppet med oss som de inte kände. Samtidigt fick vi intrycket att grannarna inte hade så mycket kontakt med varandra. Läge för HGF att ordna gårdsfest kan man tycka...

Tankar från en flygbladsutdelning

Igår eftermiddag delade Sven-Åke och jag ut flygblad om marknadshyror i Högdalen. Vi fick ut våra flygblad på en halvtimme. De flesta som tog av mig var äldre, kvinnor och män med utländskt ursprung.

De riktigt unga bara susade förbi. Jag fick dock en trevlig pratstund med partikamraten Mattias och hans tjej och med en lärare vars moderata mamma skulle rösta på sossarna nästa val, för hon var trött på privatiseringarna!

Mindre trevligt var att jag för första gången mötte en person som öppet sa nej till ett flygblad med hänvisning till att han var sverigedemokrat. Killen som var i 30-årsåldern skämdes inte för sina åsikter. Det kändes ruggigt.

De flesta som inte tog flygblad avböjde artigt och många gånger med ett leende. Men ytterligare två personer sa högljutt nej när de såg att jag kom från vänsterpartiet. Det kändes tråkigt. Om de inte haft så brått hade jag frågat varför de var så arga.

Med våra opinionssiffror måste vi vara nyfikna på varje person som inte vill ha med oss att göra. Jag har ju mina egna tankar om varför det går så dåligt för partiet men vill gärna veta vad andra tycker. Du som läser denna blogg - välkommen att mejla mig dina åsikter

Kön och klass i Östberga

I måndags var jag och Ann-Margarethe Livh på studiebesök på en ambitiös förskola i Östbergahöjden och på den närbelägna fritidsgården. Det var mycket fler pojkar än flickor på förskolan. Muslimska småflickor bussas till religiösa förskolor medan deras småbröder får gå på den kommunala förskolan. Genusperspektivet i förskolan blev plötsligt högst konkret och handlade om att som tjej överhuvudtaget få vara där!

På den trevliga fritidsgården var mönstret detsamma. Att flickorna får en särskild tjejkväll är ett sätt för dem att få något alls, men visar att pojkar är normen ... Hur kommer det sig att vi accepterar att det är på det viset. Störiga pojkar får lägga beslag på resurserna på de snälla flickornas bekostnad.

Klasskillnaderna slår också igenom, eftersom ungdomarna från bostadsrätterna i gamla Östberga sällan kommer till gården, där hyreshusens ungdomar kanske har sitt andra hem. Även när gården är stängd flockas ungdomarna utanför ...

Portar i mitt liv

Genom den här bastanta alltid låsta dörren går jag in mest varje arbetsdag, i maktens boningar i Stadshuset långt från verkligheten i Rågsved. Vakter kollar säkerheten dygnet runt. Ingen obehörig slipper in. Jag väljer ofta den här bakdörren eftersom den vetter mot det glittrande vattnet. Det är en härlig vy att gå över innergården och skymta solen mellan portalerna. En halvtimme med tunnelbanan och bussen och några minuters promenad skiljer mina två världar från varandra.

Min port på Stövargatan är enklare, mindre hemlighetsfull eftersom du ser in genom glaset. Öppen om dagen, dörren ofta uppställd för katter och för att folk utan nyckel går in om kvällen. Härom natten försvann krukväxten som vi ställt ut i trappen för allas trevnad. Det får man räkna med, blomman fick ändå stå ganska länge. Min väska stals från hallen mitt på ljusa dagen. Försäkringen täckte det mesta men visst var det ett stort intrång i mitt hem och i min integritet. Efter det låser vi dörren noga och jag kollar den ofta. Ingen sjöutsikt men sjön Magelungen inom promenadavstånd. Det är inte heller så illa!

Lugnet före stormen

Lördag förmiddag, vindstilla, sju plusgrader och solen lyser över mitt hem på Stövargatan i Rågsved. Men det är ett bedrägligt lugn.

Några grannar har kallat till möten om att bilda bostadsrättsförening. Känslan som fyller mig är ofrihet och vanmakt. Jag vill inte köpa och jag vill inte bli hyresvärd åt mina grannar som inte har råd att köpa. Jag vill att våra kvarter ska vara bra att bo i för alla. Ingen ska vara andraklassens boende som hyresgäster i bostadsrättsföreningar.

På annan plats pågår utförsäljning till privata hyresvärdar av flera allmännyttiga bostadshus i Rågsved, bland annat i Snösätra. När hyresgäster inte vill och kan köpa ska husen säljas över huvudet på de boende, som förlorar trygghet, plats i internkön, i ungdomskön och som förlorar sin valfrihet - som det så vackert heter i andra sammanhang.

De som valt att bo i kommunens bostadsbolag äger nämligen inte rätt att välja bostad i högeralliansens Stockholm. Vi får inte välja att ha kvar kommunen som hyresvärd. En del av oss har valt att bo i hyreshus i Rågsved och en del av oss har inte haft råd att bo i andra stadsdelar. Rika Östermalm och Bromma har inte haft bostäder att erbjuda de mindre bemedlade. Vi som valt att bo här har valt fel i alliansens ögon och ska antingen tvingas att köpa våra lägenheter eller säljas till högstbjudande.

Motbjudande är ordet - valfriheten gäller bara de som har pengar och handlar bara om pengar. Valfrihet är ett begrepp och en möjlighet som hör hemma på marknaden. Jag tror istället på solidaritet och alla människors rättigheter till en god bostad.