Allmännytta och inte vinstsyfte måste styra

Det är vinstsyftet i välfärden som är det problematiska, inte i sig att en verksamhet kan ge ett överskott. Om inte överskottet beror på att man dragit ner på kvaliteten, i vinstsyfte, för att dela ut till aktieägarna eller för att via olika skattemässiga transaktioner höja värdet på företaget inför en försäljning.

Ett överskott som å andra sidan kommer sig av smartare arbetssätt eller energieffektivisering ger möjligheter att investera i kompetensutveckling, inköp av inventarier, material etc vilket höjer kvaliteten i välfärden vare sig det är förskola, skola, gruppboende eller vård- och omsorgsboende.

Kommunala enheter får föra över en viss del av ett överskott till kommande år, om de är resultatenheter. Det tycker jag är ett bra system, om man kunnat hålla hög kvalitet och ändå har fått pengar över. På så sätt kan personalen vara delaktig i en mer långsiktig planering av verksamheten.

Jag tycker att de fem s-märkta kommunalpolitikerna missar det här, i sin debattartikel i Aftonbladet den 21 juli "Orimligt förbjuda vinster i välfärden". Välfärden behöver ha ett allmännyttigt syfte, och inte ett vinstsyfte, om verksamheten långsiktigt ska styras med medborgarnas behov i centrum.

Sätten att minska på kostnaderna för att höja värdet för ägarna är många. Att tro på upphandling och kvalitetskontroll som lägger band på dessa drivkrafter är naivt. Kapitalet hittar kryphål. Lägre lärartäthet, färre utbildad personal, lägre löner, sämre arbetsvillkor. Allt påverkar kvaliteten.

S-kommunalpolitikerna missar också att offentlig drift garanterar kollektivavtal och meddelarfrihet för personalen, till skillnad från privata utförare. För att förskolebarnen och våra äldre omsorgstagare ska ha maximal trygghet krävs faktiskt också att personalen har det.

Brukaravtal gör Stockholm skönare

Härligt reportage i DN Stockholm igår om stockholmarna som får sina stadsdelar att grönska och bli mer trivsamma. Det handlar om brukaravtalen med Stockholms stad, totalt 176 avtal finns idag, fördelat på tolv stadsdelar. Att de två stadsdelsområdena på Järva inte har några brukaravtal, däremot adopterade städområden kan man fundera över, varför där och inte exempelvis på Söder?

Speciellt fäster jag mig vid den egendomslöse mannen i Skarpnäck som anlagt en japansk trädgård, makarna som i tio års tid hållit efter i Älvsjöskogen och som jag känner till från stadsdelsnämnden Enskede-Årsta-Vantör - damerna i Lindeparken som satt upp 30 fågelholkar med hjälp av ornitologen Patrik Slimane. Annars är det i flera stadsdelsområden mest bostadsrättsföreningar som via brukaravtal sköter planteringar på allmän park utanför sina bostäder.

Flest brukaravtal har Södermalm, 30 avtal vilket inte är förvånande med tanke på att det befolkningsmässigt är det största stadsdelsområdet. Vårt Enskede-Årsta-Vantör har 11 avtal, vilket borde vara mera om man tänker på att vi är näst största stadsdelsområde och att grannen Farsta har 21 avtal. Det vore intressant att få uppgifterna om brukaravtal nedbrutna till stadsdelsnivå, för att kunna bedöma sambandet mellan boendeform, socioekonomisk ställning och närhet till grönområden. Jag ska kontakta stadsdelsförvaltningen för att få en lista på var vi har våra avtal.

Hur som helst, det är väldigt bra att möjligheten finns till brukaravtal, hoppas att många fler hakar på och kontaktar sin stadsdelsnämnd. Gärna i Vantör! Kommunens mark är ju vår gemensamma, den ska vi använda så bra som möjligt, till så mångas glädje som möjligt. Det viktiga är också att skötselområdena verkligen har ett allmännyttigt syfte så att avtalen inte leder till en smygprivatisering av allmänmark.

Semestertankar

Det är nyttigt att byta miljö. Man får andra perspektiv. Gör olika saker. Jag är född i Skellefteå där jag semestrar om somrarna, långt från maktens centrum. Kommer ihåg vad vi som tonåringar ogillade de som for söderut för att jobba och sen kom hem och var märkvärdiga och pratade stockholmska.

Då jobben fanns söderut så for jag också till Stockholm för att jobba (först till Uppsala för att jobba i sjukvården, sedan till Umeå för att plugga, och Stockholm för att jobba i socialtjänsten). Jag fick till och med flyttbidrag från arbetsförmedlingen för att transportera möbler och tillhörigheter.

Efter ett tag i Stockholm inser man att varje stadsdel är som ett eget samhälle. Den stora staden bryts ner i hanterliga stadsdelar, som blir ens nya "hemma". För mig är Rågsved hemma. Folk är folk även i storstan. Sen kan söderkisarna ju inte rå för sin dialekt ...

I Stockholm jobbar jag med knoppen (framför en dator) och i stugan med kroppen (fönstermålning, buskröjning). Omväxling förnöjer. Hade jag haft ett fysiskt tungt jobb hade jag kanske föredragit hängmattan på semestern, eller något annat.

Hemma åker jag tunnelbana och här kör jag bil (bara när det behövs). Miljöminus på sommaren men vad gör man med 7 km till affären? Sopsorteringen är överlägset bättre i Skellefteå, här är en fröjd att sortera, Stockholm ligger långt efter. Miljöplus till Skellefteå för soporna med andra ord.

Fast det finns likheter mellan min sommar och mina arbetsmånader. Lever nära naturen hela året, i Rågsved har vi ju det fantastiska friområdet! Det som vi kämpar för att bevara. Cyklar gärna både här och där. Tänker att få växla mellan mina världar ger mig det bästa av Sverige!

Bakåtsträvarlandet Sverige

När jag gick socialhögskolan på 70-talet fick jag lära mig att socialhjälpen (som det hette då) var samhällets yttersta skyddsnät, som skulle träda in när människor inte hade någon annan utväg för att klara sin försörjning.

Idag verkar det vara svenska kyrkan som har funktionen som yttersta skyddsnät, om det skrev SvD igår under rubriken "Nöd driver fler att söka kyrkans hjälp". I Enskede-Årsta håller kyrkans fonder att ta slut och det sägs i artikeln att antalet hjälpsökande har ökat med 25 procent de senaste två åren.

Semestertider är trevliga tider för de som har ekonomin säkrad. Förutom lön ges semesterersättning, vilket ger ett tillskott i semesterkassan. För familjer som inte har några marginaler och lever på försörjningsstöd finns inga semesterpengar att söka hos socialtjänsten, utan det är till kyrkan man går.

Trots socialtjänstlagen som ska säkra rätten till en skälig levnadsnivå tvingas socialtjänsten hänvisa till kyrkan, när Stockholms stads riktlinjer är för snåla. Och avslagen på ekonomiskt bistånd ökar i huvudstaden i "föregångslandet" Sverige...

Enligt statistiken i SvD ligger Enskede-Årsta-Vantör i topp tillsammans med Hässelby-Vällingby när det gäller andel hushåll med avslag (helt eller delvis). Att avslagen är högre i ytterstaden än i innerstaden tyder på strukturella orsaker. Åt den som har ska varda givet för att tala kyrkospråk!

Att avslagen ökar är ingen slump, utan en följd av skärpta riktlinjer när borgarna kom tillbaka till makten i Stockholm 2006. Vänsterpartiet i Stockholms stadshus har kritiserat snålheten, orättvisan och föreslagit generösare bistånd utifrån ett barnperspektiv.

Nu ser vi allt klarare följderna av den moderata socialpolitiken, där samhällets ansvar tunnas ut och där folk tvingas till kyrkan för att få pengar till det som vi andra tar för givet. Nådegåva istället för skattebaserad rättighet, i det som börjar förtjäna namnet "bakåtsträvarlandet" Sverige!

Medborgarförslag - var med och sätt dagordningen!

Idag fick jag ett medborgarförslag via mejlen om att stadsdelsförvaltningen borde gå i spetsen för att ordna jobb åt unga arbetslösa. Det är roligt att vi får medborgarengagemang inte "bara" om grönfrågor och miljö - superviktigt! - men också om arbetslösa ungdomar och människor som har det svårt.

Förslaget går nu vidare till förvaltningen för registrering och handläggning. När tjänstemännen utrett får stadsdelsnämnden fatta beslut, om det inte rör ngåt som tjänstemännen själva kan bestämma. Om nämnden inte är rätt instans går det vidare till rätt myndighet som får ta ställning.

Jag vill uppmuntra medborgarförslag till stadsdelsnämnden. Det är ett sätt att "påverka dagordningen", få upp frågor till den politiska nämnden. Det är ett sätt av många att vara delaktig i den kommunala demokratin. Att rösta är ett annat sätt, liksom förstås att gå med i ett politiskt parti!

Särskilt efterlyser jag medborgarförslag från stadsdelar där inte så många går och röstar. Jag har ingen aktuell statistik men mitt intryck är att det ofta är de som bor i stadsdelar med högre valdeltagande som dessutom använder sig av medborgarförslag för att påverka så mycket som möjligt.

Om vi ska ha en levande demokrati måste alla oavsett stadsdel känna att det går att påverka samhället, att allas tankar och förslag är värda att lyssna på. Alla måste veta hur det går till att rösta - så är det inte idag - och veta hur man lämnar medborgarförslag och får kontakt med politiker.

Om två år har vi val. Men varför vänta för att vara med i demokratin? Börja här och nu, i din förening, i samtal med grannen, föräldrar i parkleken. Vad behöver förändras och vad kan stadsdelsnämnden göra? Mejla förslag, så har du tagit ett steg till en politisk förändring. Det behövs. Mot vänster.