65 år är väl ingen ålder ...

Är du 65 är du gammal, punkt slut. Att 65-årsgränsen är en vattendelare syns när vi jämför stöd och service för människor med funktionsnedsättning med äldreomsorg. En intressant artikel i Socialvetenskaplig tidskrift nr 3-4 2014, "Gammal" eller "funktionshindrad"? Välfärdspolitisk gränsdragning och konstruktioner av grupper" av Sara Erlandsson visar att det är olika logik som styr när du är i arbetsför ålder och pensionär. Arbetslinjen är en styrande princip in i ålderdomen.

• Är du 64 år och rörelsehindrad har du en funktionsnedsättning, 
• Har du fyllt 65 år hör det till åldern att kroppen inte hänger med.

• Är du 64 år när du får en funktionsnedsättning kan du ha rätt till assistans
• Har du fyllt 65 år när du får en funktionsnedsättning har du noll rätt till assistans

• Är du 64 år och rörelsehindrad kan du röra dig som andra om samhället görs tillgängligt. 
• Har du fyllt 65 år hör det till åldern och du kan inte begära att röra dig som andra äldre.

• Är du 64 år och rörelsehindrad kan din situation förbättras om samhället är tillgängligt.
• Har du fyllt 65 år hör det till åldern och åldrandet kan inte rullas tillbaka.

• Är du 64 år och rörelsehindrad kan du jämföra dig med andra medborgares rättigheter.
• Har du fyllt 65 hör det till åldern och du behandlas numera snarare som kund än medborgare.

• Är du 64 år och rörelsehindrad betonas din delaktighet när samhället görs tillgängligt.
• Har du fyllt 65 år hör det till åldern och omsorg betonas snarare än självbestämmande.

Vi måste tänka utanför vanliga rutor och ramar när vi diskuterar äldrepolitik. Så länge vi jämför äldre som har äldreomsorg bara med andra äldre som har äldreomsorg och inte höjer blicken till äldre i hela samhället kan vi inte ändra strukturer som driver på behovet av äldreomsorg. Äldre som har äldreomsorg ska inte behöva leva ett undanskymt liv i skuggan, utan ha ett gott liv som passar dem. Kvinnor ska inte behöva ha så låga pensioner att ingen guldkant är möjlig. Äldre ska inte vara instängda tre trappor utan hiss utan kunna flytta till ett tillgängligt boende som de har råd med. 65-års gränsen får inte vara den osynliga hand som i ett slag gör att människor betraktas på ett annat sätt.

Ställ nya frågor i äldreomsorgen

Ska vi få en äldreomsorg som är bra för alla måste vi ställa nya frågor. En början är att diskutera artikeln "Sill och potatis till den ena och entrecote till den andra? Individanpassning och likvärdighet på särskilda boenden för äldre." av Tove Harnett och Håkan Jönsson i Socialvetenskaplig tidskrift nr 3-4 2014. Artikeln bygger på en studie vid fyra kommunala äldreboenden som visar två sätt att tänka om likvärdighet i äldreomsorgen. Vi kan jämföra med andra äldre som har äldreomsorg eller med äldre som inte har äldreomsorg. Studien visar att olikheter kan ses som något bra, till och med som en utveckling för individer, men också som hot mot likvärdighet och gemenskap på äldreboendet. 

Jag tycker att vi ska ställa frågan till oss själva oavsett ålder: Ska jag kunna fortsätta att leva som andra pensionärer när jag inte orkar bo "hemma" utan flyttar till ett äldreboende, där jag ofta har kontrakt på rum med kokvrå men delar vardagsrum och matsal med andra? Eller får jag acceptera ett tristare vardagsliv med hänsyn till skröpligheten som lett mig till äldreboendet. Och hur rimmar mitt sätt att leva på äldreboendet med andra som bor där, med andra behov och resurser? 

Frågan om att kunna leva ett liv som andra kan förstås vara aktuell redan då vi behöver hemtjänst. En partikamrat och tidigare ledamot i äldrenämnden och kommunfullmäktige tog initiativ till en motion om möjligheten att fortsätta att sortera sopor fast en inte orkade själv. När samma fråga ställs inom funktionshindersrörelsen blir svaret självklart ja. Där handlar kampen om att göra samhället fullt tillgängligt så att en funktionsnedsättning hos en person inte blir funktionshinder.

Men riskerar det som låter så bra, individanpassning, att leda till bibehållen eller ökad ojämlikhet på ålderns höst? Socialtjänsten ska främja jämlikhet, kommunallagen har en likabehandlingsprincip och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slår fast människors lika värde. Alliansens nationella politik, som i stora delar kvarstår trots ny regering, med rut, tilläggstjänster i privat hemtjänst, värdighetsgarantier och valfrihet som gynnar de välinformerade pekar åt det hållet. Att likvärdighet inte haft en avgörande betydelse bekräftas av forskningen och även i den aktuella studien. 

Nu är därför hög tid att att ställa de nya frågorna om äldreomsorgen och ta lärdom av forskningen som hjälper oss att se bakom det som är. En värdig äldreomsorg kan aldrig uppnås utan en likvärdig äldreomsorg. Vårt mål måste vara att jämlikheten genomsyrar allt från förskolan till äldreomsorgen.

Vem har hört talas om en kompensatorisk äldreomsorg?

Ger mig in i en spännande resa när jag sent omsider ger mig i kast med temanumret från 2014 om Likvärdighet och äldreomsorg i Socialvetenskaplig tidskrift, utgiven av Forsa, Förbundet för forskning i socialt arbete. Tiden räcker sällan till för de fördjupningar som en vill göra i roller som vänsterpolitiker, politisk tjänsteperson, politiskt intresserad eller socionom. Men de första artiklarna är så inspirerande att jag tar mig den tiden, och här på bloggen delar med mig av tankar som föds.

Att äldre inte är en grå massa bara för att 65-årsgränsen är passerad utan är personligheter som andra är något som bland annat vänsterpartiets Brit Rundgren ständigt återkom till under sin tid i äldrenämnden. Tack och lov börjar allt fler äldre kvinnor ta sig ton, till exempel vänsterns excellenta tantpatrullen som demonstrerar för pensioner som går att leva på. Läs mer här och här och här.

Likvärdighet och äldreomsorg har många bottnar. Å ena sidan ska äldreomsorgen inte göra skillnad beroende på social bakgrund, å andra sidan ska äldre behandlas med hänsyn till önskemål och behov. Att behandla olika för att uppnå lika talar vi om i skolpolitiken, men när hörde vi det i äldrepolitiken? Under alliansen har värdighet i äldreomsorg betonats snarare än likvärdighet, vilket är en medveten politik för att tona ner de klasskillnader som tilläggstjänster och rut upprätthåller.

Socialtjänstlagen är inte glasklar när det gäller balansen mellan likvärdighet och individanpassning, snarare motsägelsefull som så mycket annat i samhället. Därför är det viktigt att dyka ner i verklighetens äldreomsorg och se hur begreppen hanteras och fylls med innehåll. Men som sägs i introduktionen till temanumret "Ett samhälle som överger målet om att tillhandahålla en äldreomsorg som är god nog för alla kommer troligen att ge de fattiga en sämre äldreomsorg." 

En viktig politisk fråga är om likvärdighet för äldre omsorgsmottagare ska jämföras med andra äldreomsorgsmottagare eller äldre i allmänhet. Eller ska jämförelser göras med yngre personer som har samma hjälpbehov som äldre eller ska jämförelser göras till folk i största allmänhet? Vad tycker ni kära läsare, kom gärna med kommentarer till bloggen!

Sätt igång eller sluta låtsas

Det är bara att sätta igång, om vi på riktigt vill ha slut på segregationen, våldet och hopplösheten som följer i spåren i fattiga områden medan rika områden blir allt mer isolerade från den hårda verkligheten. Omsätt mål om jämlikhet till praktisk handling. Och låt det gå fort. Ta folk som bor i förorterna på allvar. Stöd ungas och kvinnors organisering. Ta ansvar för att skolan får mycket bra förutsättningar, att hyreshusen är rustade till rimliga hyror, att de vuxna får riktiga jobb, att det finns spännande mötesplatser, fritidsgårdar,  ordentliga idrottsmöjligheter och mycket kultur för alla åldrar. Ge hyresgästerna inflytande över sina bostäder och närmiljö genom att decentralisera de kommunala bostadsbolagen. Se till att hälso- och sjukvården utökas där den bäst behövs. Bygg hyresrätter med rimliga hyror i segregerade villaområden, i innerstan och närförorter. Bygg skolor på gränsen mellan rika och fattiga områden så att det blir blandade klasser. Se till att kommunikationer i förorterna är bra även på tvären. Lagstifta om att alla kommuner tar emot flyktingar, mest de rika kommunerna som länge smitit undran. Var beredd att att kraftigt öka budgeten både till drift och investeringar i förorterna, genom omfördelning från de som har det förspänt och skattehöjningar där så behövs. Eller sluta låtsas.

Årsmötesdags i Årsta!

Idag ska jag för första gången vara med som ombud för Nya Rågsveds Folkets Hus på årsmöte i östra Folketshus- och parkregionen. Vi kommer att vara i mysiga Årsta Folkets Hus, och det ska spännande att hör om planerna framåt för att göra folketshusrörelsen mer relevant i den politiska kulturdebatten.

Mitt eget engagemang i Folkets Hus i Rågsved har under många år framförallt handlat om Gemensam Jul och FN-dagen, samtidigt som jag förstår tycker det är oerhört viktigt med tillgängliga samlingslokaler och kulturlokaler till rimliga hyror för det lokala förenings- och kulturlivet.

Grattis äldre i Rågsved och Hagsätra!

Alltsedan alliansen sålde ut hemtjänsten i Rågsved och Hagsätra till ett skamligt underpris och mot dåvarande rödgröna oppositionens starkt uttryckta vilja (vilket i en liten grad kompenserades efter överklagande av Jonas Eklund, som då var gruppledare för miljöpartiet i stadsdelsnämnden) har vänsterpartiet Vantör arbetat för att alla äldre i vårt område även ska ha en kommunal hemtjänst att välja. Det var en av punkterna i vårt lokala 25-punktsprogram och vi har inom dåvarande opposition agerat i stadsdelsnämnden i denna fråga utan att mötas av annat än tystnad.  Alliansen vägrade helt att låta äldreomsorgen erbjuda ett kommunalt alternativ, trots att förvaltningen lätt hade kunnat göra detta. Jag uppfattade det som om alliansen ville visa alla som röstat rött i någon nyans i området, och det är en förkrossande majoritet, vem det var som bestämde. Så gissa om jag är glad att idag läsa denna notis i stadens information i tidningen Årsta/Enskede.