Brådskande behov av kulturrevolution

Du som inte har läst "När dirigenten kom till Hammarkullen" i DN-Kultur idag eller andra tidigare DN-artiklar i ämnet, gör det, särskilt om du är folkpartist och ytterst ansvarig för omläggningen av Kulturskolans verksamhet i Stockholms stad.

Jag rös och kände stor glädje när jag läste om elevernas reaktioner på Beethovens femma framförd av Göteborgssymfonikerna i Hammarkullens skola. Samarbetet mellan dirigenten Gustavo Dudamel och skolan är verkligt inspirerande, tyvärr raka motsatsen till utvecklingen i Stockholms stad.

Här har Kulturskolan skilts från grundskolan. Kulturskolan får inte bedriva uppsökande arbete utan skola är skola och kultur ska bedrivas på fritid, dessutom till högre avgift för föräldrarna. Arbetarklassens barn utestängs systematiskt och strukturellt. Gissa i vilka områden man kan se de lägsta andelarna barn som går i Kulturskolan?

"Orkestern måste vara intresserad av samhället och ta hand om framtiden" säger Dudamel, det låter som - musik - i mina öron. Hans musikutveckling har växt fram inom "El sistema" i Venezuela, som med professionell undervisning syftar till att ge barn i alla åldrar och sociala skikt tillgång till musik. Det handlar "i första hand om social och mänsklig utveckling ... inte att forma professionella musiker".

Lite grann i samma anda arbetar Snösätraskolan och Rågsvedsskolan med skolorkester och musikal, öppen för alla barn utan anmälan och avgift. Barnen uppträder i Rågsved med sina produktioner, på Rågsvedsdagen, FN-dagen, inom ramen för den kommande boendedialogen etc. Gissa om barnen växer och föräldrar och vi Rågsvedsbor känner stolthet!

"Konst och kultur måste vara lika självklart som sportlov" säger Dudamel. Den parollen vill jag se i vänsterpartiets och vi rödgrönas kultur- och skolpolitik. Ett politiskt stöd till ett sådant syn- och arbetssätt skulle kunna revolutionera många grundskolor i förorterna som kämpar med vikande elevunderlag.